Igår afton tog jag en tur förbi byggnaden min mans företag flyttade in i igår för att kolla hur det ser ut. Lokalen ligger mitt i stan och består av tre våningar. Allt är nyrenoverat och uppfräschat med nya coola metallictapeter, två kök, bar och nykaklat badrum med bubbelpool och bastu!
Ja, de har ett eget kontors-SPA! Jag måste skriva det igen - bubbelpool och bastu! My God!
Idag kl 15 (precis nu) ska de inviga sin nya lokal med champagne!
Man frågar sig när det skulle hända på kommunen?!?!
Själv sitter jag här ensam på arbetsrummet (på hela skolan tror jag faktiskt) och kämpar med mina högar med prov för att inte ha ett berg av arbete att komma tillbaka till efter lovet. Och de skålar i champagne! Och kanske rent utav tar sig ett dopp i bubbelpoolen. Jag säger som Tony Rickardsson, eller som Robert Gustavsson – Jag är inte bitter!
fredag 21 december 2007
onsdag 19 december 2007
Glamour Budget: SEK 20
Ikväll ska jag hem till en kollega på lite julmys och skvaller. Alla ska ta med sig en unisexjulklapp för ca 20 kr. Men vad finns det för 2o kr nuförtiden? Inte ens ljus eller tvålar eller kylskåpsmagneter kostar så lite. Det enda som verkar finns för 20 kr är kontorsmaterial… Men hur kul är det att få ett Tippex i julklapp??
En mycket svårt uppgift som kräver mycket kreativitet. Funderade ett tag på att baka julgodis och fylla en strut med till exempel. Men allt form av pyssel och stök går fetbort denna december (även förra) så det är completely out of the question. Har funderat och funderat, men så förra helgen när jag var i Umeå råkade jag ramla över den perfekta 2o-kronors-julklappen. Ok, jag fuskade lite och överskred min budget med nio kr: ”Julmums TE” från Mique. ”Rött Rooibis te smaksatt med arom av saffran och apelsin samt granatäppelblommor” blev det. Smakar och luktar jättejuligt och gott!
Återstår att se hur bra de andra har lyckats.
En mycket svårt uppgift som kräver mycket kreativitet. Funderade ett tag på att baka julgodis och fylla en strut med till exempel. Men allt form av pyssel och stök går fetbort denna december (även förra) så det är completely out of the question. Har funderat och funderat, men så förra helgen när jag var i Umeå råkade jag ramla över den perfekta 2o-kronors-julklappen. Ok, jag fuskade lite och överskred min budget med nio kr: ”Julmums TE” från Mique. ”Rött Rooibis te smaksatt med arom av saffran och apelsin samt granatäppelblommor” blev det. Smakar och luktar jättejuligt och gott!
Återstår att se hur bra de andra har lyckats.
tisdag 18 december 2007
3 dagar kvar
Inget kvar att ge. Ingen motivation. Ingen ork. Inget andrenalin. Ingen skyddsmur kvar.
3 dagar kvar.
3 dagar kvar.
fredag 14 december 2007
Äntligen fredag?
Gårdagens SPA-känsla är som bortblåst. Sitter hemma i soffan och tycker synd om mig själv med lite feber och dundrande huvudvärk. Inte särskilt glamouröst, nej.
Idag har jag insett att jag måste ha Sveriges mest otacksamma jobb. Oavsett hur mycket man anstränger sig och oavsett hur bra man själv ibland tycker att man gör saker och även om en del tycker att det man gör är jättebra finns det alltid de som inte gör det. Det finns alltid de som tycker att allt är skit och gärna låter andra veta det, speciellt oss lärare. ”Håll käften om du inte tänker säga något positivt” skulle jag vilja ha en t-shirt som sa. Då skulle jag ha den på skolan varje dag, särskilt fredagar. Särskilt den här fredagen. Lärare är ju inte riktiga personer med riktiga känslor, eller hur? Antar att jag tog dagens händelser hårdare än vanligt eftersom jag var lite sjuk och kände mig jätteduktig som var där överhuvudtaget. Lade mig och vilade i vilrummet för personal en halvtimme mellan lektionerna för att överhuvudtaget orka vara kvar. But who the **** gives a ****? I vilka andra jobb finns det inte en enda person som blir glad för att man offrar sig lite och jobbar fast man egentligen är sjuk? I vilka andra jobb skulle alla bli glada om man var hemma och var sjuk? Det enda som tackar en är ens bankkonto, och det kan inte ens säga det.
Idag har jag insett att jag måste ha Sveriges mest otacksamma jobb. Oavsett hur mycket man anstränger sig och oavsett hur bra man själv ibland tycker att man gör saker och även om en del tycker att det man gör är jättebra finns det alltid de som inte gör det. Det finns alltid de som tycker att allt är skit och gärna låter andra veta det, speciellt oss lärare. ”Håll käften om du inte tänker säga något positivt” skulle jag vilja ha en t-shirt som sa. Då skulle jag ha den på skolan varje dag, särskilt fredagar. Särskilt den här fredagen. Lärare är ju inte riktiga personer med riktiga känslor, eller hur? Antar att jag tog dagens händelser hårdare än vanligt eftersom jag var lite sjuk och kände mig jätteduktig som var där överhuvudtaget. Lade mig och vilade i vilrummet för personal en halvtimme mellan lektionerna för att överhuvudtaget orka vara kvar. But who the **** gives a ****? I vilka andra jobb finns det inte en enda person som blir glad för att man offrar sig lite och jobbar fast man egentligen är sjuk? I vilka andra jobb skulle alla bli glada om man var hemma och var sjuk? Det enda som tackar en är ens bankkonto, och det kan inte ens säga det.
torsdag 13 december 2007
Mystorsdag
Det är något speciellt med torsdagar har jag kommit fram till. De är alltid väldigt innehållsrika. Denna torsdag är kanske lite extra speciell eftersom det är Luciadagen.
Efter första lektionen gick jag och såg på skolans årliga Luciatåg framfört av musikprogrammet. Tror inget ger så mycket julstämning som just ett Luciatåg, och just det Luciatåget. Mmmm myste så jag rös till och med. Sedan blev vi bjudna på Lussekatter och glögg i personalrummet.
I afton hade vi terminsavslutning med yogan och instruktören hade lovat ”överraskning”. När vi kom dit var det tända ljus både utanför och inne i salen. Vi brukar alltid ha värmeljus utplacerade på tallrikar, men den här gången var det även höga ljus. Bredvid några av ljusen låg lappar med budskap som: ”I detta rum råder lugn och ro” och ”Gårdagen är historia, morgondagen är okänd, nuet är verklighet. Livet är det som händer undertiden vi är upptagna med annat.” Det kändes så viktigt just då att få gå in i ett mörkt rum med tända ljus och lämna gårdagen och morgondagen och bara vara i nuet. Som avslutning på passet fick vi heat lotion att massera fötterna och axlarna med – nice! Sedan blev vi bjudna på Yogi-te och vindruvor och mandariner. Fick riktigt en sån där lyxig SPA-känsla när man satt där och drack sitt te och och kände sig så avslappnad man kan bli en vardagskväll. Välbehövligt! Vardagslyx: 80 p.
Efter första lektionen gick jag och såg på skolans årliga Luciatåg framfört av musikprogrammet. Tror inget ger så mycket julstämning som just ett Luciatåg, och just det Luciatåget. Mmmm myste så jag rös till och med. Sedan blev vi bjudna på Lussekatter och glögg i personalrummet.
I afton hade vi terminsavslutning med yogan och instruktören hade lovat ”överraskning”. När vi kom dit var det tända ljus både utanför och inne i salen. Vi brukar alltid ha värmeljus utplacerade på tallrikar, men den här gången var det även höga ljus. Bredvid några av ljusen låg lappar med budskap som: ”I detta rum råder lugn och ro” och ”Gårdagen är historia, morgondagen är okänd, nuet är verklighet. Livet är det som händer undertiden vi är upptagna med annat.” Det kändes så viktigt just då att få gå in i ett mörkt rum med tända ljus och lämna gårdagen och morgondagen och bara vara i nuet. Som avslutning på passet fick vi heat lotion att massera fötterna och axlarna med – nice! Sedan blev vi bjudna på Yogi-te och vindruvor och mandariner. Fick riktigt en sån där lyxig SPA-känsla när man satt där och drack sitt te och och kände sig så avslappnad man kan bli en vardagskväll. Välbehövligt! Vardagslyx: 80 p.
onsdag 12 december 2007
Good Girl Syndrome
Nu ska jag fara iväg och göra något som jag inte har någon vidare lust med alls. Varför gör jag det då, kan man undra… Jag vet inte. För att ingen annan gör det. För att jag har halvlovat. Eller lovat som sista utväg, om ingen annan kan. Ingen annan kan, och egentligen kan inte jag heller. Jag har rättning att göra. Och även om jag inte hade det, varför skulle jag ägna min dyrbara, alldeles för knappa tid, till något jag inte vill?
Jag vet inte. För att det är så. Jag har alltid gjort saker jag inte har velat. That’s life, i stor uträckning. Man väljer inte alltid vad man gör, man gör inte alltid det man vill. Så är det. Man jobbar för att man måste, sover för att man måste, äter för att man måste. Man gör obekväma saker ibland för att man måste. Men sin fritid – borde man inte styra över den själv? Jag vet inte. Det känns ibland som att jag inte styr över min egen tid, att jag inte råder över mitt eget liv. Att jag gör saker som andra vill att jag ska göra. Att jag gör det som förväntas av mig. Jag har försökt sluta med det, och har tidvis lyckats ganska bra. I kväll lyckas jag inte.
Jag vet inte. För att det är så. Jag har alltid gjort saker jag inte har velat. That’s life, i stor uträckning. Man väljer inte alltid vad man gör, man gör inte alltid det man vill. Så är det. Man jobbar för att man måste, sover för att man måste, äter för att man måste. Man gör obekväma saker ibland för att man måste. Men sin fritid – borde man inte styra över den själv? Jag vet inte. Det känns ibland som att jag inte styr över min egen tid, att jag inte råder över mitt eget liv. Att jag gör saker som andra vill att jag ska göra. Att jag gör det som förväntas av mig. Jag har försökt sluta med det, och har tidvis lyckats ganska bra. I kväll lyckas jag inte.
Stresshanteringskurs
Jag fick plats på stresshanteringskursen! Var precis på den första träffen! Mycket intressant, verkar bli jättebra! Kul också (eller ja, det beror på hur man ser det) att en kompis till en kompis var där också. Blir kul att få lära känna henne mer! Det känns bara väldigt stressigt att få in träffarna + individuell coaching en gång i veckan per telefon i mitt pressade schema, där tiden som den har varit, inte räckt till… Ironin skrattade mig i ansiktet igår när jag stressade på som en idiot för att hinna gå på stresshanteringskursen idag…
Min mentor sa i måndags - Det bli intressant att se när du har varit på kursen om det är fler unga snygga lärare där. – Jag tror det, sa hon. – Jag tror att det är jobbigt att vara ung och snygg. Med facit i hand kan jag i alla fall rapportera att det var more or less fyra av tio. Eller i alla fall två av tio, och då har jag räknat in mig själv J De andra två som kan kvalificeras som ”unga och snygga” var inte lärare. Tror att vi totalt sett var fyra av tio lärare. Intressant. Vad som dock var betydligt mer intressant var att vi var tio kvinnor! Tio av tio kvinnor! Och jag är inte speciellt förvånad. Tror inte jag känner en enda konstant stressad kille/man. Möjligen en, som måste tro att han är oövervinnelig och helt orealistiskt tror att han kan ha hundra fritidssysselsättningar och jobba heltid.
Utan att generalisera alltför hårt och trampa alltför många på tårna tror jag ändå att kvinnor har mer krav på sig själva och fler sysslor att hinna med, och göra bra. Och som vår Stress Coach sa – Vi kvinnor har ju den där simultanförmågan som inte alltid är särskilt bra för oss själva.
Nej, nu ska jag ta och hantera min stress genom att RÄTTA!
Min mentor sa i måndags - Det bli intressant att se när du har varit på kursen om det är fler unga snygga lärare där. – Jag tror det, sa hon. – Jag tror att det är jobbigt att vara ung och snygg. Med facit i hand kan jag i alla fall rapportera att det var more or less fyra av tio. Eller i alla fall två av tio, och då har jag räknat in mig själv J De andra två som kan kvalificeras som ”unga och snygga” var inte lärare. Tror att vi totalt sett var fyra av tio lärare. Intressant. Vad som dock var betydligt mer intressant var att vi var tio kvinnor! Tio av tio kvinnor! Och jag är inte speciellt förvånad. Tror inte jag känner en enda konstant stressad kille/man. Möjligen en, som måste tro att han är oövervinnelig och helt orealistiskt tror att han kan ha hundra fritidssysselsättningar och jobba heltid.
Utan att generalisera alltför hårt och trampa alltför många på tårna tror jag ändå att kvinnor har mer krav på sig själva och fler sysslor att hinna med, och göra bra. Och som vår Stress Coach sa – Vi kvinnor har ju den där simultanförmågan som inte alltid är särskilt bra för oss själva.
Nej, nu ska jag ta och hantera min stress genom att RÄTTA!
måndag 10 december 2007
Stressdyslexi?
Jag har en ytterst ovetenskaplig teori om att jag har utveckat en form av stressdyslexi. Kan det vara så? Jag har aldrig varit jätteduktig på att stava, men numera stavar jag allt fel tror jag. Skriver en ist för än, fantacy ist för fantasy, Opera ist för Oprah för att bara nämna några av de senaste exemplen. Jag ser att orden ser konstiga ut, men det är som att hjärnan inte klarar av att analysera vad som är fel. Ibland tror jag att jag har bränt en liten ledning i huvudet. Den som håller koll på sådant som stavning, var man har lagt sina papper (eller att man håller i papperena man söker) och typ vad man behöver plocka ihop för att äta lunch. Läskigt faktiskt. Har alltid känt mig hyfsat skärpt, men nu blir jag skrämd av min egen förvirring.
Fler möten och förvirring
Hade ett nytt möte med min chef idag. Om någon fler hoppar av ska jag få gå i en stresshanteringsgrupp som startar i övermorgon för att lära mig att hantera min tillvaro lite bättre. Om inte, så börjar nästa i februari så då får jag gå den då ist.
Träffade min mentor idag igen och hon sa åt mig flera saker som jag ska ta itu med. Idag lyckades jag med noll av ovanstående. Och imorgon är en tight dag. Värst av alla, så då lär jag inte lyckas heller. Men men, det kommer.
På lunchen tog jag två stycken gafflar att äta med. Gick tillbaka för att byta. När jag hade ätit en stund insåg jag att jag inte hade tagit något att dricka. Fick gå och hämta det med. Sedan frågade någon "Är det dina nycklar som ligger kvar där borta?" Jepp. Slut och tankarna på annat? Jepp.
Det är så märkligt för alla jag pratar med som är relativt nyutexaminerade säger samma sak. Att jobbet är orimligt krävande. Att man aldrig får vara ledig, att man aldrig kan koppla bort jobbet när man går hem, att man aldrig känner att man räcker till, att man aldrig har gjort tillräckligt.
Jag måste lära mig när "it's good enough" säger min mentor. Men hur?
Handlade på Konsum vid 19:30 idag. När jag betalade var det kanske tre andra kunder i hela butiken. Kassörskan satt och trummade med fingarna medan jag packade ihop mina varor. Hon verkade ytterst uttråkad. Blev först väldigt överaskad av att någon skulle trumma med fingrarna på jobbet. Sedan tänkte jag: så skönt att ha det så lungt att man hinner bli uttråkad på jobbet. Sedan tänkte jag: näe, det skulle jag aldrig stå ut med. Jag har ändå hellre för mycket att göra än för lite. Är faktiskt väldigt nöjd med mitt jobb. Önkar bara att det var lite mer lagom. Men lagom verkar inte finnas i yrkeslivet idag. Antingen har man för lite att göra eller så har man för mycket att göra. Tänk om man kunde dela med sig. Som barnvisan man sjöng när man var liten: "Om du har ett äpple, vill du dela det med mig?" Jag ger gärna bort flera stycken!
Träffade min mentor idag igen och hon sa åt mig flera saker som jag ska ta itu med. Idag lyckades jag med noll av ovanstående. Och imorgon är en tight dag. Värst av alla, så då lär jag inte lyckas heller. Men men, det kommer.
På lunchen tog jag två stycken gafflar att äta med. Gick tillbaka för att byta. När jag hade ätit en stund insåg jag att jag inte hade tagit något att dricka. Fick gå och hämta det med. Sedan frågade någon "Är det dina nycklar som ligger kvar där borta?" Jepp. Slut och tankarna på annat? Jepp.
Det är så märkligt för alla jag pratar med som är relativt nyutexaminerade säger samma sak. Att jobbet är orimligt krävande. Att man aldrig får vara ledig, att man aldrig kan koppla bort jobbet när man går hem, att man aldrig känner att man räcker till, att man aldrig har gjort tillräckligt.
Jag måste lära mig när "it's good enough" säger min mentor. Men hur?
Handlade på Konsum vid 19:30 idag. När jag betalade var det kanske tre andra kunder i hela butiken. Kassörskan satt och trummade med fingarna medan jag packade ihop mina varor. Hon verkade ytterst uttråkad. Blev först väldigt överaskad av att någon skulle trumma med fingrarna på jobbet. Sedan tänkte jag: så skönt att ha det så lungt att man hinner bli uttråkad på jobbet. Sedan tänkte jag: näe, det skulle jag aldrig stå ut med. Jag har ändå hellre för mycket att göra än för lite. Är faktiskt väldigt nöjd med mitt jobb. Önkar bara att det var lite mer lagom. Men lagom verkar inte finnas i yrkeslivet idag. Antingen har man för lite att göra eller så har man för mycket att göra. Tänk om man kunde dela med sig. Som barnvisan man sjöng när man var liten: "Om du har ett äpple, vill du dela det med mig?" Jag ger gärna bort flera stycken!
söndag 9 december 2007
Superegotorsdag
I torsdags kände jag mig lite som man måste göra om man är kändis. Stressade igenom ett fullspäckat schema mellan olika möten och lektioner. Folk som slet och drog i en där emellan.
Efter min första lektion skulle jag in på stan för att träffa en dietist. När jag hämtade jackan på mitt arbetsrum hann jag se att jag hade fått ett mail från en kollega om att hon hade lagt ut bilder från en studiedagsresa på skolans hemsida. Gick in och kollade och hittade mig själv på bild. När jag sedan skyndade iväg i korridoren mötte jag några elever ”Där är hon!” hörde jag att de sa. ”Vi vill ha din autograf!” sa de och viftade med gula lappar. Nu var de dock inga autografblock utan ledighetsansökningar, men jag kände mig ändå viktig och eftertraktad som skulle underteckna dem och rafsade ihop en motivering på tio sekunder. Dietisten jag träffade var sen mest intresserad av att prata om huset som jag och min man köpte i somras. Kände mig som att jag satt på en intervju med en dåligt förberedd journalist som mest var fascinerad över mitt liv, inte mitt arbete. Kändes i alla fall rätt bra att sitta där medan någon annan gjorde ens arbete, i detta fall, visade film för en av mina klasser. När jag kom tillbaka till skolan gick jag in i filmsalen och räknade hur många elever jag hade, men eftersom min tid var för dyrbar för att jag skulle kunna sitta där under resten av lektionen gick jag därifrån på en gång. Hade ju varit på möte under lunchen så jag var tvungen att hinna äta innan nästa lektion som var mer eller mindre en privatlektion med tre stycken elever. Kändes som ett VIP-möte där jag ägnade min dyrbara tid åt tre välbetalande kunder. (Ja, i min fantasi är det möjligt). Sedan fick jag skynda mig till nästa möte. Skulle träffa min mentor och prata om mitt jobb. Kände mig som en kändis som satt och grät ut hos Oprah! Livet som kändis är hårt. En timme och tre kvart fick jag prata om bara mig. Kändes sjukt bra med två möten på samma dag med superego tid! Efter det var det dags för yogapass. Ännu mera superego tid!
Efter min första lektion skulle jag in på stan för att träffa en dietist. När jag hämtade jackan på mitt arbetsrum hann jag se att jag hade fått ett mail från en kollega om att hon hade lagt ut bilder från en studiedagsresa på skolans hemsida. Gick in och kollade och hittade mig själv på bild. När jag sedan skyndade iväg i korridoren mötte jag några elever ”Där är hon!” hörde jag att de sa. ”Vi vill ha din autograf!” sa de och viftade med gula lappar. Nu var de dock inga autografblock utan ledighetsansökningar, men jag kände mig ändå viktig och eftertraktad som skulle underteckna dem och rafsade ihop en motivering på tio sekunder. Dietisten jag träffade var sen mest intresserad av att prata om huset som jag och min man köpte i somras. Kände mig som att jag satt på en intervju med en dåligt förberedd journalist som mest var fascinerad över mitt liv, inte mitt arbete. Kändes i alla fall rätt bra att sitta där medan någon annan gjorde ens arbete, i detta fall, visade film för en av mina klasser. När jag kom tillbaka till skolan gick jag in i filmsalen och räknade hur många elever jag hade, men eftersom min tid var för dyrbar för att jag skulle kunna sitta där under resten av lektionen gick jag därifrån på en gång. Hade ju varit på möte under lunchen så jag var tvungen att hinna äta innan nästa lektion som var mer eller mindre en privatlektion med tre stycken elever. Kändes som ett VIP-möte där jag ägnade min dyrbara tid åt tre välbetalande kunder. (Ja, i min fantasi är det möjligt). Sedan fick jag skynda mig till nästa möte. Skulle träffa min mentor och prata om mitt jobb. Kände mig som en kändis som satt och grät ut hos Oprah! Livet som kändis är hårt. En timme och tre kvart fick jag prata om bara mig. Kändes sjukt bra med två möten på samma dag med superego tid! Efter det var det dags för yogapass. Ännu mera superego tid!
söndag 2 december 2007
Update
Amaryllis Update
Nu syns det lite av blommbladen på båda knopparna. Båda är vita!!! Hurra!! I won!!
Order Update
Mina Kanebo-produkter skickas med paket på måndag! Borde alltså ha dem redan på tisdag! Hurra!
Har också gjort en beställning från IKEA (som ligger galet långt härifrån). Preliminär leverans: vecka 49. Väntar med spänning. Jag får julklappar redan till veckan! =)
Nu syns det lite av blommbladen på båda knopparna. Båda är vita!!! Hurra!! I won!!
Order Update
Mina Kanebo-produkter skickas med paket på måndag! Borde alltså ha dem redan på tisdag! Hurra!
Har också gjort en beställning från IKEA (som ligger galet långt härifrån). Preliminär leverans: vecka 49. Väntar med spänning. Jag får julklappar redan till veckan! =)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)