Personalfest

När lärare festar loss är det alltid väldigt välorganiserat och pyssligt. Konstigt vore väl annars. Tror att vi lärare har en förkärlek till att skriva ut saker och klippa till små lappar. Här var det amerikanskt tema och bordsplaceringsskyltar med flaggan och foton på olika kända amerikaner. Jag fick vara Arnold Schwarzenegger för en kväll. Absolut en mycket bra idé. Vi fick också se en cheerleadingshow och avnjuta god amerikansk mat. Sen dansades det natten lång. Eller i alla fall resten av dagen lång. En mycket trevlig tillställning. Det enda som kunde gjort bättre var min klädsel. Särskilt glamourös var jag inte. Dammiga tights i ett försök att klä ner en lite för fin klännig var inget bra stilknep direkt. Det jag egentligen skulle ha på mig var ett par mörkmörkblåa jeans och en vit blus till högklackade skor, så där lagom uppklätt. Men jag hade upptäckt att jeansen färgade av sig även fast jag hade tvättat dem en gång men glömde bort att jag skulle tvätta om dem under veckan och jag vågade inte riskera blusen, allt annat var i tvätten och de sista paret svarta strumpbyxor hade jag rivit sönder i Umeå för två veckor sedan och glömt köpa nya. Men det hade ju funnits bättre alternativ. Lacktights eller faktiskt hudfärgade strumpbyxor, även om de är glansiga blir man ju inte så värst uppklädd i med en kofta över. Svart klännig och svarta tights i olika svarta nyanser funkar ju bara inte. Här blir det skärpning framöver. Inga fler bortglömda tvättar och strumpbyxor och dags att shoppa festkläder så jag har mer att välja på! En viss standard är ju som utlovad att hålla om man ska kalla sig Glamour Teacher. Just nu är det för mycket Mom över det hela.

Och nu hänger den i hallen

Rosväskan ser precis ut som en kompis väska som vi bodde hos under tjejhelgen (kompisen alltså, inte väskan. Eller nu blev det kanske fel ändå). Vi försökte köpa av henne alla hennes väskor som hon hade upphängda i hallen. Men si det gick inte. Men nu har jag en likadan, bara i en annan färg.

Så där tänker jag att jag också skulle inreda om jag vore singel. Med väskor och kläder som dekorationer. Och skor och rosa tapeter och mer gamla fyndade möbler. Då skulle min rosväska också hänga i hallen och skapa ha-begär hos nån annan. Men det gör den ju nu ändå. Hänger i hallen alltså. Och bara väntar på att någon ska kliva in och säga ah och åh. Och så kanske någon annans farmor kan köpa den en likadan.

Man kan överraska med en ros, men man kan också överraska med en rosväska

Vilken helcrazy dag det här blev. Eller så är det mitt liv som är tråkigt och händelselöst men jag blir i alla fall väldigt uppjagad av att bli fotad/intervjuad av lokaltidningen. Varför säger jag inte nu, det får ni veta senare. Jag kan faktiskt det här med hemlighet och överraskningar. Eller jag tänkte prova i alla fall. Någon som kan det där med överraskningar är min inom citationstecken farmor. Hon kom förbi med en handväska som jag hade sagt att jag vill ha. Bara så där. Hepp hepp.

Alltid retar det nån

Eller hur Agnes?

Helgen har innehållit flärd och glamour och shopping och snöstorm och sova på soffan. Tjejhelg i Umeå. Oj så länge vi har pratat om detta. Men har inte den ena varit gravid så har den andra just fått barn eller så har det bara inte blivit av. Det är helt enkelt svårt att samla tjejer i vår ålder med barn och karriärer (?). Ok, kanske inte så mycket karriär just i mitt fall men ändå ett jobb som gör att man inte riktigt fixar med så mycket utöver det vanliga under så kallade blåveckor. Men nu var det ju "påsklov " i mitt fall så det fick gå. Denna kofta inhandlades bland annat. Jag brukar annars försöka vara lite diskret i min klädsel på jobbet (i väntan på läraruniformen) men nu kände jag att det behöver väl inte var en hemlighet att man gillar USA när man är engelsklärare och har vistats i landet i 8 månader total.

På tal om karriär frågade min chef idag upp om mina tjänstegöringsönskemål inför nästa läsår och det slog mig nyss att det måste ju innebära att jag inte blir av dem som tvingas lämna skolan nästa år som vi hotats om pga färre elevantal. Hurra för mig! (Jag har ju redan gjort mitt år i exil och det tänker jag vägra göra om. Då får det vara någon annars tur före. *Fortfarande bitter*)

Muuu

Den här bilden tog jag med mobilen morgonen efter födelsedagen. Selina med sin nya gungko. Den var populär! Selina gillar kossor i allmänhet. Det är träkossor och bokkossor och mu-ljud hela tiden.

1-årsdagen erased

På 1-årsdagen hade jag aldrig fram mobilen, dagen förevigades med digitalkameran istället. Sen överförde vi bilderna till datorn, fick virus på datorn och datorn totaldog. Hårddisken är tom. Så nu har vi inga bilder alls. Den här har jag knyckt från min mammas blogg. Hårddisken befinner sig just nu hos makens kollega på åtrrupplivningsförsök. Jag håller tummarna och hoppas på det bästa. För den dagen var inte det enda som inte backupats om vi säger så...