Myskväll i soffan

Efter ännu en seg sjukdag bjöd jag in mig till mina föräldrar på lite kladdkaka som bror gjorde (med betoning på kladd. Han har någon egen metod där han stoppar in kakan och slår av ugnen så den kallnar vilket resulterar i varm chokladpudding med lite hårt yta i glasform. Men gott är det!). Sedan vilade jag och voffsingarna på soffan. Notera att de har bästa platserna och jag håller på att ramla av... Man skulle kunna beskriva dem som bortskämda. Men mysiga är de!

Jag hoppas på Obama

Bror ska göra utlandstjänst i höst. I Afghanistan. !Usch! Men jag har stor tro. Innan dess kommer Obama ha sett till att allt blir frid och fröjd och att soldaterna kommer att vara där och hjälpa till att dela ut vitaminburkar och mediciner. Typ som jag gjorde i norra Mexiko när jag var på outreach-resa från Ranchen i Californien. Missär men ändå säkert. Visst?

Foto: http://www.expressen.se/ledare/1.1411101/vart-ansvar-i-afghanistan

Lycka är en maxburgare!

Inga provsvar ännu. Det skulle ta en månad!
Fick dock träffa en sköterska hur länge som helst och sedan två läkare. Kände mig riktigt ompysslad. Nu har jag fått ett starkare pencilin (ser framemot bieffekterna - ni tjejer vet vad jag menar...) diverse sårtvättsgrejer och smärtstillande tabletter som var rena mirakelmedicinen.

Min man kom hem med maxburgare. Han sa att han köpte två för att om han bara hade köpt en hade jag kanske blivit sur och att han kunde äta båda om jag inte ville ha den. Svårt att motstå dock. Och det gjorde knappt ont att äta. Nu väntar jag bara nervöst på konsekvenserna...

En kompis kom just hit för att hjälpa min man regla tak i köket. Han tyckte att jag såg ut som jokern i The Dark Knight... Tack J! Not. Linda Rosing-stadiet var bättre.

Nu ska jag bara klura på vad jag ska skriva i mailet till min chef - hur vi ska göra med lektionerna. Tyvär har jag inga bättre idéer än att de måste ställas in.

I väntan på provsvar

På onsdagar jobbar jag em. Men jag har bestämt mig för att vara hemma idag. Gick en promenad i solskenet med M & M på fm, vilket var jättehärligt och trevligt. Men kände att det finns gränser för hur man visar sig in public. Var tvungen att handla lite lunch på Ica (Nutrilett) och där gick gränsen. Jag kan inte gå till jobbet och se ut hur som helst. Så nu blir det Breaking Dawn hela eftermiddagen. (Yes!) Kl 13 ska jag ringa till vårdcentralen. Då ska de ha fått nya provsvar. Jag hoppas på att det visar: Du har det här och tar du bara det här pillret är det bra på en timma. Hoppas, hoppas.

Citerar min vän Mari - Timing... =)

Som Mari skrev på sin blogg är det så otroligt härligt med rätt timing. När man får uppmuntran precis när man behöver det. Fick ett FB meddelande av henne själv i förmiddags (eller rättare sagt jag såg det i förmiddags) som var väldigt trevligt.

Plättar med sylt och grädde till lunch - mat som även jag kan äta. Därefter en promenad i solskenet med en kollega. Ett annat gott som det onda har fört med sig är att jag tycker att folk på min arbetsplats har blivit mycket vänligare. Många är de som ofta frågar upp om hur det går med min infektion och verkar verkligt bekymrade. Första gången igår som jag tänkte att "det är kanske inte så tokigt att jobba här i alla fall. Det vore kanske inte hela världen om man blev kvar här".

På em sålde några elever hembakade jättegoda semlor. Det passade perfekt som tröstätning för mig eftersom också de var mjuka och söta.

Hämtade min efterlängtade Breaking Dawn idag och läste lite efter jobbet - en upprymd känsla infann sig direkt. Pappa ringde och erbjöd sig också att köpa middag till mig - mer Nutrilett. Så skönt så slapp jag gå på Ica. Kände mig riktigt folkskygg idag.

Och vad sägs om det här smset om kvällen?!:
"längtar dit o så längtar jag efter att träffa dej!" - Tack M! Det värmde! Och tack ni som var på V ikväll för en upplyftande och inspirerande kväll!

Och när jag nu kom hem låg denna i ett paket innanför dörren. Vann den på Medleys blogg! =) Nu ska jag läsa och få inspiration till att träna och bli stark. Ska bara bli infektionsfri först.

Aldrig mer kaviar

Som sagt - kaviar var en riktigt dålig idé. Men när jag skrev det hade jag inte insett den fulla vidden av det. Har knappt sovit inatt - läpparna har gjort hysteriskt ont. Jag hade panik och övervägde att åka på akuten. Än har det inte gett med sig men jag är på jobbet i alla fall. En lektion - det ska man väl klara av. Sen blir det pannkakor till lunch, det måste jag ju kunna äta. Det är ju bara sött och mjukt. Inte vasst eller alldeles för salt. Buhuuu - jag gräver ner mig i självömkan. Kan det inte bara sluta??

The Glamourous living

Det är glamouröst att renovera. Not. Idag diskade jag i handfatet på toan. Vi lagade middag på min mans jobb men vi gjorde lite kvällsfika som resulterade i lite disk. Äggmackor med kaviar. Jag åt med sked. Uttrycket "att strö salt i såren" fick en ny tillämpning. Kaviar var en riktigt dålig idé. Men jag var så hungrig. Åt Nutrilett till lunch idag också. Har typ snart ätit det i en vecka! Men inget ont som inte har något gott med sig - jag hade ett par byxor idag som var svåra att få igen för två veckor sedan. nu går det bra. den här infektionen kanske löser mina gravidantagandensproblem...

Det finns visst dom som tycker det är glamouröst att vara lärare

http://smong.net/2009/02/looking-for-sex-and-glamour-become.html
Hittade det här blogginlägget och jag vet inte riktigt vad jag ska kommentera det med. Förrutom att det var kul. Typ.

Framtoning med bloggen?

- Vad vill du ha för framtoning med din blogg egentligen?

Det frågade min bror mig efter att jag i ett tidigare inlägg länkat till Blondinbella. Enligt en 20-årig kille var det tydligen det värsta tänkbara. (Fast det kan nog inte gälla alla 20-åriga killar eftersom enligt Isabella själv är hennes facebook-sida rena dejtingsiten. Hon får inviter från mellan 5-10 killar om dagen. Hon är ju upptagen ju. Killar lägg ner.

Jag har aldrig läst Blondinbellas blogg före förra veckan, men i och med att hon har varit med i Let's dance som jag har tittat på någon gång tänkte jag att man borde väl ha lite koll på vad hon skriver om. Men egentligen var det på grund av att Ebba bloggade om att Blondinbella var på omslaget till Veckorevyn som gjorde att jag läste att även Blondinbella hade en dålig onsdag. Det må vara sjukt att jag gör som Ebba skriver, men jag råkar gilla hennes blogg, ok? Sen tycker jag att det är kul att det hamnar någon relativt "vanlig" tjej på ett omslag och inte bara amerikanska modelltjejer. Jag till och med köpte tidningen för att läsa om "vem Blondinbella är bakom den perfekta fasaden". Tror aldrig jag har köpt Veckorevyn tidigare sedan jag gick på högstadiet. Jo förresten - jag köpte första numret som Ebba var chefredaktör för. Enbart av nyfikenhets skull. Men det var som jag trodde, vid båda tillfällena - jag kände mig för gammal för den tidningen.

Jag tror att det var en kombination av bara det att jag länkade till Blondinbella och att jag på något sätt jämförde mig med henne genom formuleringen "Till och med perfekta Blondinbella" som upprörde min bror. Försöker jag vara som hon eller? Han tyckte att det var väldigt oseriöst att som 27-årig lärare referera till en 18-årig stureplansblondin. Men med en pseudonym som "Glamour Teacher" - hur seriös tror ni jag försöker vara?? Och med föregående blogginlägg har jag ju nu redogjort för mina stureplansdrömmar och ja - det verkar som att jag sympatiserar med blondinbella och ebba och många andra blondiner. Varför skulle jag annars vara fejkblondin själv?

Så vad är kontentan av detta? Om det inte framgått tidigare så är inte denna bloggs främsta syfte att lyfta fram seriösa ämnen till debatt - utan det är snarare en motreaktion till mitt seriösa jobb där jag hela tiden måste hålla upp min egen perfekta fasad av att vara seriös och kompetent trots min ålder (och hårfärg). Bli tagen på allvar i jobbet men ändå vara med och skapa en ny bild av lärare. Så om jag har en förebild vore det snarare Reese Witherspoon i Legally blond. Blond superadvokat i chockrosa dräkt och accsssorer. + chiwawa. Och det är väl kanske ändå värre än Blondinbella?!

Slut. Bloggbråk. Småbarnsföräldrar. Mitt jobb.

(Ni som stör er på att jag ibland gör mina rubriker som bloggtaggar - lägg ner).

Slut. Blev kanske lite för mycket gjort den här helgen. Helt plötsligt tog det tvärstopp. När jag skulle göra mig klar att åka iväg på V kände jag att det fanns noll energi kvar. Glömde väl bort att det kan vara bra att ta det lite lungt om man har en infektion i kroppen och äter pencilin...

Nu blir jag hemma ikväll och ägnar mig åt att följa Bloggbråket med stort intresse (samtidigt som jag ser på I love språk på Svt).

Egentligen sympatiserar jag med både Ebba OCH Linda Skugge. Jag förstår att Ebbas liv är stressigt och hektiskt och jag ser upp till henne som ung chef och kariärkvinna. Linda gillar jag också även om jag kanske ibland tycker att hon uttrycker sig lite för vasst för min smak. Men hon vinner nog över Ebba i "jongleringstävlingen". Har man barn att ta hand om så blir självklart livet mer komplicerat. Tycker det är härligt att hon säger sig själv vara bitter. Det är det inte alla småbarnsföräldrar som erkänner att de är. Men vem är egentligen inte avundsjuk på ett glassigt stureplansliv med snittar och champange och vimmelbilder? (Nog för att egenligen Linda har en hel del av det där). (Jag kan räcka upp handen direkt). Sen tror jag att det livet blir väldigt tomt och innehållslöst i längden. Då kan nog barn ge en mer mening i tillvaron. Men det jobbiga är ju att vi alla alltid ska framhålla att just mitt liv är jobbigast och stressigast. Varför är det en tävling egentligen? Varför blev det "den som har stressat mest när han dör vinner"?? Jag har provat att stressa och visst är det roligt att känna sig "upptagen" och "viktig" - att ha många gärn i elden. Men jag tycker inte att spänningsvärk och magkatarr och andra stressrelaterade symtom (hur lång kan man göra listan?), som tyvärr naturligt hänger ihop med ett överstressat liv, är särskilt glamouröst. Ett glamouröst liv tycker jag snarare idag är att ha tid för sig själv, tid för lugn och ro och avslappning när man behöver det, kombinerat med ett upptempo liv.

Den här ung-karriärkvinna vs småbarnsförälder-debatten är något som intresserar mig väldigt mycket men jag har ansträngt mig allt jag kunnat för att hålla mig ifrån ämnet eftersom det så tydligt upprör så många. Jag höll själv på att hamna i ett eget bloggbråk en gång då jag kritiserat en småbarnsförälder i bloggen. Det jag kan säga om det är att jag ångrar att jag skrev det jag skrev; det var otänkt. Och jag ångrar att jag tog bort inlägget; det var fegt. Jag står för det jag skrev. Det är ju så jag tycker. Så av naturliga skäl, som jag vet att jag en dag kommer att fnysa "jag hade ingen aaaaning om vad jag pratade om" åt, sällar jag mig till Team Ebba. All respekt till alla småbarnsföräldrar som kombinerar blöjbyten och hämtning och lämning till träningar med egna företag och karriär. Men ni har ju valt det själva. Därför har ni inte ensamrätt på att gnälla av sig ibland.

Själv har jag valt ett hyfsat oglamouröst jobb utan karriärsmöjligheter. Visst saknar jag ofta att det inte finns något "mer". Att det är ganska vardagsgrått och trist. Inga exklusiva affärsresor, middagar eller galor med goodiebags. Att jobba kommunalt är rent ut sagt så mycket tråk-svensson det kan bli. Men det är stabilt och tryggt. Har man väl fått en tillsvidareanställning är det svårt att få sparken. Jag behöver inte ha ont i magen för att jag inte är superförberedd till det superviktiga mötet och har hunnit gå en powerwalk just innan för att rensa huvudet och hitta fokus. Nej, jag kan gå till jobbet och säga - hej. jag har en läppinfektion så jag kan inte prata så mycket idag så ni får jobba på med det ni håller på med. Och är jag hemma en dag går världen inte under. Men, man får ändå känna att man gör ett viktigt jobb eftersom det fungerar ganska dåligt när man är borta. Och i alla fall var det en elev som välkomnade mig med ett "Good to have you back"! Sen är det stressigt ibland och väldigt soft ibland - en vecka kvar - sedan sportlov. Det är lyxigt det!

(Jag vet att det blev väl långt. Bra jobbat om du orkade läsa ända hit!).

Living in the 50s - no more

Idag hämtades köket vi plockat ner under veckan.

Min man frågade mig häromveckan när jag gjorde uppstekt palt om jag förrut någonsin hade tänkt mig själv steka palt jag själv gjort i ett femtiotals kök. Nope.

Och aldrig mer lär det hända. I 50-tals köket i alla fall. Palt kan hända - gillar verkligen det där norska mjölet så man sliper krångla med potatisen.

Produktiv helg

Hittills denna helg har jag:

• Bytt plats på mina och min mans kläder i två av garderoberna så att det numera är lite mera logiskt var jag har mina kläder och var han har sina.
• Rensat upp i underklädeslådorna så att det är färgkoordinerat igen och inte en enda röra. Och slängt sådant jag aldrig använder.
• Tvättat både maskintvätt och handtvätt bland annat min vita mössa som var gråaktig.
• Varit hos mormor.
• Gjort en gardin till trappfönstret (kan ju inte skriva sytt eftersom jag använde styrkband) av det här tyget:

Köpte främst tyget för att göra en tygtavla till vardagsrummet men passade på att ta till lite extra till gardin. Blev även några kuddfodral. Tygtavlan gjorde jag förra helgen. Tack Magda för tipset på tyget!

• Tonat håret (åh vad jag längtar efter att gå till frisören och lyxa med klipp OCH färg någongång. Men det är sådant som fick styrka på foten när man köpte hus...).
• Smort in läpparna med diverse salvor ca 500 gånger.

Och än är helgen inte slut! Det är kanske det bästa!

Barnvisning, klänningsakuten, förlovning, möjlig hundnappning

Hälsade på två kompisar igårkväll som fick barn i höstas. Konstigt nog hade jag inte ens fått se deras lilla nytillskott tidigare. Men nu är det avbockat på varför-har-jag-inte-tagit-tag-i-detta-tidigare-listan. Skönt. När vi var där ringde en vän som hade klänningsproblem. Hon skulle på bröllop idag och hade inget att ha på sig. Så igårkväll gick vi igenom mina gömmor efter något som kunde passa. Hon hittade en av mina gamla trotjänare - en svart/vit-randig sak som varit med på mycket galej. Kul att kunna hjälpa till. Grattis till henne också som förlovade sig under Thailandsredan!!

Idag kom en annan vän förbi med sina lilla hundvalp Rut. Trevligt! Men det skulle hon inte ha gjort. Risken är att jag kidnappar Rut. Jag vet ju var hon bor och vilka arbetstider hennes husse och matte har...

The Glamourous lip infection contiunes

Har ringt och tjatat mig till att få ta fler prover och få antibiotika. Jag ska även äta järn-tabletter eftersom jag hade ett järnvärde som var för lågt. Påverkar inte det ork och energi också har jag fått för mig? Hoppas det - i så fall kommer jag att bli duracell-kanin 24/7 =)

Världens dyraste mascara?

Men det är väl knappast troligt. Det är väl det som är skrämande i sammanhanget. Alltid finns det dyrare. Men 280 pix fick jag hiva upp för den här:
Tidningen Glamour hade gett den någon så kallad guldutmärkelse vilket innebär att den enligt dem är förra årets bästa mascara. Enligt tidningen skulle den kosta 250 kronor. Nog dyrt som det var men jag fick väl antagligen hiva upp ytterligare 30 kr i fraktavgift från Stockholm till Kicks, Skellefteå... Nu ska jag testa så får ni höra senare om den slår Lancome Hypnose vilken jag alltid brukar använda i vanliga fall, och om den är värd sina 280 kronor. Jag förväntar mig underverk.

What was up with yesterday??

Till och med perfekta blondinbella var seg och kände sig dålig:

http://www.blondinbella.se/2009/february/kanner-mig-fortfarande-dalig.aspx#Comments

Duracell-kanin

Idag är jag på topp! Rasande tempo, glädje och inspiration! Tänk var skönt det är med en fullspäckad dag där man är tvungen att vara igång. Ska försöka skriva upp nu när jag jobbar så jag vet när jag kan vara ledig och inte sitta och sega på med något och vara slö och omotiverad. Jobbar jag 80% måste jag ju se till att vara ledig också. Ledig för att vara på g när man väl måste.

Läpparna är något bättre också, men idag dricker jag bantnings-milkshake så jag undviker allt som kan förvärra saken.

Lite lycka beställd

Så är den beställd! Sista boken i Twilight-serien var äntligen ledig och ska nu skickas över från min gamla skola till mig! Can't wait!

Motivation & Glädje

Det är två svåra begrepp. Och känslan de inger infinner sig inte så ofta som de borde.

Vad är det som motiverar en att gå till jobbet? Vad är det som motiverar en att rätta uppsatser istället för att surfa runt och läsa bloggar? Vad är det som motiverar en att hålla lektioner? Att anstränga sig för att de ska bli bra?

Fick jag välja just nu skulle jag vandra omkring på stan, titta i affärer, gå och fika någonstanns. Sitta vid datorn. Men inget av det ger egentligen någon långvarig glädje eller lycka. Jag gick i affärer i förmiddags, köpte en jättefin diskmedelspump från Cult Design som ska stå i köket den dag det är färdigt och en liten present till några kompisars barn som jag ska träffa på fredag. Har slösurfat ett tag. Ska gå och äta lunch. Men motivationen och glädjen infinner jag aldrig. När jag kom ut från Duka med mina saker i handen kände jag glädje. Lycka över mina nya saker. Tyvärr varade det inte särskilt länge.

Förrut hade jag en bubblande glädje i att göra mitt jobb. Jag älskade det. Jag var supermotiverad. Nu är det bara grå vardagstristess. Men som någon sa - med ett nytt jobb är det kanske som med en förälskelse. Även nyhetens behag vad gäller arbete klingar av. Nu gör man det bara för att man är en pliktmänniska. Inte för att man tycker det är roligt.

Clown-jag

Bättre eller sämre? Jag vet inte jag. Nu är körtlarna i halsen svullna och ömma, men det ska väl vara så när kroppen jobbar på en infektion. Ringde vårdcentralen imorse igen men de hade inte så mycket att säga. Jag ska avvakta en dag eller två till och se hur det blir. Har jag feber imorgon ska jag ringa... Det kan ta tid innan det blir bra och det kan gå lite fram och tillbaka. Det var vad hon sa. Men hon är i alla fall väldigt trevligt sjuksköterskan. (Inte som den jag pratade med i måndags som försökte sänka en helt eller bara vara allmänt irriterad på patienter som ringer och våndas). Jag har gått från Missbildnings-Jane till ett mera clownlikt utseende. Det är i alla fall en förbättring. Och det går bättre att prata. Dock inte bättre att äta. Ser framemot lektioner i eftermiddag! Not. Sjuksystern tyckte jag kunde vara sjukskriven - munnen är ju som ens arbetsredskap som lärare. Men jag är för snål. Pengar går före högföle (det är ett norrländskt ord - betyder högfärdighet, men det gör sig inte lika bra på rikssvenska).

Svart & Rosa

Nu är bloggen svart & rosa. Jag behövde förändring. Enjoy.

Jobbar ikapp

Jobbar på för att komma ifatt med det som inte blev gjort igår. Önskar att jag hade ett jobb där någon annan gjorde ens jobb när man var sjuk och inte att det ligger kvar när man kommer tillbaka. Sjukdag = jobba fortare när man kommer tillbaka. Men jag måste säga att det märks att jag var borta igår - tror alla här uppe på engelskan har frågat hur det är med mig idag. Det är faktiskt imponerande. Har ju aldrig varit sjuk förrut sedan jag började jobba. Har inte haft en enda sjukdag tidigare vare sig från sommarjobb eller från lärarjobb. Och då har jag varit ganska risig ganska många gånger. Men eftersom det konstar en runt tusenlappen att vara hemma är jag aldrig sjuk - det lovade jag några av mina mentorselever i höstas - jag är aldrig sjuk. aldrig hemma i alla fall, det är jag för snål för, därför kommer ni att få se mig i alla möjliga tillstånd som finns. men man ska ju aldrig säga aldrig. nu när jag har spräckt nollan tror jag att jag kommer att vara hemma oftare när jag är sjuk. what's the big deal anyway? man får handla några grejer färre och jobba lite effektivare bara.

Helt ur fas

Jag är helt ur fas. Ingenting jag gör blir rätt. Mitt huvud fungerar inte. Ingenting blir bra.
Idag var jag tvungen att verkligen anstränga mig för att komma på vilken månad det är... Hur illa är det då? Jag skyller på läppförstoringen.

Misslyckad läppförstoring

Idag är jag hemma från jobbet. Därför sitter jag på pappas jobb och bloggar... Ska återkomma till varför. Var på vårdcentralen imorse. Det känns som att jag har brännskadat läpparna och det ser ut som att jag har gjort en misslyckad läppförstoring. Väldigt komiskt, men just nu är det inte roligt. Verkar vara så att jag är allergisk mot munsårssalvan. Så ju mer jag har smort, desto sämre har det blivit...

När jag ringde och sjukanmälde mig fick två kollegor och min chef leta igenom alla mina grejar efter de blad som mina elever håller på och skriver på, vilka jag samlade in förra veckan. Problemet var att idag hade jag ingen aning om var jag lagt dem. Men de lyckades hitta dem till slut i alla fall. Kändes dock så dääär bra. Måste skaffa mig bättre ordning på jobbet. Men det är ju det att hade jag varit där själv hade jag vetat exakt var de var.

Skulle åka förbi begravningsbyrån med en skorta och slips till morfar imore vilket jag kom på just före lunch så jag skyndade mig iväg för att hinna dit före 12 för jag tänkte att de har säkert lunchstängt mellan 12-13. Kom dit 11:56 ,då stod det på dörren lunchstängt 11:45-12:30. Vem har lunch då?? Det hade man aldrig förväntat sig. Så då tänke jag att jag kan ge skortan till pappa så kan han lämna in den på väg hem efter lunchrasten. Men så tyckte jag att det var lika bra att vänta den där halvtimmen till de öppnade igen. Det är därför jag sitter här och bloggar. On my sick day.

1000 kr kostar det här mig. Men läkaren tyckte att jag skulle vara hemma idag och jag har inte ens dåligt samvete. Efter förra veckan har jag inga reserver kvar och har man ett jobb som mitt där en massa människor stirrar på en hela dagarna måste man kunna skämta bort något sådant här och det har jag inga reserver kvar till. Inga skyddsmurar. De tog slut förra veckan när en och samma elev påpekade att jag var orättvis och att det kunde tolkas rasistiskt och att jag såg ut att vara gravid samma dag som jag fick mens (=menssvullen mage) och min morfar dog. Det går inte att gå till jobbet och vara grinfärdig. Inte hur många dagar i rad som helst i alla fall. Därför är jag hemma idag. Och om någon frågar är det läppförstoring - därför håller jag mig som en kändis inomhus och väntar på att svullnaden ska gå ner. Jag har dock inte råd att vara hemma fler dagar så imorgon får jag nog gå dit - Jane lips or not.

Melodifestivalen

Riktigt kul att vara på melodifestvalen och se hur de gör tv. Roligt med livesändningar! jag var riktigt imponerad av alla som jobbade med att få det att vara så professionellt som svts sändningar alltid är.

Sen att Mums-mums gick vidare var ju också roligt! =)

foto: norran.se

Efter melodifestivalen fick vi ut en sväng och avslutade med nattamat på max vilket resulterade i ordentligt såriga läppar... Måste gå till läkaren nu. Börjar vara riktigt less på munsår! Nu kallar min man mig för Jane - ni vet Jane i Fun with Dick and Jane... Inte roligt.
Men förrutom det var det en riktigt glamourous kväll!

Rosbakelse till mormor

Jag köpte en sån här på skolan i fredags.

Floristutbildningen säljer blomsterarrangemang varannan vecka och denna veckan var det så klart lite Alla hjärtans-dags-tema. De hade även gjort så kallade Rosbakelser. Roser i muffinsformar. Tyvärr kom inte formen med i bild, men från sidan ser den jättesöt ut. Tänkte att mormor behövde en liten rosbakelse så här några dagar efter.

Schlagerpepp, ego boost och bio

Efter en inte allt för upplyftande vecka tyckte maken att vi skulle göra något trevligt ihop. Firade lite Alla hjärtans dag en dag i förtid eftersom jag hade bokat upp lördagen med fika hos mormor och sedan melodifestivalen med mamma. Jag och maken gick till schlageryratältet på torget och åt Västerbottensbuffé - jättegott! Där hade jag en kompis och en fd elev som jobbade vilket jag påpekade för kompisen. Jag vet, svarade hon. Hon har redan sagt det. Hon sa att du var den läraren som alla killarna var typ kär i.

Efter lite schalgerpepp gick vi förbi min mans jobb och tittade på hans nya kontor. Han har övergett kontorslandskapet och flyttat in i ett eget rum med mer lugn och ro. Han valde mellan ett jättestort rum och ett lite mindre och han valde så klart det mindre. Det stora har stått tomt i ett år nu. Ingen vill ha det för att det är just fööör stort. Det händer nog bara i en norrlänsk småstad...

Därefter blev det bio - Benjamin Buttons underliga liv. Den skulle vara en drama/komedi, men vad det var som var komiskt missade jag helt. Möjligen var 7 st tvåsekundersklipp roliga. I övrigt handlade den om typ döden. Eller livet. Hur som helt var den lite för dyster efter en dyster vecka. Men hemma väntade en sån här fin Alla hjärtans-dags-blomma så då blev jag på bättre humör igen. =)

Själv hade jag köpt detta åt maken:

Innehållande en morgonrock så att han inte behöver frysa när han kliver upp på morgonen.

Lönesamtal

Hade lönesamtal idag (eller typ, jag-neggar-på-allt-jag-tycker-är-negativt-och-ursäktar-mig-med-att-min-morfar-dog-igår-samtal. men min chef sa att hon uppskattar att jag är rak och ärlig).
9oo pix blev ökningen. inte alltför illa får man säga. var då mer än väntat.
sedan till det bästa av allt - jag fick välja om jag ville ha löneförökningen från idag, eller från i april!(?) Funderade länge på vad jag skulle välja... Not. Kanske det lönar sig att gnälla lite? Eller så var det så att jag skrev på tillsvidareanställning idag och då har man rätt att förhandla upp sin lön (tror jag). Anyway - tror jag ska fira med att handla mig själv lite nya underkläder lagom till Alla hjärtans dag. Vem vet, Ingy och fd kollega - kanske får ni som ni vill... ;) Näe jag ba skämta. Not yet.

Hur mycket det än finns att gnälla på så får man känna sig väldigt tacksam att få skriva på ett tillsvidarepapper i tider som dessa! Och i engelska dessutom- min chef sa att LAS-listan brukar tydligen vara väldigt lång när det gäller engelsklärare.

alltså!

idag frågade en elev mig om jag är gravid.

tänk om man kunde ha en annan kroppstyp så att det inte var någon tvekan. äppelfigur plus IBS (balongmage) är ingen hit.

tror jag antingen ska se till att bli det snart så jag kan svara - ja, det är därför jag är tjock om magen. eller, så får jag se till att banta ordentligt så att det inte längre är någon tvekan. eller, bekosta en fettsugning och förflytta överskottsfett från magen till exempelvis rumpan eller höfterna eller låren.

vad röstar ni på?

11e februari 2009

RIP morfar.

Tillsvidare

Fick veta idag att jag från och med i söndags har tillsvidareanställning.

En stor fördel får man allt säga att skolan jag jobbar på nu har - det är nära till ICA, nära till sjukhuset och nära hem.

Vad mer kan man begära?

Nu ska jag gå på ICA och köpa med mig lite middag och gå till sjukhuset. Sedan ska jag gå hem. Ikväll kommer en kille och rengör vår vita lurviga vardagsrumsmatta. Helt gratis. Men jag måste hinna dammsuga först.

Shakespeare visste vad han pratade om

Får använda mig av mitt favorit-Shakespeare-citat igen:

Come what come may,
time and hour runs
through the roughest day.

Morfar ligger på sin dödsbädd och vi försöker hålla honom sällskap.
Tiden går sakta. Men stilla står den ju aldrig.

Diakonen kom in med en sångtext som morfar hade önskat att prästen skulle sjunga för honom förra veckan. Den gick något i stil med "Det enda som bär när allting annat vacklar är Guds nåd och Guds barmhärtighet". Jag läste upp texten för mormor och hon tyckte den var väldigt fin och var förvånad över att han hade kommit ihåg något sådant när han har haft så dåligt med minnet på senaste. Men som diakonen sa så kan det glimma till ibland. Kanske kommer det som man mest behöver fram ur minnet när man som bäst behöver det. Jag är glad att det hörde till morfars sista tankar i vaket tillstånd. Är tacksam för att man har en tro på att detta inte innebär det definitiva slutet, utan man får tro att han snart kommer att få det mycket bättre.

Lågkonjuktursträning & Stort avslöjande

Äntligen lyser solen efter att det har snöat kopiösa mängder från ungefär onsdag - tisdag.

Istället för att gå på ett flashigt gym i helgen och betala dyrt för att lyfta lite skrot där använde jag mig av det naturen erbjuder i helgen. Alldeles gratis. Sånt får man ta till när det är lågkonjuktur.

Tyvärr syns det inte riktigt hur brant det är och hur mycket snö det var. (Glömde ju dessutom fota innan vi började) Kul var det det inte. Men det blev värre.

Efter snöskottningen ägnade vi oss åt att bära ut betongkross från källaren. Resterna av tvättnedkastet. Vad är det man säger - den som vill ha ett fint kök får lida pin? Genom att göra detta själva istället för att hyra en sugbil sparade vi 5000 kr. Och en Glamour Girl gör väl vad som helt för pengar?? Se så snygg (och glad) jag var i mina oömma kläder och munsskydd:

This is me...then.

Extra extra!

The Death of the Boxer

Min man har hittat på att vi skulle säga upp Boxer-abonnemanget eftersom att att vi då ska få mer gjort och även få mer tid för varandra och inte bara fastna framför meningslösa tv-program. Nu har uppsägningstiden gått ut och vi har bara ettan, tvåan, fyran och sexan kvar. Men när man kommer hem från jobbet MÅSTE man ju se tv. Så är det ju bara! Så nu sitter jag och tittar på Doctors på fyran, vilket måste vara ett av de mest lame program som finns. Så vad är skillanden? Jag ser fortfarnde på tv och bränner middagen - det är bara det att underhållningen är sämre.

Postkodslotteriet

Mormor har vunnit 20 000 kr på två lotter på Postkodslotteriet. 10 papp per lott.

Tror jag ska börja köpa lotter. Kan behöva lite extra kapital till min husrenovering...
Då skulle det bli nytt badrum med ett sånt här:

Äckel-skit-snöoväder

Idag är det värsta sortens äckel-skit-snöstorm. Man vill helt inte gå utanför dörren. Tycker att skolan borde införa distansundervisning dagar som denna. När stormen ryter och det inte går att cykla för att vägarna är för oplogade borde alla få sitta hemma och jobba uppkopplade på någon videolänk. Då kan jag sitta där i myskläder och filt i soffan framför brasan och eleverna kan jobba hemma på sina rum!

Vi - tapetaffären och jag

Något som förvånade mig mycket på tapetaffären var att båda expediterna jag pratade med sa "vi" och syftade på mig. Till exempel frågade den ena "Är det tilltaget i de här måtten eller är det exakta mått? Bra, då kan vi justera lite grann med mösterpassningen när vi lägger golvet". Den andra sa något annat också - typ "Bra då kan vi..." men syftade helt klart på mig. Ska ni hjälpa mig att lägga golvet tänkte jag? (Inte för att det är jag som ska lägga det men...) Fast han erbjöd sig då aldrig... Sånna där säljtrix går inte hem hos mig. Tycker det är alldeles för inställsamt. Men han lyckades då helt och fullt överatala mig om att det är glasskiva och tapet man ska ha ovanför diskbänken. (Inte så svårt att överatala någon som vill bli övertalad kanske...). Gick ju in i affären för att jag såg dessa tapeter i skyltfönstret och fastnade direkt. Tänkte var kan jag ha någon av den där?? (De är snyggare i verkligheten. Min mobilkamera genom skyltfönstret i solskenet gör dem inte rättvisa). Och efter att ha pratat med min kollega föll det på plats - jag kan ju ha någon av dem istället för kakel! Men så när jag kom dit visade det sig att tapterna hade en snyggare och "gladare" syster. Jag blev helt förälskad. Så om maken samtycker blir det denna (crazy I know):

Om jag nu inte hinner ändra mig vill säga... Men det här med tapet känns verkligen helt som min grej! Jag älskar ju tapeter! Och det roliga är att det är enkelt att byta och därmed förändra hela köket. I like!

I am so not working here next year

Favoriten här ska vara mammaledig. Hon ska ha barn i juli. (Det var förresten chock nr 3 igår. Fast det var i och för sig inte jätteoväntat).
I am so not working here next year.

Men jag är bjuden hem till henne på köksinspektion! Hon är min köksinspiration och jag har inte bestämt mig - svart kakel eller glasskiva med tapet bakom? Hon har glasskiva. Med svart/guldskimmrande randig tapet bakom. Min man är inte helt övertygat om att det är en bra idé så därför hon bjöd in oss på köksinspektion för att se om vi gillar det! Sweet! (Hoppas bara att han köper det. Alltså, tycker det är en bra idé).

Ashton Kutcher har två barn

Fyra och sex år gamla. Jag vet, för idag satte han sig bredvid mig på lunchen.

Jag vill ha ett svart skrivbordsunderlägg och en svart musmatta! Mitt skrivbord är så trist med ett gammalt mörkgrönt underlägg och musmattan är orange och senapsgul och föreställer omslaget på läroboken som används på den här skolan, vilken jag inte alls gillar (varken skolan eller boken). Funderar på om jag ska investera i det. Kan ju ha det hemma senare om jag senare jobbar någon annan stanns där det finns snygga svarta. Som typ på mitt gamla jobb.

Idag ska jag beställa golvmatta till köket! Och köpa hårslingning. Utgifter utgifter. Får nog vänta med skrivbordsunderlägget. Känns inte så prioriterat.

Tearing down the house

Före:

Work in progress:

Efter ett tag:

När sedan även bänken på bilden togs bort hittades diverse föremål - bland annat:

en kapsylöppnare
ett grytunderlägg
två dukar
två rabattkuponger på kaffe från -98
två servetter
18 mycket stora dammråttor

Och detta!:

Det lustiga är att jag vet att det var någon historia om ett försvunnet armband. Den tidigare ägaren hade anklagat hemtjänsten för stöld. Tror till och med att hon gick till polien. Eller var det tidningen? Synd bara att hon inte är i livet längre så hon kan be hemtjänsten om ursäkt...

Dubbelchock

Chock nr 1: En av mina elever frågade om de kunde få min bloggadress. Hur vet de att jag bloggar? När har jag pratat om det?? Kände paniken komma över att ha förasagt mig. Hur kunde det hända?! När har jag gjort det? How could I slip up? Det jag har gjort så mycket för att dölja så länge! -Svenskläraren har pratat om det någon gång svarade han. Phu. Då hade jag inte tappat greppet.

Chock nr 2: En annan elev sa att han hade hört att jag var med i en församling och undrade om jag kunde berätta lite grann om den eftersom han var nyfiken. Detta, lixom bloggen, hör inte heller till sakerna jag berättar för folk hit och dit. Hur kunde han veta det? Det var assistenten som hade berättat det för honom. Ofta är det elever som stannar kvar och undrar över något och denna lektion var det flera olika. Då blir man ganska chockad när mitt i raden av frågor om att byta boken man läser och att det fattas en uppgift osv. att någon frågar om församlingen. Och väntar inte ens till han är ensam kvar heller. Too much to handle in one hour. Men roligt att han frågade.

Fyra frågor kvarstår dock:

1. Varför har svenskläraren pratat med eleverna om att jag bloggar?

2. Varför pratar assistenten med eleverna om vilken församling jag tillhör?

3. Ska jag lämna ut min adress nu och offentliggöra att det är jag som bloggar?
3b. Vad kommer det i så fall att innebära för bloggen. Vilka ämnen måste strykas från möjliga saker att blogga om? Hur ännu mycket mer måste jag censurera vad jag skriver om?
Skriv och kommentera vad ni tycker. Jag behöver råd. Ska bloggen hållas hemlig eller är det such a big deal om andra än bara mina närstående läser den?`

4. Hur beter jag mig om min elev kommer på besök till min kyrka?