Fler möten och förvirring

Hade ett nytt möte med min chef idag. Om någon fler hoppar av ska jag få gå i en stresshanteringsgrupp som startar i övermorgon för att lära mig att hantera min tillvaro lite bättre. Om inte, så börjar nästa i februari så då får jag gå den då ist.
Träffade min mentor idag igen och hon sa åt mig flera saker som jag ska ta itu med. Idag lyckades jag med noll av ovanstående. Och imorgon är en tight dag. Värst av alla, så då lär jag inte lyckas heller. Men men, det kommer.
På lunchen tog jag två stycken gafflar att äta med. Gick tillbaka för att byta. När jag hade ätit en stund insåg jag att jag inte hade tagit något att dricka. Fick gå och hämta det med. Sedan frågade någon "Är det dina nycklar som ligger kvar där borta?" Jepp. Slut och tankarna på annat? Jepp.
Det är så märkligt för alla jag pratar med som är relativt nyutexaminerade säger samma sak. Att jobbet är orimligt krävande. Att man aldrig får vara ledig, att man aldrig kan koppla bort jobbet när man går hem, att man aldrig känner att man räcker till, att man aldrig har gjort tillräckligt.
Jag måste lära mig när "it's good enough" säger min mentor. Men hur?

Handlade på Konsum vid 19:30 idag. När jag betalade var det kanske tre andra kunder i hela butiken. Kassörskan satt och trummade med fingarna medan jag packade ihop mina varor. Hon verkade ytterst uttråkad. Blev först väldigt överaskad av att någon skulle trumma med fingrarna på jobbet. Sedan tänkte jag: så skönt att ha det så lungt att man hinner bli uttråkad på jobbet. Sedan tänkte jag: näe, det skulle jag aldrig stå ut med. Jag har ändå hellre för mycket att göra än för lite. Är faktiskt väldigt nöjd med mitt jobb. Önkar bara att det var lite mer lagom. Men lagom verkar inte finnas i yrkeslivet idag. Antingen har man för lite att göra eller så har man för mycket att göra. Tänk om man kunde dela med sig. Som barnvisan man sjöng när man var liten: "Om du har ett äpple, vill du dela det med mig?" Jag ger gärna bort flera stycken!