Sjuk pre-kids and now

Innan man hade barn fanns det något som i alla fall var liiite positivt med att vara sjuk. Man fick ligga i soffan mitt på dagen och se på sina favoritfilmer eller serier i sträck.

Nu är det enbart negativt. Det är svårt att sova sig frisk när man blir väckt flera gånger och måste stiga upp och göra ersättning och mata bebis. Sen måste man ordna sin egen mat också. Och om det enda orken räcker till är havregrynsgröt till middag får man mata sin treåring för det gillar inte hon. Och ligger man och vilar på dagen får man stå ut med att hon hämtar sin doktorsväska och sysselsätter sig med att peta på en med plastinstrument. Det är ju egentligen väldigt gulligt, men har man feber så vill man bara vara ifred.

Tur ändå att man har föräldrar till hjälp och en bra make. När han är hemma. För man får ju väga sin egen sjukdom mot hans inkomstbortfall också. Det är helt enkelt en massa ansvar man inte är frisk nog för.

Och inget man hade en tanke på innan man fick barn. Då tyckte man att det var nog jobbigt att bara vara sjuk. Och det är det ju.

Glamour Teacher goes Mama Persson

Jag skulle gå på Halloween-middag utklädd till Gunilla Perssons mamma eftersom en annan gäst på middagen deklaraterat att det skulle skrämma skiten ut henne. Men jag hade ingen aning om hur hon såg ut men Halloween-stylingen verkade ordna sig ändå eftersom mina ögonlock svällde upp för att jag färgade ögonfransarna och ögonbrynen i veckan. Jag är allergisk mot pigmenten i mörk hårfärg och kan inte färga håret mörkt längre men tänkte inte på att det även skulle gälla frans- och brynfärg. Men det var kanske ett blondin-moment. Sen blev jag förkyld och fick feber så jag fick ändå stanna hemma med min Halloween-look. Men det var nog det som fick mig att bestämma mig för att återuppta bloggandet. Så det har vi alltså mamma Persson att tacka för. Beroende på hur man ser det :) 

Submarine Surfacing

Det har varit mycket tal om ubåtar på senaste.

Jag känner mig som en rostig rysk ubåt som har legat under ytan men som nu börjat komma upp och se lite dagsljus igen.

På tal om den där orken. Och det där jobbet.

Mitt jobb suger så mycket energi och tankekraft att jag nästan aldrig känner mig som mig själv förutom på somrarna då jag är ledig riktigt länge. För säga vad man vill om jullov och sportlov och påsklov och inarbetad tid. Lärarjobbet suger så mycket kraft att en vecka här och där inte räcker för att hinna upp till ytan och ta lite luft. Tyvärr säger alla mina lärarvänner likadant. Var är den rimliga arbetsbördan och personalvården undrar jag? Läraryrket är inte ett jobb, det är en livsstil, för att citera sonen till en lärarmamma som hade gått in i väggen. Men det är inte ett kall som man ska offra hela sitt liv för.

Nu när jag har varit ledig en sommar och drygt två månader har jag hunnit tänka och reflektera en del och har kommit fram till att det inte är särskilt konstigt att de senaste två åren har varit extra tuffa när de egentligen borde ha varit lättare sett utifrån erfarenhet och antalet arbetade år. Det har varit en svår balansgång att vara mamma och lärare samtidigt. Lämna och hämta på förskolan och lägga barn och kvällsjobba. Det är en kombination som jag inte förstår hur den går ihop. Det var ju en ny situation för mig och inte så lätt att få kläm på. Jag har känt mig så där som när man pratar under vatten. Att allt är burkigt och diffust. Trögt och dimmigt.

Ett talande exempel är dotterns socklåda. Under det senaste året har hon nog inte haft på sig matchande sockar på förskolan en enda dag. Kanske inte året där före heller. Och sånt där är viktigt för mig. Jag har inte kunnat förstå hur någon, barn eller vuxen har kunnat ha på sig omatchande sockar. Men under hela året(åren) jag har jobbat har jag inte lyckats uppbåda tankekraften att leta reda på och para ihop rätt sockar...

Nu när allt är lite klarare och når fram utan vattenburk ska jag ta mig en ordentlig funderare på om jag vill ha det så här hela mitt liv eller om jag ska göra något mindre energisugande? Kanske i alla fall medan barnen är små? Eller om det går att lära sig att hantera det på något sätt? För roligt är det ju trots allt. Kanske går det jobba halvtid?

Reda upp sockarna har jag redan gjort, förutom på några som jag tror har dött tvättmaskindöden.