Skolstart

Imorgon gäller det. Då kommer ettorna. Jag har förmånen att ta emot en etta i år. Det innebär en del extra jobb men det ska bli riktigt roligt. Och ganska kul är det att tänka sig alla 15-16-åringar som ligger hemma med fjärilar i magen just ikväll och kanske har svårt att somna för att de ska träffa varandra och mig bland andra imorgon. Lite nervös är jag nog faktiskt själv också. Eller ja, nervös och nervös, men lite pirrigt är det. Man är ju väldigt nyfiken på vilket gäng det ska bli och man känner ansvaret i att man faktiskt innebär en stor del av vad Gymnasiet blir för dem så här i början och hoppas så klart att allt ska bli bra. Rent praktiskt är jag mest orolig för att jag ska försova mig och komma försent. Det vore ju just snyggt. God natt.

Men jo då

Något tillfälle till glamour har sommaren ändå innehållit. Som en varm kväll då vi satt på en balkong och drack rosevin och dansade salsa och sen gick ut och slog klackarna i taket på lokal. Då tog vi också mobilbilder på varandra och kändes oss som 18 igen. Sånt där gillar jag. Emellanåt. Där emellan tar jag ju bara bilder på mitt barn. Hon behöver fixas lite mindre före sina foton så det är enklare.

No place like home. Eller inte.

Den här glamorösa sommaren börjar lida mot sitt slut. Nu menar jag så klart lite sarkastiskt att den har varit glamorös. Regnig och kall har den ju varit för alla. Men vi har passat på att toppa det med en husmålning och 1-åring för att pröva styrkan ytterligare.
Det har inte gått vara hemma alls, varken ute eller inne. Inte inne för det stimulerar inte tillräckligt och inte ute för det är inte barnsäkrat och vi vill inte få färgstänk på oss. Och regnblöta lekparker är väl inte riktigt min cup of tea. Alla dagar aktiviteter. Vare sig man orkar eller inte. Men nu börjar det i alla fall lida mot sitt slut, både målning och sommar. Och fint blir det! Så då klart har det varit värt det. Och jag gillar faktiskt hösten. Och även om den här sommaren har varit en utmaning och en prövning har jag ändå fått spendera den med det goaste barnet man kan tänka sig. Alltid så glada Selina! Vilken tur att hon inte har fått humöret efter mig och vilken tur att jag har en så duktig man så att jag har sluppit all målning.
Och egentligen vet jag inte om den här sommaren var värre än den förra. Den var riktigt jobbig den med på helt andra sätt. Brukar fundera över det. Vad som är jobbigare 1-åring eller nyfödd. Men mest tror jag det har varit målning och parasit som tippat det över kanten. Men jag kan ändå konstatera att jag inte är redo för syskon. Nästa sommar ska vara lugn och skön. Solen ska skina och hon ska leka själv och jag ska njuta av vår vackra fasad och alla projekt ska vara väldigt snabbgjorda.