Bjöd tjejkompisarna på Strawberry Daiquiry på färska jordgubbar hemma hos mig innan vi gick iväg och lyssnade på Veronica Maggio.
Ute tror jag det var fler elever än vanligt folk, så som det brukar vara.
Jag har äntligen börjat känna att jag bryr mig mindre om sånt. Men ändå, en stilla undran är varför man pussar en fd lärare på kinden som man träffar ute? Det är ju rätt konstigt.
Guccis Flora suktade jag efter i våras. Det finns en rosa, en grön och en blå. Den rosa och gröna har jag verkligen velat ha och min syster ville ha mörkläggningsgardiner i sin lägenhet så om jag fixade det (hon skulle ändå betala dem) skulle jag få en parfym. Kändes som en easy win. Pappa gjorde det jobbigaste jobbet så egentligen borde jag väl dela vinsten med honom, men parfymen är han nog inte särskilt intresserad av.
Nu måste jag bara komma på hur jag ska få den gröna...
Lillans mormor och morfar har letat fram mina första skor. De ser väldigt välanvända ut, men lite vit skokräm på det värsta så blir de ju jättefina att ha för lillan i sommar. Nu börjar det vara många små miniskor i vår lilla lilla hall. Jag måste fundera ut någon liten skohylla att ställa dem på.
Mormorn har sytt ett set till lillan med hätta, dregglis och kjol och till det fick hon en t-shirt med hålspets och tights och skor. Allt i lila om mormor själv får välja. Skrattade åt att en annan lila grej, en t-shirt hon fått tidigare är väldigt lik i tyget - lilavitsmåblommig den med. Man gillar det man gillar :)
Så nu har hon ordentliga och ergonomiska skor och även om de var lite stora gick de bra att gå i.
Ursäkta överstrykningarna.
Flugsmällan var rolig. Passar ju utmärkt som trollspö åt en liten fe. Och att banka på kylskåpsdörren med.
Hon har hittat var jag förvarar en del halsband, armband och hårband och annat. Det blev en riktig hit. Men lite irriterad blev hon över att hon inte får på sig halsbanden själv. Jag är förvånad över att hon fattade att det är så man ska göra. De där halsbanden har jag inte direkt ofta så jag är förvånad över att hon visste vad man ska göra med dem. But apparently she's a natural :)
Torkade bajs med Marimekkoservetter. Hon är ju ett lyxbarn så :)
Midsommar ska firas på landet eller vid havet med sill och jordgubbstårta! Så har vi också gjort. Och är mätta. Alldeles för mätta. Imorgon blir det att sona synderna med löparskorna. Skönt att inte vara bakis som de flesta andra.
Nu är barnet välekiperat för dagis i höst. Skulle köpa henne en regnjacka men det blev visst lite tillbehör till och en galonjacka som inte finns på bilden. Galonjackan kostade 150 spänn på rea och hör ihop med galonbyxorna jag hade köpt tidigare. Tänkte först att hon inte behöver en galonjacka utan bara en regnjacka men 150 spänn är 150 spänn. "Skämtar de?" undrade maken när han tittade på den röda prislappen. Han är visst inte så insatt i det där med billiga kläder som tillverkas i Kina eller Taiwan av några stackars barnarbetare och att kläderna sedan reas ut mitt i pågående säsong, eller snarare i början av säsongen som det råkar vara i år. Sommaren har ju knappt börjat. Regnbyxor har hon fått av mormor och stövlar köpte jag tidigare så nu kan det regna hela hösten, fast helst inte.
Här var maken med jobbet innan jag kom ner. Alla bloggare på Mama var visst där. Jo, Carola också.
Men jag är inte bitter. Personalfester i skolans matsal kan ju också vara alldeles, alldeles...trevliga i alla fall!
Citronmarängpaj är en av mina absoluta favoriter!
I helgen har det fikats och ätits gott i huvudstaden på tu man hand med maken. Lilla skatten lämnade vi hos farmor och mormor. Lite shopping blev det allt också men nästan bara åt lillan.
Den nuvarande jobblägenheten (makens, tro inget annat) var finaste och största hittills. Där hade man kunnat bo länge om det inte var för att man längtade efter lillgoingen där hemma. (Det var skönt att äta lunch ifred på flygplatsen men så fort jag hade satt mig i flygplansstolen längtade jag efter henne).
Vi missade visst Summerburst, det skulle man ju ha varit på men jag tycker sånt där är onödigt dyrt bara.
Som alltid består ju våren mest av rättning och betygssättande. Mitten av april till mitten av juni gör man inte mycket annat. Så då uppskattar man ju till viss del om vädret är lika tråkigt som i år, men tristess ger ju också tristess så så värst inspirerad har man ju inte direkt varit. Jag blir ju faktiskt även mer motiverad till att jobba när solen skiner. Men några fler glamour-moments än vanliga vårar har det ändå funnits utrymme för i år eftersom jag "bara" har haft 135+21 prov och uppsatser att rätta den här våren motför de vanliga ca 291 jag brukar ligga på.
Jag listar :
Releasefesten för den där nya tidningsbilagan
Middag med maken på restaurang
Utekväll på krogen med kompispar
Utekväll på krogen med tjejkompisar
Eurovisionschlagerkväll
The Hunger Games på bio och middag med syster
Systers födelsedagskalas och -fest
Inflyttningsfest
En solig och varm helg
Morsdagsfirande med sminklektion på Make Up Store och shopping
Cityfest (vilket visserligen mest innebar att frysa ihjäl i blåst)
Mer shopping
Skolavslutning
Mysfika på solig altan med finkollegorna
mm.
So it's not all work.
Och imorgon drar jag till Stockholm och firar semester!
Idag har jag skrivit min autograf på en elevs kalsonger. Treorna roar sig med att tävla mot varandra i Burträskbingo. Lärarsignerade kalsonger gav visst 5 poäng. Jag var dock väldigt tveksam och var först tvungen att höra mig för om jag skulle kunna bli anmäld för något sen. I tider när lärare döms för misshandel och till skadestånd kan man aldrig känna sig helt säker. Killarna lovade dock att inte anmäla mig sen och hävdade att de båda var över 18 år och egentligen inte elever längre. Men jag känner mig inte helt trygg med att jag skrev mitt namn alldeles för tydligt. Och nu skriver jag det här. Trouble waiting to happen. Men jag hoppas de vann!
Jo vi var med i nya helgbilagans Min stil. Ganska snygga var vi tycker jag själv även om min pappa tyckte vi var väl vardagsklädda, men jag trodde det var det som var meningen. Vad har du på dig en vanlig dag lixom. Inte vad klär du upp dig i. Men lite mera fashion hade jag ju kunna vara, men nu blev det casual och bekväm. Mitt signum så att säga.
Lillan tar sina första steg. Här i kusinens fleecejacka från Åhlens Parvel och mössa från Villervalla. Byxorna är även de fleece från Åhlens. Sockar: Mumin. En riktig liten äventyraroutfit. Men mamma och pappa har ännu inte fått se några steg IRL. Varför ska man ha bråttom för när man har hela livet på sig.
Selina har utsmyckat min hudfärgade bh med ett rosa hjärta. Hon tyckte kanske att den var för basic och tråkig. Kanske har jag fött en framtida underklädesdesigner?
Så här fina grejer har två kollegor fått i veckan. Jag lyckades handla allt till halva priset så vi fick mycket för pengarna. Och är man många så blir det ju också mycket.
Idag har jag snaggat mitt barn. Särskilt snyggt blev det kanske inte, men det hade blivit så långt och tunnt upptill att jag behövde klippa upp det, ganska mycket, och då blev det hockeyfrilla så längderna fick också ryka. Så nu ser hon ut som en lillbebis igen, men det växer ju ut och då kommer det vara mycket tjockare. Släktar hon på sin pappa så.
Så här fint fikar vi i vårt arbetsrum en helt vanlig torsdag. Det fanns två sorter och den andra hade spritsad chokladkräm och pyttesmått strössel på men de hann ätas upp innan jag hann fota dem. Gott gott gott!
får lillsessan bord och stolar från mormor och morfar. Mormor hade varit på IKEA och ja, jag hade önskat. Pusslet på bordet fick hon av mig. En helt vanlig fredag. (Den andra stolen har jag inte skruvat ihop ännu. Det får väl vara nån måtta på vad man gör på en fredagkväll).
Söta S fick de här shortsen av en go vän. Hon hade sytt dem especially for her. De behövde matchas med en ljusrosa t-shirt så det köpte hon till med en mörkare rosa bonus-t-shirt med en katt på. Bortskämda ungen som får specialsydda kläder en helt vanlig måndag. Eller ok, det var Valborgsmässoafton.
Han är inte mycket för shopping mannen min. Av kläder that is. Bilar o.dyl., det är en helt annan sak. Tvingas han slå ihjäl en timma på köpcentrat har han införskaffat en... Konstpaus... Våtdammsugare.
Tidigare här om veckan berättade han att han hade shoppat kläder. Jag var genast misstänksam. Kläder? Nej vänta nu. Han skulle köpa en arbetsjacka på Jula. Det behöver han. Och kanske blev det något mer? Joho. Tre styckna Blå Kläder-t-shirtar med tryck som "Not afraid to get dirty " på. Så. Han köper alltså hellre nya outfits att köra våtdammsugare och rondell i än något nytt att ha till vardags eller något att vara snygg i. Var blev det fel?
När lärare festar loss är det alltid väldigt välorganiserat och pyssligt. Konstigt vore väl annars. Tror att vi lärare har en förkärlek till att skriva ut saker och klippa till små lappar. Här var det amerikanskt tema och bordsplaceringsskyltar med flaggan och foton på olika kända amerikaner. Jag fick vara Arnold Schwarzenegger för en kväll. Absolut en mycket bra idé. Vi fick också se en cheerleadingshow och avnjuta god amerikansk mat. Sen dansades det natten lång. Eller i alla fall resten av dagen lång. En mycket trevlig tillställning. Det enda som kunde gjort bättre var min klädsel. Särskilt glamourös var jag inte. Dammiga tights i ett försök att klä ner en lite för fin klännig var inget bra stilknep direkt. Det jag egentligen skulle ha på mig var ett par mörkmörkblåa jeans och en vit blus till högklackade skor, så där lagom uppklätt. Men jag hade upptäckt att jeansen färgade av sig även fast jag hade tvättat dem en gång men glömde bort att jag skulle tvätta om dem under veckan och jag vågade inte riskera blusen, allt annat var i tvätten och de sista paret svarta strumpbyxor hade jag rivit sönder i Umeå för två veckor sedan och glömt köpa nya. Men det hade ju funnits bättre alternativ. Lacktights eller faktiskt hudfärgade strumpbyxor, även om de är glansiga blir man ju inte så värst uppklädd i med en kofta över. Svart klännig och svarta tights i olika svarta nyanser funkar ju bara inte. Här blir det skärpning framöver. Inga fler bortglömda tvättar och strumpbyxor och dags att shoppa festkläder så jag har mer att välja på! En viss standard är ju som utlovad att hålla om man ska kalla sig Glamour Teacher. Just nu är det för mycket Mom över det hela.
Rosväskan ser precis ut som en kompis väska som vi bodde hos under tjejhelgen (kompisen alltså, inte väskan. Eller nu blev det kanske fel ändå). Vi försökte köpa av henne alla hennes väskor som hon hade upphängda i hallen. Men si det gick inte. Men nu har jag en likadan, bara i en annan färg.
Så där tänker jag att jag också skulle inreda om jag vore singel. Med väskor och kläder som dekorationer. Och skor och rosa tapeter och mer gamla fyndade möbler. Då skulle min rosväska också hänga i hallen och skapa ha-begär hos nån annan. Men det gör den ju nu ändå. Hänger i hallen alltså. Och bara väntar på att någon ska kliva in och säga ah och åh. Och så kanske någon annans farmor kan köpa den en likadan.
Vilken helcrazy dag det här blev. Eller så är det mitt liv som är tråkigt och händelselöst men jag blir i alla fall väldigt uppjagad av att bli fotad/intervjuad av lokaltidningen. Varför säger jag inte nu, det får ni veta senare. Jag kan faktiskt det här med hemlighet och överraskningar. Eller jag tänkte prova i alla fall. Någon som kan det där med överraskningar är min inom citationstecken farmor. Hon kom förbi med en handväska som jag hade sagt att jag vill ha. Bara så där. Hepp hepp.
Eller hur Agnes?
Helgen har innehållit flärd och glamour och shopping och snöstorm och sova på soffan. Tjejhelg i Umeå. Oj så länge vi har pratat om detta. Men har inte den ena varit gravid så har den andra just fått barn eller så har det bara inte blivit av. Det är helt enkelt svårt att samla tjejer i vår ålder med barn och karriärer (?). Ok, kanske inte så mycket karriär just i mitt fall men ändå ett jobb som gör att man inte riktigt fixar med så mycket utöver det vanliga under så kallade blåveckor. Men nu var det ju "påsklov " i mitt fall så det fick gå. Denna kofta inhandlades bland annat. Jag brukar annars försöka vara lite diskret i min klädsel på jobbet (i väntan på läraruniformen) men nu kände jag att det behöver väl inte var en hemlighet att man gillar USA när man är engelsklärare och har vistats i landet i 8 månader total.
På tal om karriär frågade min chef idag upp om mina tjänstegöringsönskemål inför nästa läsår och det slog mig nyss att det måste ju innebära att jag inte blir av dem som tvingas lämna skolan nästa år som vi hotats om pga färre elevantal. Hurra för mig! (Jag har ju redan gjort mitt år i exil och det tänker jag vägra göra om. Då får det vara någon annars tur före. *Fortfarande bitter*)
Den här bilden tog jag med mobilen morgonen efter födelsedagen. Selina med sin nya gungko. Den var populär! Selina gillar kossor i allmänhet. Det är träkossor och bokkossor och mu-ljud hela tiden.
På 1-årsdagen hade jag aldrig fram mobilen, dagen förevigades med digitalkameran istället. Sen överförde vi bilderna till datorn, fick virus på datorn och datorn totaldog. Hårddisken är tom. Så nu har vi inga bilder alls. Den här har jag knyckt från min mammas blogg. Hårddisken befinner sig just nu hos makens kollega på åtrrupplivningsförsök. Jag håller tummarna och hoppas på det bästa. För den dagen var inte det enda som inte backupats om vi säger så...
Glamour Teacher Mom jobbar och planerar kalas. 1-årsdagen närmar sig. En vecka från idag. Nästa helg kalasar vi i dagarna två. Så här ser inbjudningskortet till kompiskalaset ut. Det är ju jättekul att fixa barnkalas ju! Och tänk sen när hon är lite äldre och man kan ha fiskdamm eller vara på Leos Lekland, eller ha en massa tävlingar och lekar, så kul! Tror faktiskt jag ska byta namn på bloggen. Jag är ju faktiskt både lärare och mamma numera. Men mer mamma i hjärtat nu. Kalasmamma :)
Mamma är lite av en mästerkock. Pappa fyller 55 år och det firas med trerätters. Bland det godaste jag ätit på länge! Och då har jag ätit på både Bryggargatan och Cape East. Jag kanske anmäler henne till säsong tre. >
Gör man något annat än att vara sjuk i början av året? Särskilt i februari. Vi har varit sjuka i princip hela februari och nu även halva mars. Och precis lika dant var det förra året. Vinterkräk och feber. Usch. För att inte tala om året före året dessförinnan. För tre år sedan menar jag. Då jag hade en hemsk läppinfektion i februari /mars. Och nu ännu en långdragen förkylning som aldrig vill ge sig. Och jag som skulle träna och komma i form. Köpte till och med en ny löparjacka i fjällen. Tärnaby har en riktigt fin sportbutik. Men när ska jag få använda jackan? Ont i halsen och snyt och snörvel och host host. Glamourfaktorn är väldigt låg. Det måste vara av denna anledning man sjunger "Januari börjar året, februari kommer näst". Det finns lixom inget mer att säga om februari än att den kommer efter januari. Förutom då att det är då man är sjuk. Men så tror jag inte man skulle skriva en sångtext.
En kollega använde begreppet "Vabruari". Det tycker jag var sjukt bra. Det blir nästa år det.
Någon smart typ har i alla fall försökte väga upp februaris elände genom att lägga två "högtider" där; Alla hjärtans dag och Fettisdag så att man i alla fall kan få trösta sig med choklad, gelehjärtan och semlor. Och sen är man ännu tjockare än man var efter julhelgerna.
Men snart är det april, då är det vår på riktigt och motionsmotivationen brukar infinna sig, och bäst av allt - lillsessan fyller ett år! Det är med det i tankarna jag släpar mig igenom denna eländiga vårvinterförkylning. Oj vad kalas det ska bli! :) Tårta och godsaker. Och sen ska det tränas :)
I fjällen vill man ju allra helst klä sig i en mysig jumpsuit. Mysgumman har fått en alldeles ny till fjällturen. Den var så fin att jag var tvungen att köpa den i två storlekar. Men det var nog också det sista som inhandlades på ett tag. Det är nu det blir knapert. Jag har börjat om att jobba och maken är föräldraledig så vi tvingas leva på min u-landslön som maken kallar det. Men då har han inte varit till något u-land. Det skulle vara
, Mexico i så fall
. Men Playa del Carmen. Jag vet inte om det ger en rättvis bild alltså.
Jag älskar att få upp saker på väggarna här hemma. Särskilt bokhyllor och hyllor jag kan överösa med små tingestar. Jag har hur mycket grejer som helt som jag vill ha framme och njuta av i vardagen men det har man verkligen inte kunnat tro de senaste fyra och halvt åren vi har bott här. Det har varit rätt så kalt. Det blir så när man köper ett renoveringsobjekt som behöver totalfixas. Då räcker inte orken till småfixet. Inte pengarna heller. Till det där som är så viktigt för trivsamheten i ett hem. Vi brukar snitta 6-9 månader på att få upp en nyinköpt grej, men nu var det bara knappt en månad sedan jag köpte oss en liten bokhylla, och ikväll kom den up!! Så nu får jag fylla den med böcker och annat kul! Sånt gör mig lycklig. Jag känner mig som dan före julafton när man får klä granen!
Vintage-boken i mitten är ett köptips förresten. Vad varje fasionista borde ha. (Den är skolboken i tv-programmet Stylisterna på Kanal 5 Play). Marie Birde heter författaren.
De här skulle jag ju så klart ha gått hemifrån i och haft de andra med i en skopåse.
Det är inte ofta jag bjuder på bilder på mig själv här på bloggen men i helgen hade jag faktiskt ett snyggmoment (ok, bilden är kanske inte snyggast men ändå). Ny outfit inklusive skor, som dock var superhala. Jag tänkte att jag skulle vara praktiskt och inte ha skoombyte med mig men det var sjukt halkigt ner för backen hemifrån så jag vinglade ner som Bambi on ice och ibland sprang jag för att det inte fanns fäste nog för att gå. Det är en ganska brant sträcka, och hoppades att inte ramla sönder strumpbyxorna och försökte rädda upp det hela några gånger genom att hoppa ut i snödrivorna. Det var en kille i backen som hade ganska roligt. Jag kan visa upp skorna senare, och ännu senare ska jag nog klacka om dem. Hur som helst så var jag snygg. Men detta till trots var mitt sällskap för kvällen, svägerskan, duktig på att poängtera att the prime time of my life var för fem år sedan. 2007. Det var mitt bästa år. Bättre än så blir det aldrig. Det var då jag började blogga för att ta med mig lite glamour hem efter en sjukt glamorös helg i Stockholm. (Ni kan leta i arkivet). Då vägde jag ca 13 kg mindre, hade just varit hos frisören klippt och slingat håret i höstens trendigaste frisyr och jättesnygga nya kläder som tydligen gjorde en look som var så ny och rätt att jag typ (tydligen) var nästan snyggast på hela Café Opera (Stureplansbratsen gillade visst det där) och blev filmad i programmet Fråga Olle på Grand Garbos (som tydligen sen typ alla mina elever såg så klart. Typiskt). Jaja det där var tider det. Sånt där som jag och svägerska kommer berätta för barnbarnen sen. -Ni ska veta, det var hösten tjugohundrasju och mormor var till huvudstaden... Men jag tycker jag är snygg nu också faktiskt. Lite tjockare, men äsch. Man ska säga som icke-namnnämnd "när jag är smal och tränad, då gillar jag min kroppstyp jättemycket. Haha. Undrar om det finns någon som inte gör det? Men nu ska det här fattiga fettot komma i form som Mia Skäringer skulle ha sagt. Fröken O har hotat mig till det och henne är jag lite rädd för. Så fler snyggmoments coming up.
Undrar om Victoria och Daniel också kommer köpa stjärnkläder till sin stjärna? Hihi. Estelle - vilket otippat namn alltså. Men å så fint.
Har beställt några saker till S från en fd Skelleftetjej som har det egna märket Onomak som jag ju måste göra lite reklam för. Hon lägger upp plagg som hon syr på onomak.blogspot.com men hon syr även upp på beställning. Jättefina grejer.
Idag gläds jag med kronprinsessparet för deras lilla prinsessa. Så roligt! Ja, jag gillar kungahuset. Men mest för att det är fantastiskt att bli mamma till en liten människa. Det häftigaste i livet. Och en tjej dessutom. Tjejer är bäst! (Nu vet jag ju ingenting om att få pojkar men jag kan inte tänka mig något roligare än att köpa små klänningar och hårspännen och skor till söta småprinsessor).
I februari är tulpaner bästa sättet att få lite vårkänslor inomhus. Vilken tur jag har som har en mamma som sköter lillan och kommer med tulpaner när jag är sjuk!
Nu ska jag njuta av buketten tillsammans med lite goda tryfflar som jag fick förra helgen. Kanske ska jag också se en favorit-chick-flick. Man får passa på när man är gräsänka. Då ser jag tv-program som Stylisterna och Född att vara annorlunda och filmer som Pretty Woman. Annars är jag inte så för typiska tjejfilmer, men jag har vissa favoriter som jag gärna återkommer till. Tidigare i veckan var det The Bodyguard till Whitney Houstons ära.
Jag pratade här om dan med några om Cambridge-dieten. Att det tydligen funkar och är jätteeffektivt. Och jag skulle behöva gå ner 8 kg. Eller i alla fall 6. Eller åtminstone 5, de sista tre kan jag leva med, till 1a mars för att vara tillbaka i jobbformen. Men jag tycker sånt där är för jobbigt alltså. Jag har provat byta ut en del luncher när jag ändå bara är hemma mot shakes men till eftermiddagsfikat är man ju nästan svimfärdig då ju. Men om man byter ut alla måltider ska man visst inte bli lika hungrig. Efter första veckan det vill säga. Men det där tror jag aldrig att jag fixar med. Jag har inte självdisiplinen. Halva dagarna går ju ut på att äta dessutom! Nej, jag behöver mera hjälp på traven. Något som man inte kan smita undan. Något som en magsjuka. Aldrig känner man sig så smal som efter en magsjuka. Men så ställde jag mig på vågen här efter en sådan sejour och -1 kg minsann! Ett! Bara sju kvar då... Så nu funderar jag på om man ska försöka dra till med någon riktigt elak matförgiftning. Ungefär som den (ena gången av två) som jag faktiskt har ätit på McDonalds (för er som undrar varför jag inte äter där mer) då jag blev besinningslöst sjuk på en buss mellan Jönköping och Stockholm och låg med 40 graders feber i en lägenhet i Upplands Väsby i en vecka och missade höstupptakten på nya terminen på Universitetet. Då var jag smal så jag fick hålla i byxorna i korridorerna sen. Något sådant kanske skulle fixa biffen. Pardon the pun. Så man kanske ska prova äta någon gammal illaluktande korvbit som kanske ligger kvar längst in i kylen. Sånt ska visst vara rätt effektivt. Det blir ju också mycket billigare än Cambridge. Eller har någon något bättre tips? Jag vill ju lixom inte åka på en till endagars som bara resulterar i ett kilo. Nej ska det va så ska det va!
En vän bjöd på måndagsmys. Scones, kex, ostar, vindruvor och choklad. Som varje måndag borde se ut.
Till slut gjorde jag slag i saken och beställde ett nytt VISA-kort med eget motiv. Har haft standardmotivet sedan jag bytte efternamn men det är ju så fult att man kan dööö. Blev vita blommor med rosa knoppar den här gången. Ännu finare än det svarta med bara vita blommor jag hade innan. Så nu slipper jag skämmas igen. Så skönt.
Jag anar en trend. Förr fick man sin chokladmousse/hallonpannacotta i ett glas, nu får man allt utduttat på en stor tallrik. Verkar vara så man gör nuförtiden. Små matlandskap ungefär.
Jag fick i födelsedagspresent och bröllopspresent av mamma och pappa att åka med maken på spaweekend. Övernattning, bad och bastu i spaanläggningen med världens största bastu, middag och frukost i Haparanda. www.capeeast.se Av mina syskon fick jag en spabehandling. Deras bästa enligt terapeuten själv. Lyx lyx lyx. Jag gillar verkligen produkterna de använder i behandlingarna och passade på att köpa en body scrub jag haft förut.
Tyvärr kan jag inte bjuda på någon bild på den fantastiska omgivningen för det var lite för kallt för att stå ute och fota. Det var också lite för kallt för att gå från hotellrummet i badtofflor och badrock utomhus till spaet som de menade att man skulle göra. 30 minus och badtofflor. Nja. Det var en del av upplevelsen menade de. Men faktiskt en jag kunde vara utan. Jag föredrog Aufgussbastun.
Så här såg förresten efterrätten ut från i fredags. Åkerbär med handvispad glass toppad med flytande kväve. Det var häftigt. Det rök om tallrikarna. Det var bara det att när kocken sa flytande kväve kom jag att tänka på när jag brände bort fotvårtor på vårdcentralen när jag var yngre. Så det förtog lixom hela grejen. Gav det hela en mindre glamourös touch. Men det var gott i alla fall.
Idag har jag bjudit mamma på födelsedagsmiddag. Och äntligen lite finporslin på bordet. Design House tallrikar Blond och Iittalas Essence-glas. Tror att maten blir godare så.
Vi har fått farstun, trappväggen och hallen uppe bredspacklad och målade. Snart bor vi i en vit dröm. Älskar vitt! Det blir så stort och ljust och fräscht! Och bäst är det när någon annan gör det och man själv kan gå på stan under tiden :)
Snart stundar 7-rätters lyxmiddag med makens jobb. Jag kände att the occasion krävde en mera business like-kappa än mina pälsar och dunjackor så det fick bli en Alicia-kappa. Och rött läppstift till det. Ikväll är jag on fire!
Ja. Min tjej är gullig. Men det händer något särskilt när man sätter dit en liten rosett i en liten tjejfrisyr. Det blir absolut urgulligt!
Köpte lilla dockan en docka på second hand. Har egentligen inte förstått grejen med dockor riktigt. Jag förstår inte riktig vad man ska göra med dem riktigt. Jag gillar mjukisdjur, tåg, bilar, och sånt man kan bygga ihop. Det känns enkelt. Safe. Politiskt korrekt. Att låta sin dotter leka med bilar. Men jag ser ju när man är hos andra att hon gillar dockorna. Hon gillar ansiktena tror jag. Precis som på mjukisdjuren. Så hon fick en. Man får väl bidra till bevarandet av könsrollerna. Sen ska hon väl ha dockvagn och dockhus och lekstuga också. Fine. Jag får väl leka dockhus med henne. Men sånt där hör till barngrejer som jag inte förstår mig på. Vad ska man säga egentligen? Jag kan inte med det där med rollekar. Tänk om man säger fel saker. Det är ju så jobbigt att leka/fostra politiskt korrekt. Hur man än gör är det väl fel. Att jag klär henne i rosa och klänningar VET jag befäster könsroller. Det är lixom så obvious att det nog inte gör så mycket skada. (Fast det ska hon säkert revoltera mot med någon emoperiod). Det är värre med det där som styr HUR man ska VARA. Då är man ju en DÅLIG mamma. Om man rolleker för ensidigt. För traditionellt.
Second hand är för övrigt också något som jag har ganska svårt för överlag. Möbler ok, porslin funkar, men i övrigt, helst inte. Men det hade öppnat en ny barnbutik i stan som säljer nya kläder och även begagnade så jag tänkte jag skulle kolla in den. Och dockan var som ny faktiskt. Och just efter gick jag in på Åhlens och hittade exakt samma dockor på hyllan och insåg att jag hade sparat 55 kr. Christmas gift gone bad? Så då hade jag råd med ett tåg tänkte jag.
Åh tänk den som var i Mexico just nu! Läste precis Frida Fahrmans blogg som firar nyår där som jag gjorde för tre år sedan. Åh vad avundsjuk jag blev! Åh vad härligt det var! Tänk att slippa all snö och kyla. Mexicanska karibien är nog bland det närmaste man kommer till paradiset. Det var uunderbart! Jag vill också! Igen!
Man ska ju blicka tillbaka och summera året och så och det finns ju egentligen bara en sak att nämna och det är ju att världens gladaste goaste snällaste lugnaste finaste busigaste lilla människa kom till oss den 1a april. Men det är ju lixom too obvious, men ska man nämna något annat unikt mindre (?) egocentrerat och mera bröllopscentrerat för året 2011 så var det den nya överraskningsbröllopstrenden med Ebba von Sydow i spetsen (ja bokstavligen faktiskt ;)) som slog ner som en bomb och fick Charlotte att sätta kaffet i halsen och sedan hosta och storkna, grina och sedan självdö. Ja jag är ledsen. Jag har problem med överraskningar, jag är alldeles för mycket kontrollmänniska för att hantera sånt och mitt alterego Charlotte ser överraskningsbröllop som i det närmaste helgerån. Hur kan man beröva sig (MIG). på all planering på det sättet?! Den något vettigare delen av mitt komplexa jag försöker dock poängtera att även överraskningar kräver sin planering och erbjuder nog mist lika mycket magi och förväntan som ett 9-månadersnormalplanerat bröllop. Kanske utan all den press som överaskningsmomentet kanske befriar från. Men det sista Charlotte sa innan hon drog sitt sista andetag var Jag.måste.veta.när.ALLA.gifter.sig!!Det.är.min.rättighet.som.bröllopsplaneringsmästarinna!!Jag.kan.inte.leva.så.här!!Buhuuu. Vi får se om hon återuppstår under 2012.
Ja den var magisk den med! Det kommer aldrig finnas en vackrare (i mina ögon. Nej, inte ens som någon kändis har på sig. Den är helt enkelt perfektion). Väldigt roligt att känna så tio år senare. Men den var heller inte billig. Med min vanliga tur hittade jag den i USA precis när dollarn var som dyrast, typ någonsin. 11,33. Jepp. Crazydålig deal. Men den hade nog varit rätt dyr även med dagens dollarkurs. Därför borde jag sälja den vidare. Men I just can't let go. Det känns lixom bara för bra att sitta på den här klenoden i källaren. Man kan fingra och frasa litegrann ibland och drömma. Insupa en stunds magi när vardan är vardagstrist och oglammig. Och vem vet, en dag kanske min lillprinsessa vill ha den...
Ps. Visst var det dåligt att inte ta med HELA klänningen och slöjan. Hallå, det är ju typ en meter vägg med på bilden helt i onödan! I'm just say'n, back up!
Det var en bröllopstårta i kartongen! Från Mina Magiska Bakverk. Och Magisk är verkligen rätta ordet! Svårt att förmedla genom en mobikamera. Men lätt det vackraste jag någonsin sett! En dröm av sugarpaste helt enkelt!
