Så här såg förresten efterrätten ut från i fredags. Åkerbär med handvispad glass toppad med flytande kväve. Det var häftigt. Det rök om tallrikarna. Det var bara det att när kocken sa flytande kväve kom jag att tänka på när jag brände bort fotvårtor på vårdcentralen när jag var yngre. Så det förtog lixom hela grejen. Gav det hela en mindre glamourös touch. Men det var gott i alla fall.
Idag har jag bjudit mamma på födelsedagsmiddag. Och äntligen lite finporslin på bordet. Design House tallrikar Blond och Iittalas Essence-glas. Tror att maten blir godare så.
Vi har fått farstun, trappväggen och hallen uppe bredspacklad och målade. Snart bor vi i en vit dröm. Älskar vitt! Det blir så stort och ljust och fräscht! Och bäst är det när någon annan gör det och man själv kan gå på stan under tiden :)
Snart stundar 7-rätters lyxmiddag med makens jobb. Jag kände att the occasion krävde en mera business like-kappa än mina pälsar och dunjackor så det fick bli en Alicia-kappa. Och rött läppstift till det. Ikväll är jag on fire!
Ja. Min tjej är gullig. Men det händer något särskilt när man sätter dit en liten rosett i en liten tjejfrisyr. Det blir absolut urgulligt!
Köpte lilla dockan en docka på second hand. Har egentligen inte förstått grejen med dockor riktigt. Jag förstår inte riktig vad man ska göra med dem riktigt. Jag gillar mjukisdjur, tåg, bilar, och sånt man kan bygga ihop. Det känns enkelt. Safe. Politiskt korrekt. Att låta sin dotter leka med bilar. Men jag ser ju när man är hos andra att hon gillar dockorna. Hon gillar ansiktena tror jag. Precis som på mjukisdjuren. Så hon fick en. Man får väl bidra till bevarandet av könsrollerna. Sen ska hon väl ha dockvagn och dockhus och lekstuga också. Fine. Jag får väl leka dockhus med henne. Men sånt där hör till barngrejer som jag inte förstår mig på. Vad ska man säga egentligen? Jag kan inte med det där med rollekar. Tänk om man säger fel saker. Det är ju så jobbigt att leka/fostra politiskt korrekt. Hur man än gör är det väl fel. Att jag klär henne i rosa och klänningar VET jag befäster könsroller. Det är lixom så obvious att det nog inte gör så mycket skada. (Fast det ska hon säkert revoltera mot med någon emoperiod). Det är värre med det där som styr HUR man ska VARA. Då är man ju en DÅLIG mamma. Om man rolleker för ensidigt. För traditionellt.
Second hand är för övrigt också något som jag har ganska svårt för överlag. Möbler ok, porslin funkar, men i övrigt, helst inte. Men det hade öppnat en ny barnbutik i stan som säljer nya kläder och även begagnade så jag tänkte jag skulle kolla in den. Och dockan var som ny faktiskt. Och just efter gick jag in på Åhlens och hittade exakt samma dockor på hyllan och insåg att jag hade sparat 55 kr. Christmas gift gone bad? Så då hade jag råd med ett tåg tänkte jag.
Åh tänk den som var i Mexico just nu! Läste precis Frida Fahrmans blogg som firar nyår där som jag gjorde för tre år sedan. Åh vad avundsjuk jag blev! Åh vad härligt det var! Tänk att slippa all snö och kyla. Mexicanska karibien är nog bland det närmaste man kommer till paradiset. Det var uunderbart! Jag vill också! Igen!
Man ska ju blicka tillbaka och summera året och så och det finns ju egentligen bara en sak att nämna och det är ju att världens gladaste goaste snällaste lugnaste finaste busigaste lilla människa kom till oss den 1a april. Men det är ju lixom too obvious, men ska man nämna något annat unikt mindre (?) egocentrerat och mera bröllopscentrerat för året 2011 så var det den nya överraskningsbröllopstrenden med Ebba von Sydow i spetsen (ja bokstavligen faktiskt ;)) som slog ner som en bomb och fick Charlotte att sätta kaffet i halsen och sedan hosta och storkna, grina och sedan självdö. Ja jag är ledsen. Jag har problem med överraskningar, jag är alldeles för mycket kontrollmänniska för att hantera sånt och mitt alterego Charlotte ser överraskningsbröllop som i det närmaste helgerån. Hur kan man beröva sig (MIG). på all planering på det sättet?! Den något vettigare delen av mitt komplexa jag försöker dock poängtera att även överraskningar kräver sin planering och erbjuder nog mist lika mycket magi och förväntan som ett 9-månadersnormalplanerat bröllop. Kanske utan all den press som överaskningsmomentet kanske befriar från. Men det sista Charlotte sa innan hon drog sitt sista andetag var Jag.måste.veta.när.ALLA.gifter.sig!!Det.är.min.rättighet.som.bröllopsplaneringsmästarinna!!Jag.kan.inte.leva.så.här!!Buhuuu. Vi får se om hon återuppstår under 2012.
Ja den var magisk den med! Det kommer aldrig finnas en vackrare (i mina ögon. Nej, inte ens som någon kändis har på sig. Den är helt enkelt perfektion). Väldigt roligt att känna så tio år senare. Men den var heller inte billig. Med min vanliga tur hittade jag den i USA precis när dollarn var som dyrast, typ någonsin. 11,33. Jepp. Crazydålig deal. Men den hade nog varit rätt dyr även med dagens dollarkurs. Därför borde jag sälja den vidare. Men I just can't let go. Det känns lixom bara för bra att sitta på den här klenoden i källaren. Man kan fingra och frasa litegrann ibland och drömma. Insupa en stunds magi när vardan är vardagstrist och oglammig. Och vem vet, en dag kanske min lillprinsessa vill ha den...
Ps. Visst var det dåligt att inte ta med HELA klänningen och slöjan. Hallå, det är ju typ en meter vägg med på bilden helt i onödan! I'm just say'n, back up!
Det var en bröllopstårta i kartongen! Från Mina Magiska Bakverk. Och Magisk är verkligen rätta ordet! Svårt att förmedla genom en mobikamera. Men lätt det vackraste jag någonsin sett! En dröm av sugarpaste helt enkelt!
