Nu ska jag fara iväg och göra något som jag inte har någon vidare lust med alls. Varför gör jag det då, kan man undra… Jag vet inte. För att ingen annan gör det. För att jag har halvlovat. Eller lovat som sista utväg, om ingen annan kan. Ingen annan kan, och egentligen kan inte jag heller. Jag har rättning att göra. Och även om jag inte hade det, varför skulle jag ägna min dyrbara, alldeles för knappa tid, till något jag inte vill?
Jag vet inte. För att det är så. Jag har alltid gjort saker jag inte har velat. That’s life, i stor uträckning. Man väljer inte alltid vad man gör, man gör inte alltid det man vill. Så är det. Man jobbar för att man måste, sover för att man måste, äter för att man måste. Man gör obekväma saker ibland för att man måste. Men sin fritid – borde man inte styra över den själv? Jag vet inte. Det känns ibland som att jag inte styr över min egen tid, att jag inte råder över mitt eget liv. Att jag gör saker som andra vill att jag ska göra. Att jag gör det som förväntas av mig. Jag har försökt sluta med det, och har tidvis lyckats ganska bra. I kväll lyckas jag inte.
2 kommentarer:
Det er ikke alltid vi lykkes i å gjøre alt vi selv vil, men om vi prøver å være litt mer god mot oss selv har vi i alle fall lykkes i egenpleie. Så får vi heller godta at vi av og til er litt destruktive...
Jeg vil du skal vite at jeg er stolt av deg! Syns du begynner å bli riktig god på konstruktiv pleie av deg selv. Og det kan det trygt høstes glamourpoeng av! :)
Tack för de fina orden Susanne. Det värmer!
Skicka en kommentar