Team Switzerland

Den som gör flest saker på en helg vinner. Så har min helg känts.

För att nämna en sak har jag sett New Moon på bio och gått från att vara "Team Edward" till att vara "Team Switzerland".

Meet Jakob Black everyone!

Heidi Klum for a day

Hur man laddar för en riktigt tuff dag:
*Gör dig extra snygg på morgonen
*Ta på dig en vit skorta
*Lyssna på Old Time Rock and Roll av Bob Seger i bilen och låstas att du är Heidi Klum.

I am sixteen going on seventeen

I am sixteen going on seventeen!
(Slår mig nu så mycket Twiligth-balscenen påminner om Sound of Music... Aldrig tänkt på det förrut). Håll till godo: ;)

Alltså...enligt min brors militärkollegor! (Ungefär lika troligt som att hon som spelar Liesl är det). Jag var på besök på Livgardet på Anhörigdag för några veckor sedan och efteråt hade de diskuterat allas anhöriga (gillas?) och gissat ålder på deras syskon... Snittåldern på mig var 17 år!! Alltså 17!! Hjälp! Gissningarna låg mellan 16, 17 och 18! Hallå jag är 28! Mina elever är 17! Måste nog skaffa en annan mösa... Jag vet att den drar av några år... Så här såg jag ut där nere.

Men 17???!!!
Döm själva.

I am JW

På senare har jag kännt mig som JW i Jens Lapidus Snabba Cash. Han lever över sina tillgångar och hänger med innegänget på Stureplan. Han bor hos en tant och kör svarttaxi för att ha råd med alla kläder och champagne. Sedan börjar han sälja kokain för att dra in mera snabba cash.
Som tur är behöver jag inte lägga alla mina pengar på designerkläder som JW måste göra. Överallt annars än på Stureplan funkar Gina Tricot-kläder lika bra. Men jag lever ändå över mina tillgångar, och hänger med folk som antingen har bättre inkomster än mig eller billigare boende. 80% lärarlön och ett tokdyrt hus är inte bra när man försöker leva smalltown-jetset-livet.

I fredags gick jag ut med the hockey WAGs fast jag redan har gjort av med alla mina glasspengar den här månaden, och tänkte att visst, jag kan ta det billigaste som finns på menyn, och på tisdag äter vi cateringbuffé med ämneslaget och det innebär kanske att jag får äta ris resten av månaden. Just nu har jag 74:- på kontot.

Frågan är bara vad jag ska göra för att få in mera cash. Svarttaxi eller kokainförsäljning?

Vem är jag?

Hello darlings!
Sorry att jag är dålig med uppdateringarna, men jag har två bloggar numera, ett liv och ett jobb att sköta . Vill inte säga att det inte har funnits tid att blogga, för det är väl inte helt sant, men jag har fokuserat på annat helt enkelt och haft lite dåligt med inspiration. Har planer för framtiden vad gäller bloggandet och jag känner mig lite bakbunden här eftersom så många numera vet vem jag är, så är det svårt att skriva precis vad jag vill. Det gick bättre när jag började, läste lite av det jag skrev just när jag började och det var så mycket roligare. Det jag egentligen vill är att Glamour Teacher helt ska vara en karaktär som ser världen och min vardag genom rosa glittriga glasögon, men eftersom jag har gjort misstaget att dras ner i vardagsrealitetsbloggandet så har det blivit för mycket "jag". Glamour Teacher ska vara mitt alterego, ungefär som Alexandras Kissie så jag kan skriva mer fritt om vad jag vill utan att alla tror att det är exakt 100% mina åsikter. För det tror ni väl inte om Kissie, hallå? Till exempel hade jag ju tänkt blogga om The Return of the Model Candidate, men eftersom så många på jobbet som läser numera skulle ha alldeles för lätt att gissa sig till vem jag syftade på, har jag uteslutit det i rädsla av att alla skulle tro att det verkligen vara mina egna åsikter fullt ut. Ja, Glamour Teacher är jag, men bara en del av mig, förvrängd och överdriven.
But who am I? That's a secret I'll never tell. (At least not here). xoxo

Blogg Anno 1988

Min mamma håller på att städa ur deras källare och hittade Glamour Teacher-bloggens föregångare: Händelseboken från 1988. Redan när jag gick i ettan skrev jag visst om vad som hände i mitt liv. Här får ni se ett smakprov:
Mycket drama i mitt liv redan då ;) (Men någon konstär framgår tydligt att jag inte skulle bli). Kanske gör jag detta till en följetång. Händelseboken innehåller mycket intressant. Men man vet aldrig, jag ska inte lova för mycket, det brukar inte bli av att jag skriver om sånt som jag säger att jag ska skriva om. Regnkappan till exempel. Den skulle jag ju lägga upp en bild av... Börjar vara dags att hänga ner den i källaren. Tar kanske en bild när den får krypa ner i idet. Och så kan ni vänta med spänning på nästa blogginlägg från 1988.