(Ni som stör er på att jag ibland gör mina rubriker som bloggtaggar - lägg ner).
Slut. Blev kanske lite för mycket gjort den här helgen. Helt plötsligt tog det tvärstopp. När jag skulle göra mig klar att åka iväg på V kände jag att det fanns noll energi kvar. Glömde väl bort att det kan vara bra att ta det lite lungt om man har en infektion i kroppen och äter pencilin...
Nu blir jag hemma ikväll och ägnar mig åt att följa Bloggbråket med stort intresse (samtidigt som jag ser på I love språk på Svt).
Egentligen sympatiserar jag med både Ebba OCH Linda Skugge. Jag förstår att Ebbas liv är stressigt och hektiskt och jag ser upp till henne som ung chef och kariärkvinna. Linda gillar jag också även om jag kanske ibland tycker att hon uttrycker sig lite för vasst för min smak. Men hon vinner nog över Ebba i "jongleringstävlingen". Har man barn att ta hand om så blir självklart livet mer komplicerat. Tycker det är härligt att hon säger sig själv vara bitter. Det är det inte alla småbarnsföräldrar som erkänner att de är. Men vem är egentligen inte avundsjuk på ett glassigt stureplansliv med snittar och champange och vimmelbilder? (Nog för att egenligen Linda har en hel del av det där). (Jag kan räcka upp handen direkt). Sen tror jag att det livet blir väldigt tomt och innehållslöst i längden. Då kan nog barn ge en mer mening i tillvaron. Men det jobbiga är ju att vi alla alltid ska framhålla att just mitt liv är jobbigast och stressigast. Varför är det en tävling egentligen? Varför blev det "den som har stressat mest när han dör vinner"?? Jag har provat att stressa och visst är det roligt att känna sig "upptagen" och "viktig" - att ha många gärn i elden. Men jag tycker inte att spänningsvärk och magkatarr och andra stressrelaterade symtom (hur lång kan man göra listan?), som tyvärr naturligt hänger ihop med ett överstressat liv, är särskilt glamouröst. Ett glamouröst liv tycker jag snarare idag är att ha tid för sig själv, tid för lugn och ro och avslappning när man behöver det, kombinerat med ett upptempo liv.
Den här ung-karriärkvinna vs småbarnsförälder-debatten är något som intresserar mig väldigt mycket men jag har ansträngt mig allt jag kunnat för att hålla mig ifrån ämnet eftersom det så tydligt upprör så många. Jag höll själv på att hamna i ett eget bloggbråk en gång då jag kritiserat en småbarnsförälder i bloggen. Det jag kan säga om det är att jag ångrar att jag skrev det jag skrev; det var otänkt. Och jag ångrar att jag tog bort inlägget; det var fegt. Jag står för det jag skrev. Det är ju så jag tycker. Så av naturliga skäl, som jag vet att jag en dag kommer att fnysa "jag hade ingen aaaaning om vad jag pratade om" åt, sällar jag mig till Team Ebba. All respekt till alla småbarnsföräldrar som kombinerar blöjbyten och hämtning och lämning till träningar med egna företag och karriär. Men ni har ju valt det själva. Därför har ni inte ensamrätt på att gnälla av sig ibland.
Själv har jag valt ett hyfsat oglamouröst jobb utan karriärsmöjligheter. Visst saknar jag ofta att det inte finns något "mer". Att det är ganska vardagsgrått och trist. Inga exklusiva affärsresor, middagar eller galor med goodiebags. Att jobba kommunalt är rent ut sagt så mycket tråk-svensson det kan bli. Men det är stabilt och tryggt. Har man väl fått en tillsvidareanställning är det svårt att få sparken. Jag behöver inte ha ont i magen för att jag inte är superförberedd till det superviktiga mötet och har hunnit gå en powerwalk just innan för att rensa huvudet och hitta fokus. Nej, jag kan gå till jobbet och säga - hej. jag har en läppinfektion så jag kan inte prata så mycket idag så ni får jobba på med det ni håller på med. Och är jag hemma en dag går världen inte under. Men, man får ändå känna att man gör ett viktigt jobb eftersom det fungerar ganska dåligt när man är borta. Och i alla fall var det en elev som välkomnade mig med ett "Good to have you back"! Sen är det stressigt ibland och väldigt soft ibland - en vecka kvar - sedan sportlov. Det är lyxigt det!
(Jag vet att det blev väl långt. Bra jobbat om du orkade läsa ända hit!).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar