What to do next?

Överskåparna sitter uppe.

Två av underskåparna är också ihopbyggda. What to do next?

Blickar ut över röran. Det är något som inte stämmer. Vi verkar inte ha någon sockel, och det var tänkt som kvällens projekt att bygga ihop den. Får ringa Kvik imorgon och försöka reda upp det hela.

Sakta men säkert. Fast mest sakta.

Dödsstädning

Dagens samtalsämne i arbetsrummet -
dödsstädning och det vita arkivet! !

Man vet inte om man ska skratta eller gråta...

Lyxprincessor göre sig icke besvär

Det var budskapet på gårkvällens Afro Power Dance-pass.

Jag älskar att träna pass där man ska vara barfota eftersom det blir en mindre sak att släpa med sig, men det har även sina downsides har jag fått erfara.

Där jag tränade i fredags var trägolvet hårt och alldeles slätt så att det var en aning halkigt. Det tyckte jag stundtals var lite besvärligt. Men där jag tränade igår hade golvet en halvcentimeterns mellanrum mellan varje träplanka. Föreställ dig att dansa på det och dra fötterna längs golvet...

Måste nog ta upp saken med chefen på stället för idag är jag öm i fötterna...

På mitt jobb bjuds det aldrig på champagne

Igår lagades det middag som vanligt på min mans jobb. Det är tur att de har ett fint kök när vi är utan.

På bardisken stod det tomma champagenflaskor från fredagseftermiddagen då de hade firat en försäljning. De har för sed att fira med champage när de har sålt för en stor summa. Innan de blev uppköpta kostade drickat 700 kr flaskan, nu tror jag de har dragit ner på kvalitén lite men ändå. En flaska var till och med halvfull fortfarande. Varför rinde de inte till mig??

På mitt jobb bjuds det aldrig på någonting. Särskilt inte champagne. In fact, det skulle nog anses som en skandal om lärarna korkade upp vinflaskor på fredageftermiddagarna. Här i Sverige i alla fall. Annat är det i Frankrike, där dricker lärarna vin till lunchen. Inte för att jag vill komma dit kanske, men här har vi inte ens en kaffeautomat med olika smaker så att man en dag skulle kunna ta sig en chockocoffe om man skulle vilja. Nope.

Smyger med att jag gör det rätta

Visst är det konstigt att jag är den enda på den här skolan som gör vad skolverket kräver och jag känner att jag måste smyga med det.

Gardinerstyger

Nu är frågan vilket gardinstyg det ska bli till köket.
Hittade några fina på favoritinredningsbutiken. Vilket röstar ni på?

Nr 1. Diverse glas från Marimekko.
Nr 2. Streck från Spria

Nr 3. Måln eller vad det är den heter, från Mauro.

Nr 4. Havsanemoner, tror jag.

Och slutligen nr 5. Lite hallonröda och rosa blommor.

Har även tankar på Skelleftetyget i rött. Har tyg hemma av det som räcker till en gardin men det går ju lätt köpa till av. Men vet inte om det blir för "hårt" till rosorna. Ska kanske ha det i hallen i stället. Skulle gärna egentligen hitta något tyg med rosor på. Eller varför inte spetsgardiner?! Det kan jag gärna tänka mig. Men jag är inne på rött. Rött och rosa. Och röd spets är kanske lite halvkonstigt.

Frälst Förädare

Jag är frälst!

Jo Jesus och Gud och hela kittet. Det är ju inget nytt för er som känner mig. Men nu är det inte det jag menar. Utan jag är frälst på Afro Power Dance! Kärlek vid första ögonkastet! Eller kanske vid första rörelsen. Igår premiärtränade jag Afro och jag kände direkt instruktören satte på musiken att det här är helt min grej. Ok, nu hjälpte det så klart att ha två helentusiastiska kompisar som dragplåster men så otroligt härlig, förlösande och frigörande träning! Så kommer jag att avsluta alla mina arbetsveckor i fortsättningen.

Varför jag är förädare är för att jag tränade på det nyöppnade gymmet. Svägerskans konkurrent. Och vore det inte för henne skulle jag nog aldrig återvända. Så är det. Jag är helt enkelt en sucker for glamour och att kliva in där var som att kliva in i en annan värld. En värld som inte ingår i min hemstads småstadstrista gamla sunkbyggnader. Man glömde bort var man befann sig och bara njöt. Allt var superfint och flashigt och jag kan inte hjälpa det. Jag blev förförd av de fina lamporna, glasväggarna, trägolven, handfaten, valnötsomklädningsskåpen . Allt. Vore det inte för att jag känner mig förbehållet lojal mot gamla stället vore jag köpt. Kosta vad det kosta vill, det är värt det när man mår så där gott i själen. Afro Powe Dance i högklassig miljö var faktiskt en själslig välgörande upplevelse.

Stammis

Min frisör berättade när jag var där att hon ska byta salong. (Jag är inte helt förtjust i tanken men det spelar väl ingen roll var hon är. Hon är väl lika bra på ett annat ställe. Så så klart man flyttar med!) Fick ett brev hem av henne i veckan adresserat både till mig och min man där hon meddelar att hon byter salong och att vi är välkomna att ringa dit och boka en tid.
Det var väl ambitiöst! Att kosta på sig kuvert och frimärken till alla kunder! Jag trodde att man i den här staden bara annonserade i tidningen och så visste alla om det. Men men, man känner sig uppskattad! Om än något reserverad inför bytet.

Voilà!

It's a miracle!

Den blåblommiga tapeten är ett minne blott. A True Hallelujah Moment! Nu är det andra blommor som gäller. Korsstygnsrosor. (De hemska elementen måste tyvärr förbli ofärändrade tills det är varmare ute så vi kan skruva lös dem och lämna in dem på sprutlackering. Så det får man försöka bortse från. Men något jag har utvecklat sedan vi köpte det här huset är ett starkt tunnelseende så det ska nog gå).Hade lite kalla fötter innan den kom upp för det visade sig att den var ganska overprized. (Hade så klart glömt kolla upp priset innan jag sa åt målaren att köpa den. Men han lyckades pruta ner den en 1000-lapp(!) alltså, på alla rullar totalt. Han är inte dum alltså!). Och ni vet hur det är när man är två som ska enas om något... Det blir en kompromiss som blir ett mellanting mellan det den ena och det den andra vill ha... Men jag är nöjd. Mönstret är superfint (fast det var ännu finare med färger). Nu blev det helt färglöst, men det blir färggranna gardiner. Där vinner jag! =)

Det är idag det händer

Grejerna är på plats. Idag händer det. Tapeterna ska komma upp!

Medans målaren är hemma och fixar har jag utvecklingssamtal.
Jag har klätt mig i den så kallade "tantkjolen" - svart pennkjol med tantvarningslängd. Den når lixom mitt på knäna. Jag tror att den inger pondus och seriositet. Behövs när man träffar föräldrar.

Tisdagslyx

Idag slutade jag tidigare från jobbet för att åka och få massage. Favoritmassören bor en bit utanför stan men det är värt de extra minuterna! Jag är någon form av VIP-kund tror jag för han har alltid en tid till mig dagen efter jag ringer, även om det egentligen inte finns några tider. Förra året i juni när han hade en massa jobb med en massa bokslut - han jobbar halvtid som revisor - fick bara favoriterna komma. Däribland jag =)

Hade inte varit till honom på bra länge nu och han tyckte jag var brun =) Undrade om jag hade solat eller varit utomlands =) Så allt har inte bleknat alltså =) Fast i övrigt är det ganska ovärt att vara brun under vinterhalvåret. Brännan bleknar snabbt och det är inte särskilt ofta den kan visas upp. Tyvärr. Nu drömmer jag om en resa till Grekland eller Kroatien till sommaren.... Vi får se.

På väg hem köpte jag mig ett gäng vita tulpaner på Coop Forum. Har ju varit bortskämt med snittblommor nu ett tag och det blir snabbt ett beroende! Där såg jag också ett par jättefina panellängder. Men kan man köpa sina gardiner på Coop och behålla sin glamourprinsessa-wannabe-status? Näe...

Man vet att man bor i en liten stad när...

...Wayne's stänger klockan 18:00 på fredagar.
...man kan sitta i tre timmar på ett annat icke-namngivet café en fredagkväll och vara de enda gästerna plus två andra och personalen inte har tittat till en på över en halvtimma och musiken i högtalarna slutade spela för 20 minuter sedan. (Vi hade nog kunnat plocka på oss det mesta som fanns där inne utan att någon hade märkt det. Vi övervägde att i alla fall ta var sin stol med oss när vi gick).
...cafét i fråga citat "inte prioriterar att köpa in laktosfri mjölk".
...man köper lotter på hockeymatchen av killen som hjälper en att måla och tapetsera köket de kvällar det inte är hockey, och hans sambo, som ens pappa jobbar med.
...det är lika långt att gå hem från hockeyn som det är att gå dit man parkerade bilen.
...polisen dirigerar om trafiken från E4an för att hockybesökarna ska hem.

Läger upp några bilder från gårkvällens hockey.

Är man så här vig är det kanske inte konstigt att man är landets bästa målvakt... Tyvärr.

Vardagslyx

Vardagslyx är att bo i ett hus.
Att ha ett helt rum till att hänga tvätt i.

Det insåg jag igår när jag såg på hockey i en liten etta med kokvrå (knappt).

Jag inser sällan fördelarna med att bo i hus. Egentligen ville jag ju bo i en trea nere på stan. Jag var inte riktigt "där" ännu när det gällde husköp när vi köpte huset. Sedan har man vant sig. Men jag tänker sällan på fördelarna. Jag ser bara allt arbete som måste göras. Varför köpte vi stans mest orenoverade villa??

Särskilt nu när man är utan kök och har kylen, micron och köksbordet i hallen och diskar i handfatet på toan känns det bara trist alltså. Fast det skulle vara ännu värre om man bodde i och renoverande en lägenhet. Då skulle man nog inte rymma vare sig kylen eller köksbordet i hallen...

Och snart kommer sommaren och då har jag en hel gräsmatta att sola på (om det är någon sol vill säga). Som visserligen är i stort behov av en rejäl makeover.

Nu ska jag till frissan! Ha en bra dag!

Slut på hemmafix!

Imorgon ska jag till frisören och klippa och slinga.
Jag ska sitta där med folie i håret och dricka kaffe och äta en kaka medans värmen verkar och jag blir snygg! Lääääängtar! Kände att det absoult får räcka med hemmafix för ett tag. Får väl räcka med att man gör om köket själv! Man behöver väl inte göra om sitt hår själv också?! I ärlighetens namn kan jag inte. Det har gått alldeles för länge sedan jag var hos frisören och fixade håret att det inte längre finns något kvar att utgå ifrån. Måste börja om från början. Måste bli av med den här grön-gula nyansen. Lääääängtar! Imorgon får du se hur snygg jag blev. Om du har turen att träffa mig in person vill säga. (Men kanske lägger jag upp en bild...)

Våren är här!

Som mina elever sjöng idag:

Våren är här
Och lyser frid på jorden
Glädjen är stor
I ett barns klara ögon bor den
Våren är här
I våra mörka länder
Kom låt oss ta varandras händer
När våren är här

Därför att

Nu när den värsta paniken/förargelsen/grämelsen/irritationen har lagt sig kan jag förklara varför.

Shit. Därför att min chef upplyste mig om att jag har lektion på skola B på fredageftermiddagar från och med nästa vecka.
Shit. Därför att det krockar med lektionen jag har tagit på mig på skola A.
Shit. Därför att jag är korkad som inte hade vetat om det.
Shit. Därför att jag måste ringa och berätta det för rektorn på skola A.
Shit. Därför att jag känner mig som en idiot.
Shit. Därför att jag gillar inte att vara den som ger andra extrajobb.
Shit. Därför att jag gillar inte när andra blir irriterad på mig.
Shit. Därför att det är mycket dåligt för eleverna.
Shit. Därför att jag har sagt till alla att jag ska jobba där.
Shit. Därför att nu får alla veta vilken dålig koll jag tydligen har.
Shit. Därför att nu får jag inte jobba där jag helst av allt vill vara.

Nu känns det lugnare. Jag har insett att det värsta är att föreställa sig att få en utskällning. Det är nog lättare att faktiskt få en direkt. Det man bygger upp innan är mycket värre. Att gruva sig är mycket värre. Det blir sällan så illa som man tror.

Nu fick jag ingen utskällning. Inte alls. Rektor lät snarare lättad när jag berättade om vad det gällde. Han hade hunnit föreställa sig mycket värre eftersom jag skrev ett bråskande mail till honom igår afton om att jag hade ett "stort problem". "Var det inte värre. Jag hade hade trott att du hade gjort dig illa eller något sådant. Vi tittar på det imorgon då".

Det är något pappalikt över den här rektorn har jag kommit på. Han både är lite som en pappa och påminner faktiskt om min pappa i några avseenden. Istället för att bli irriterad får han en att känna att det var ju inte så farligt. Det löser sig.

Men det är ändå dåligt. Dåligt av mig att inte ha koll på mitt eget schema. Dåligt för eleverna att måsta byta lärare igen.

Som specialpedagogen sa. "Jag tycker det är katastrof om det inte blir du. Du är den som kan ge dem kontinuitet under resten av terminen. När jag hörde att det var du som skulle ha dem tänkte jag att då är det lungt. Blir det inte du nu är det katastrof".

I know. I'm sorry.

Shit

Bara ett ord kan uttrycka mina känslor just nu.
Shit.

Födelsedag

Idag fyller mannen år. Jag hade smygbeställt gofrukost med mina föräldrar och överraskade med hans favoritfrukostmat. Efter frukost åkte vi ut i solskenet tillsammans med nyhemflyttade svägerskan och hennes man.

Strålande sol, is, snö, skoter, korvgrillning och varm choklad! (Glömde tyvärr kameran hemma). Som balsam för själen! Välbehövligt i byggfrustrationen.

Efter solskenet var vi bjudna på jättegod laxmiddag hos makens föräldrar. God tårta var det så klart också!

Schlagerlördag

Blev en glamorous lördagkväll. Vi gick ut ett gäng och såg Melodifestivalen på Balzac. Jättegod mat och jätteroligt! (Tur att man inte längre är typ 18 och skulle ha haft jätteprestationsångest när man går ut med frisörer/sminköser/manikyrister/danspedagoger. Numera bryr jag mig inte så mycket. Så länge man inte har byggdamm i håret duger man lixom, tänker jag).

Det anordnades en tävling där man skulle tippa på vinnaren. Första pris var hotellnatt och middag. Andra pris en flaska mousserande vin. Jag tippade att Malena skulle vinna och vann andrapriset.

Skål! (Jag drack inte upp hela flaskan själv).

(Nu är jag djärv och bryr mig inte längre om någon känner igen mig på bilder. I fortsättningen kommer ni nog att få se fler foton på mig här. Så länge man inte kan googla fram min blogg på mitt namn tycker jag det är safe enough).

Eyes on the Price

I fredags när jag kom hem från jobbet var golvet fortfarande inte lagt. Besvikelsen var stor. Nu är allt förskjutet med en vecka. Börjar verkligen kännas som att vi trampar på samma ställe.

För att hålla modet uppe har jag ställt den fina diskmedelspumpen i trappfönstret så att varje gång jag går ner för trappen ska jag tänka på hur fint det kommer att ska kunna bli en dag.

Eyes on the Price.

Sen har jag ju något fint att titta på på vardagsrumsbordet också. Nu har tulpanerna slagit ut så att buketten är ännu finare.

Nähe

Inget golv so far. Golvläggaren hade inte fått tag på en utlånad slipskiva som han behövde... Står man inte för dröjsmålen själv så gör hantverkarna det... Det ska bli gjort idag (förhoppningsvis) så då kan vi börja med taket i helgen.

I afton ska jag gå och beställa tapeter. Det blir samma som fondväggen i vardagsrummet som jag hade tänkt till köket från början (tapetserade den i vardagsrummet bara för att jag var otålig). Om jag inte hinner ändra mig i affären... Vet inte hur många rullar jag behöver... Men man kan väl chansa?

Började se på Gossip girl igår. En serie jag har undvikit men nu kände att det var dags för. Är nog fast redan. Typiskt.

Phuuu

Mobilen lever. Den hade bara dött av något så enkelt som batteribrist. Det har aldrig hänt mig förrut - att jag har pratat i mobilen och den bara har dött.

Ringde till en målare för att boka in målning och tapetsering av köket och jag blev chockad över min egen tapighet. Har nog aldrig haft så svårt att få ur mig vad jag vill. Han måste ha tyckt att jag lät som en idiot. Alternativt ett veligt barn. Huvva. Nästa gång ska jag låta som en buisness woman som vet vad hon vill.

Nu ser jag framemot att åka hem och se hur golvet blev i köket. Ska bara kopa lite uppgifter inför imorgon först.

Blommor!

Ingen mix-up alltså. Så här fina var blommorna! =D Tack Peter och Kristian! Så klart rosa ;) Ni vet hur man värmer en flickas hjärta! =)

Känner mig verkligen uppskattad och uppmuntrad idag. Imorse när jag kom till min gamla skola låg det en välkomstlapp på skrivbordet från min kollegor och en av mina elever från förra året stoppade mig i korridoren och pratade om hur mycket engelskan suger i år. (Det tar jag som en komplimang).

Dagens andra, eller var är vi på listan? - fjärde chock var att jag hade en vänförfrågan på Facebook från min man!! Sveriges störste Facebook-motståndare! Men även han kan vekna. Tydligen. Han hade haft lite att göra på jobbet idag var förklaringen. Jag undrade om han hade tänkt leta sig en ny fru. Fast då borde han ju å andra sidan inte ha lagt till mig som vän...

Dagens mindre bra var parkeringsböter. Tur för mig att min man forfarande är läsa-bloggar-vägrare för jag har inte tänkt att han ska få veta det... Sen när blev det så dyrt att parkera lite utanför rutorna?? - 600 spänn. Det tycker jag är omotiverat. Det var ju inte så att jag lämnade bilen i en korsning som Carola brukar göra när hon köper blommor! Eller var det Prinsessan Madelene?

Dagens andra mindre bra var att min mobil dog mitt i ett telefonsamtal med Peter. Hoppas den återupplivar sig om den får laddas lite. Annars blev det här en mycket dyr dag...

Tack P & K ännu en gång för blommorna! Puss & Kram

Blommor...

Hmm... De ringde nyss från Buketten och sa att de hade blommor till mig... Min första tanke var - jag har ju inte beställt några blommor. Senast jag gjorde det gifte jag mig... Det måste vara något fel. Det var oväntat, svarade jag, för att inte verka korkad och ta för givet att de hade fel nummer. -Det är väl roligt när det är oväntat svarde han. Så det var inte jag som hade felbeställt blommor alltså. 17:15 skulle han komma med dem.

Vem är blommorna från då? Och varför? Jag kan inte vänta så där länge ju!

Mina nya elever verkade gulliga. Men dem lär de ju inte vara från. Och inte heller från några av mina trevliga kollegor som jag hann fika med idag. Men från vem då?? Har noll gissningar. Absolut inga. Vem du än är - du överraskar stort!

Men som den skeptiker jag är tror jag forfarande att det är ett mix-up.

Hmmm

...nu äger vi tre bilar...

Maken köpte en kombi idag. Subaru så klart. =) Gröna faran som vi kallar vår 2a bil har varit till salu ett tag, men nu köpte han tydligen en till innan vi fått sålt den.
Så behöver du en grön Subaru Impreza från -94; hör av dig!

Verkar inte vara någon vattenläcka i köket i alla fall. Så imorgon kommer golvläggaren! Halleluja! Äntligen börjar det dra ihop sig!

Idag har jag ställt mig i kö på Män som hatar kvinnor. Den skulle vara tillbaka den 6/3 så det lär väl inte dröja så länge. Så nu kan jag satsa på att läsa ut Breaking Dawn när jag har säkrat tomheten som jag fruktat.

Imorgon ska jag träffa mina nya elever. Börjar redan ha kalla fötter. Tror jag har tagit mig vatten över huvudet. Insåg att jag var tvungen att göra om hela planeringen för utvecklingssamtal som jag hade lagt på de tider jag nu har lektioner på gamla skolan...
Men cyklar jag fram och tillbaka kan jag ju dra av på träningen och på det sättet tjäna mig lite mer tid...

So back to full-time, almost.
Hoppas bara att halsontet inte har utvecklat sig till imorgon...

Vattenläcka?

Ok. Detta blogginlägg faller under kategorin: Oglamour. (Jag kanske ska skapa mina egna taggar: "Glamour", "Oglamour", "Brist på glamour", "Glamourtorka" osv.).

Vi har hittills inte egentligen inte stött på några större problem vad gäller köksrenoveringen. Det har nästan gått oförskämt bra. Nästan för bra. Så nu står vi inför detta:

Varför torkar inte vattnet som rann ut när vi kapade av rören upp?? Är det en vattenläcka från röret under betonggolvet?? I så fall måste vi bila upp golvet och byta röret! Vill inte!

Mattläggaren ska ju komma på onsdag är tanken! Nu kör vi varmluftspistol på betongen för att det ska torka upp ordentligt. Sen får betongen vara utan värme över natten så får vi se imorgon bitti om det har läckt ut nytt vatten. Hoppas hoppas inte! Håll tummarna!

Jag är välkommen tillbaka!

Imorgon ska jag på min gamla skola och hämta nycklar. Från och med till veckan kommer jag jobba där två lektioner i veckan. Hepp.
Inte mycket men det är tillräckligt. Två tillfällen i veckan ska jag få syrgas. Det borde ju räcka.

Begravning

I fredags begravde vi morfar. Fin gudstjänst i gravkapellet. Inte ett öga torrt - inte ens prästens. Tror det säger något om min morfar. "Samkvämet" (vad är det för ord egentligen) efteråt blev riktigt trevligt och lite mera lättsamt. Många fina minnen delades och mormor var nöjd vilket så klart kändes viktigast.

Det här är en bild på mig och morfar. Kanske sisiådär 1983(?)

Så liten plats en människa tar på jorden
Mindre än ett träd i skogen
Så stort tomrum hon lämnar efter sig
En hel värld kan inte fylla det

Ingrid Arvidsson, Livstecken 1964

RIP morfar.

Ett helt jävla lov att tråka ihjäl

Efter möte på V igår åkte jag och min man på Hemmakväll för att hyra film och köpa lite smågodis.

På "ungdomssektionen" gick två gymnasieelever förbi mig - en kille och en tjej. När de passerade mig hörde jag killen säga "Vi har ju ett helt jävla lov att tråka ihjäl".
Hallå???!!! What?? Då kände jag hur det tändes en liten Linda Skugge inom mig. För mig är det otänkbart hur man kan uppskatta ledighet så lite. Hur man kan vara så otacksam och ignorant att inte uppskatta att man får vara hemma och njuta och göra precis det man vill själv, när man vill det.

Men det är väl så att gymnasieelever är bortskämda. De har för mycket ledig tid helt enkelt. De har håltimmar och sovmornar och lediga eftermiddagar till att gå på stan och drälla och köpa armband på H&M. Fast när Linda inom mig lugnade sig lite kom jag ihåg att det faktiskt finns dem som loven är det värsta som finns för. För en del är skolan en fristad i en annan helt kaotisk värld.

Men nu tror jag inte att det var på det sättet killen tänkte på sitt lov. Utan helt enkelt att han inte uppskattade det. Han vet inte vad det innebär att ha mycket att göra och längta efter lite ledig och fri tid. Utan att känna honom överhuvudtaget dömmer jag ut honom som bortskämd. Men en dag lär han lära sig att uppskatta att vara ledig och se tillbaka på gymnasietiden som den softaste i livet. För så är det ju.

Nu ska jag ta tillvara på och njuta av varje stund av denna sportlovsvecka. (Jag ska bara på jobbet nu och planera upp veckorna efter. Blev ju som lite jobbat förra veckan).

Tack Hemmakvällskillen för att du fick mig att inse att jag uppskattar saker i livet mer än du. En dag kommer du också att göra det. Ha det så bra på ditt tråklov så länge.

Myskväll i soffan

Efter ännu en seg sjukdag bjöd jag in mig till mina föräldrar på lite kladdkaka som bror gjorde (med betoning på kladd. Han har någon egen metod där han stoppar in kakan och slår av ugnen så den kallnar vilket resulterar i varm chokladpudding med lite hårt yta i glasform. Men gott är det!). Sedan vilade jag och voffsingarna på soffan. Notera att de har bästa platserna och jag håller på att ramla av... Man skulle kunna beskriva dem som bortskämda. Men mysiga är de!

Jag hoppas på Obama

Bror ska göra utlandstjänst i höst. I Afghanistan. !Usch! Men jag har stor tro. Innan dess kommer Obama ha sett till att allt blir frid och fröjd och att soldaterna kommer att vara där och hjälpa till att dela ut vitaminburkar och mediciner. Typ som jag gjorde i norra Mexiko när jag var på outreach-resa från Ranchen i Californien. Missär men ändå säkert. Visst?

Foto: http://www.expressen.se/ledare/1.1411101/vart-ansvar-i-afghanistan

Lycka är en maxburgare!

Inga provsvar ännu. Det skulle ta en månad!
Fick dock träffa en sköterska hur länge som helst och sedan två läkare. Kände mig riktigt ompysslad. Nu har jag fått ett starkare pencilin (ser framemot bieffekterna - ni tjejer vet vad jag menar...) diverse sårtvättsgrejer och smärtstillande tabletter som var rena mirakelmedicinen.

Min man kom hem med maxburgare. Han sa att han köpte två för att om han bara hade köpt en hade jag kanske blivit sur och att han kunde äta båda om jag inte ville ha den. Svårt att motstå dock. Och det gjorde knappt ont att äta. Nu väntar jag bara nervöst på konsekvenserna...

En kompis kom just hit för att hjälpa min man regla tak i köket. Han tyckte att jag såg ut som jokern i The Dark Knight... Tack J! Not. Linda Rosing-stadiet var bättre.

Nu ska jag bara klura på vad jag ska skriva i mailet till min chef - hur vi ska göra med lektionerna. Tyvär har jag inga bättre idéer än att de måste ställas in.

I väntan på provsvar

På onsdagar jobbar jag em. Men jag har bestämt mig för att vara hemma idag. Gick en promenad i solskenet med M & M på fm, vilket var jättehärligt och trevligt. Men kände att det finns gränser för hur man visar sig in public. Var tvungen att handla lite lunch på Ica (Nutrilett) och där gick gränsen. Jag kan inte gå till jobbet och se ut hur som helst. Så nu blir det Breaking Dawn hela eftermiddagen. (Yes!) Kl 13 ska jag ringa till vårdcentralen. Då ska de ha fått nya provsvar. Jag hoppas på att det visar: Du har det här och tar du bara det här pillret är det bra på en timma. Hoppas, hoppas.

Citerar min vän Mari - Timing... =)

Som Mari skrev på sin blogg är det så otroligt härligt med rätt timing. När man får uppmuntran precis när man behöver det. Fick ett FB meddelande av henne själv i förmiddags (eller rättare sagt jag såg det i förmiddags) som var väldigt trevligt.

Plättar med sylt och grädde till lunch - mat som även jag kan äta. Därefter en promenad i solskenet med en kollega. Ett annat gott som det onda har fört med sig är att jag tycker att folk på min arbetsplats har blivit mycket vänligare. Många är de som ofta frågar upp om hur det går med min infektion och verkar verkligt bekymrade. Första gången igår som jag tänkte att "det är kanske inte så tokigt att jobba här i alla fall. Det vore kanske inte hela världen om man blev kvar här".

På em sålde några elever hembakade jättegoda semlor. Det passade perfekt som tröstätning för mig eftersom också de var mjuka och söta.

Hämtade min efterlängtade Breaking Dawn idag och läste lite efter jobbet - en upprymd känsla infann sig direkt. Pappa ringde och erbjöd sig också att köpa middag till mig - mer Nutrilett. Så skönt så slapp jag gå på Ica. Kände mig riktigt folkskygg idag.

Och vad sägs om det här smset om kvällen?!:
"längtar dit o så längtar jag efter att träffa dej!" - Tack M! Det värmde! Och tack ni som var på V ikväll för en upplyftande och inspirerande kväll!

Och när jag nu kom hem låg denna i ett paket innanför dörren. Vann den på Medleys blogg! =) Nu ska jag läsa och få inspiration till att träna och bli stark. Ska bara bli infektionsfri först.

Aldrig mer kaviar

Som sagt - kaviar var en riktigt dålig idé. Men när jag skrev det hade jag inte insett den fulla vidden av det. Har knappt sovit inatt - läpparna har gjort hysteriskt ont. Jag hade panik och övervägde att åka på akuten. Än har det inte gett med sig men jag är på jobbet i alla fall. En lektion - det ska man väl klara av. Sen blir det pannkakor till lunch, det måste jag ju kunna äta. Det är ju bara sött och mjukt. Inte vasst eller alldeles för salt. Buhuuu - jag gräver ner mig i självömkan. Kan det inte bara sluta??

The Glamourous living

Det är glamouröst att renovera. Not. Idag diskade jag i handfatet på toan. Vi lagade middag på min mans jobb men vi gjorde lite kvällsfika som resulterade i lite disk. Äggmackor med kaviar. Jag åt med sked. Uttrycket "att strö salt i såren" fick en ny tillämpning. Kaviar var en riktigt dålig idé. Men jag var så hungrig. Åt Nutrilett till lunch idag också. Har typ snart ätit det i en vecka! Men inget ont som inte har något gott med sig - jag hade ett par byxor idag som var svåra att få igen för två veckor sedan. nu går det bra. den här infektionen kanske löser mina gravidantagandensproblem...

Det finns visst dom som tycker det är glamouröst att vara lärare

http://smong.net/2009/02/looking-for-sex-and-glamour-become.html
Hittade det här blogginlägget och jag vet inte riktigt vad jag ska kommentera det med. Förrutom att det var kul. Typ.

Framtoning med bloggen?

- Vad vill du ha för framtoning med din blogg egentligen?

Det frågade min bror mig efter att jag i ett tidigare inlägg länkat till Blondinbella. Enligt en 20-årig kille var det tydligen det värsta tänkbara. (Fast det kan nog inte gälla alla 20-åriga killar eftersom enligt Isabella själv är hennes facebook-sida rena dejtingsiten. Hon får inviter från mellan 5-10 killar om dagen. Hon är ju upptagen ju. Killar lägg ner.

Jag har aldrig läst Blondinbellas blogg före förra veckan, men i och med att hon har varit med i Let's dance som jag har tittat på någon gång tänkte jag att man borde väl ha lite koll på vad hon skriver om. Men egentligen var det på grund av att Ebba bloggade om att Blondinbella var på omslaget till Veckorevyn som gjorde att jag läste att även Blondinbella hade en dålig onsdag. Det må vara sjukt att jag gör som Ebba skriver, men jag råkar gilla hennes blogg, ok? Sen tycker jag att det är kul att det hamnar någon relativt "vanlig" tjej på ett omslag och inte bara amerikanska modelltjejer. Jag till och med köpte tidningen för att läsa om "vem Blondinbella är bakom den perfekta fasaden". Tror aldrig jag har köpt Veckorevyn tidigare sedan jag gick på högstadiet. Jo förresten - jag köpte första numret som Ebba var chefredaktör för. Enbart av nyfikenhets skull. Men det var som jag trodde, vid båda tillfällena - jag kände mig för gammal för den tidningen.

Jag tror att det var en kombination av bara det att jag länkade till Blondinbella och att jag på något sätt jämförde mig med henne genom formuleringen "Till och med perfekta Blondinbella" som upprörde min bror. Försöker jag vara som hon eller? Han tyckte att det var väldigt oseriöst att som 27-årig lärare referera till en 18-årig stureplansblondin. Men med en pseudonym som "Glamour Teacher" - hur seriös tror ni jag försöker vara?? Och med föregående blogginlägg har jag ju nu redogjort för mina stureplansdrömmar och ja - det verkar som att jag sympatiserar med blondinbella och ebba och många andra blondiner. Varför skulle jag annars vara fejkblondin själv?

Så vad är kontentan av detta? Om det inte framgått tidigare så är inte denna bloggs främsta syfte att lyfta fram seriösa ämnen till debatt - utan det är snarare en motreaktion till mitt seriösa jobb där jag hela tiden måste hålla upp min egen perfekta fasad av att vara seriös och kompetent trots min ålder (och hårfärg). Bli tagen på allvar i jobbet men ändå vara med och skapa en ny bild av lärare. Så om jag har en förebild vore det snarare Reese Witherspoon i Legally blond. Blond superadvokat i chockrosa dräkt och accsssorer. + chiwawa. Och det är väl kanske ändå värre än Blondinbella?!

Slut. Bloggbråk. Småbarnsföräldrar. Mitt jobb.

(Ni som stör er på att jag ibland gör mina rubriker som bloggtaggar - lägg ner).

Slut. Blev kanske lite för mycket gjort den här helgen. Helt plötsligt tog det tvärstopp. När jag skulle göra mig klar att åka iväg på V kände jag att det fanns noll energi kvar. Glömde väl bort att det kan vara bra att ta det lite lungt om man har en infektion i kroppen och äter pencilin...

Nu blir jag hemma ikväll och ägnar mig åt att följa Bloggbråket med stort intresse (samtidigt som jag ser på I love språk på Svt).

Egentligen sympatiserar jag med både Ebba OCH Linda Skugge. Jag förstår att Ebbas liv är stressigt och hektiskt och jag ser upp till henne som ung chef och kariärkvinna. Linda gillar jag också även om jag kanske ibland tycker att hon uttrycker sig lite för vasst för min smak. Men hon vinner nog över Ebba i "jongleringstävlingen". Har man barn att ta hand om så blir självklart livet mer komplicerat. Tycker det är härligt att hon säger sig själv vara bitter. Det är det inte alla småbarnsföräldrar som erkänner att de är. Men vem är egentligen inte avundsjuk på ett glassigt stureplansliv med snittar och champange och vimmelbilder? (Nog för att egenligen Linda har en hel del av det där). (Jag kan räcka upp handen direkt). Sen tror jag att det livet blir väldigt tomt och innehållslöst i längden. Då kan nog barn ge en mer mening i tillvaron. Men det jobbiga är ju att vi alla alltid ska framhålla att just mitt liv är jobbigast och stressigast. Varför är det en tävling egentligen? Varför blev det "den som har stressat mest när han dör vinner"?? Jag har provat att stressa och visst är det roligt att känna sig "upptagen" och "viktig" - att ha många gärn i elden. Men jag tycker inte att spänningsvärk och magkatarr och andra stressrelaterade symtom (hur lång kan man göra listan?), som tyvärr naturligt hänger ihop med ett överstressat liv, är särskilt glamouröst. Ett glamouröst liv tycker jag snarare idag är att ha tid för sig själv, tid för lugn och ro och avslappning när man behöver det, kombinerat med ett upptempo liv.

Den här ung-karriärkvinna vs småbarnsförälder-debatten är något som intresserar mig väldigt mycket men jag har ansträngt mig allt jag kunnat för att hålla mig ifrån ämnet eftersom det så tydligt upprör så många. Jag höll själv på att hamna i ett eget bloggbråk en gång då jag kritiserat en småbarnsförälder i bloggen. Det jag kan säga om det är att jag ångrar att jag skrev det jag skrev; det var otänkt. Och jag ångrar att jag tog bort inlägget; det var fegt. Jag står för det jag skrev. Det är ju så jag tycker. Så av naturliga skäl, som jag vet att jag en dag kommer att fnysa "jag hade ingen aaaaning om vad jag pratade om" åt, sällar jag mig till Team Ebba. All respekt till alla småbarnsföräldrar som kombinerar blöjbyten och hämtning och lämning till träningar med egna företag och karriär. Men ni har ju valt det själva. Därför har ni inte ensamrätt på att gnälla av sig ibland.

Själv har jag valt ett hyfsat oglamouröst jobb utan karriärsmöjligheter. Visst saknar jag ofta att det inte finns något "mer". Att det är ganska vardagsgrått och trist. Inga exklusiva affärsresor, middagar eller galor med goodiebags. Att jobba kommunalt är rent ut sagt så mycket tråk-svensson det kan bli. Men det är stabilt och tryggt. Har man väl fått en tillsvidareanställning är det svårt att få sparken. Jag behöver inte ha ont i magen för att jag inte är superförberedd till det superviktiga mötet och har hunnit gå en powerwalk just innan för att rensa huvudet och hitta fokus. Nej, jag kan gå till jobbet och säga - hej. jag har en läppinfektion så jag kan inte prata så mycket idag så ni får jobba på med det ni håller på med. Och är jag hemma en dag går världen inte under. Men, man får ändå känna att man gör ett viktigt jobb eftersom det fungerar ganska dåligt när man är borta. Och i alla fall var det en elev som välkomnade mig med ett "Good to have you back"! Sen är det stressigt ibland och väldigt soft ibland - en vecka kvar - sedan sportlov. Det är lyxigt det!

(Jag vet att det blev väl långt. Bra jobbat om du orkade läsa ända hit!).

Living in the 50s - no more

Idag hämtades köket vi plockat ner under veckan.

Min man frågade mig häromveckan när jag gjorde uppstekt palt om jag förrut någonsin hade tänkt mig själv steka palt jag själv gjort i ett femtiotals kök. Nope.

Och aldrig mer lär det hända. I 50-tals köket i alla fall. Palt kan hända - gillar verkligen det där norska mjölet så man sliper krångla med potatisen.

Produktiv helg

Hittills denna helg har jag:

• Bytt plats på mina och min mans kläder i två av garderoberna så att det numera är lite mera logiskt var jag har mina kläder och var han har sina.
• Rensat upp i underklädeslådorna så att det är färgkoordinerat igen och inte en enda röra. Och slängt sådant jag aldrig använder.
• Tvättat både maskintvätt och handtvätt bland annat min vita mössa som var gråaktig.
• Varit hos mormor.
• Gjort en gardin till trappfönstret (kan ju inte skriva sytt eftersom jag använde styrkband) av det här tyget:

Köpte främst tyget för att göra en tygtavla till vardagsrummet men passade på att ta till lite extra till gardin. Blev även några kuddfodral. Tygtavlan gjorde jag förra helgen. Tack Magda för tipset på tyget!

• Tonat håret (åh vad jag längtar efter att gå till frisören och lyxa med klipp OCH färg någongång. Men det är sådant som fick styrka på foten när man köpte hus...).
• Smort in läpparna med diverse salvor ca 500 gånger.

Och än är helgen inte slut! Det är kanske det bästa!

Barnvisning, klänningsakuten, förlovning, möjlig hundnappning

Hälsade på två kompisar igårkväll som fick barn i höstas. Konstigt nog hade jag inte ens fått se deras lilla nytillskott tidigare. Men nu är det avbockat på varför-har-jag-inte-tagit-tag-i-detta-tidigare-listan. Skönt. När vi var där ringde en vän som hade klänningsproblem. Hon skulle på bröllop idag och hade inget att ha på sig. Så igårkväll gick vi igenom mina gömmor efter något som kunde passa. Hon hittade en av mina gamla trotjänare - en svart/vit-randig sak som varit med på mycket galej. Kul att kunna hjälpa till. Grattis till henne också som förlovade sig under Thailandsredan!!

Idag kom en annan vän förbi med sina lilla hundvalp Rut. Trevligt! Men det skulle hon inte ha gjort. Risken är att jag kidnappar Rut. Jag vet ju var hon bor och vilka arbetstider hennes husse och matte har...

The Glamourous lip infection contiunes

Har ringt och tjatat mig till att få ta fler prover och få antibiotika. Jag ska även äta järn-tabletter eftersom jag hade ett järnvärde som var för lågt. Påverkar inte det ork och energi också har jag fått för mig? Hoppas det - i så fall kommer jag att bli duracell-kanin 24/7 =)

Världens dyraste mascara?

Men det är väl knappast troligt. Det är väl det som är skrämande i sammanhanget. Alltid finns det dyrare. Men 280 pix fick jag hiva upp för den här:
Tidningen Glamour hade gett den någon så kallad guldutmärkelse vilket innebär att den enligt dem är förra årets bästa mascara. Enligt tidningen skulle den kosta 250 kronor. Nog dyrt som det var men jag fick väl antagligen hiva upp ytterligare 30 kr i fraktavgift från Stockholm till Kicks, Skellefteå... Nu ska jag testa så får ni höra senare om den slår Lancome Hypnose vilken jag alltid brukar använda i vanliga fall, och om den är värd sina 280 kronor. Jag förväntar mig underverk.

What was up with yesterday??

Till och med perfekta blondinbella var seg och kände sig dålig:

http://www.blondinbella.se/2009/february/kanner-mig-fortfarande-dalig.aspx#Comments

Duracell-kanin

Idag är jag på topp! Rasande tempo, glädje och inspiration! Tänk var skönt det är med en fullspäckad dag där man är tvungen att vara igång. Ska försöka skriva upp nu när jag jobbar så jag vet när jag kan vara ledig och inte sitta och sega på med något och vara slö och omotiverad. Jobbar jag 80% måste jag ju se till att vara ledig också. Ledig för att vara på g när man väl måste.

Läpparna är något bättre också, men idag dricker jag bantnings-milkshake så jag undviker allt som kan förvärra saken.

Lite lycka beställd

Så är den beställd! Sista boken i Twilight-serien var äntligen ledig och ska nu skickas över från min gamla skola till mig! Can't wait!

Motivation & Glädje

Det är två svåra begrepp. Och känslan de inger infinner sig inte så ofta som de borde.

Vad är det som motiverar en att gå till jobbet? Vad är det som motiverar en att rätta uppsatser istället för att surfa runt och läsa bloggar? Vad är det som motiverar en att hålla lektioner? Att anstränga sig för att de ska bli bra?

Fick jag välja just nu skulle jag vandra omkring på stan, titta i affärer, gå och fika någonstanns. Sitta vid datorn. Men inget av det ger egentligen någon långvarig glädje eller lycka. Jag gick i affärer i förmiddags, köpte en jättefin diskmedelspump från Cult Design som ska stå i köket den dag det är färdigt och en liten present till några kompisars barn som jag ska träffa på fredag. Har slösurfat ett tag. Ska gå och äta lunch. Men motivationen och glädjen infinner jag aldrig. När jag kom ut från Duka med mina saker i handen kände jag glädje. Lycka över mina nya saker. Tyvärr varade det inte särskilt länge.

Förrut hade jag en bubblande glädje i att göra mitt jobb. Jag älskade det. Jag var supermotiverad. Nu är det bara grå vardagstristess. Men som någon sa - med ett nytt jobb är det kanske som med en förälskelse. Även nyhetens behag vad gäller arbete klingar av. Nu gör man det bara för att man är en pliktmänniska. Inte för att man tycker det är roligt.

Clown-jag

Bättre eller sämre? Jag vet inte jag. Nu är körtlarna i halsen svullna och ömma, men det ska väl vara så när kroppen jobbar på en infektion. Ringde vårdcentralen imorse igen men de hade inte så mycket att säga. Jag ska avvakta en dag eller två till och se hur det blir. Har jag feber imorgon ska jag ringa... Det kan ta tid innan det blir bra och det kan gå lite fram och tillbaka. Det var vad hon sa. Men hon är i alla fall väldigt trevligt sjuksköterskan. (Inte som den jag pratade med i måndags som försökte sänka en helt eller bara vara allmänt irriterad på patienter som ringer och våndas). Jag har gått från Missbildnings-Jane till ett mera clownlikt utseende. Det är i alla fall en förbättring. Och det går bättre att prata. Dock inte bättre att äta. Ser framemot lektioner i eftermiddag! Not. Sjuksystern tyckte jag kunde vara sjukskriven - munnen är ju som ens arbetsredskap som lärare. Men jag är för snål. Pengar går före högföle (det är ett norrländskt ord - betyder högfärdighet, men det gör sig inte lika bra på rikssvenska).

Svart & Rosa

Nu är bloggen svart & rosa. Jag behövde förändring. Enjoy.

Jobbar ikapp

Jobbar på för att komma ifatt med det som inte blev gjort igår. Önskar att jag hade ett jobb där någon annan gjorde ens jobb när man var sjuk och inte att det ligger kvar när man kommer tillbaka. Sjukdag = jobba fortare när man kommer tillbaka. Men jag måste säga att det märks att jag var borta igår - tror alla här uppe på engelskan har frågat hur det är med mig idag. Det är faktiskt imponerande. Har ju aldrig varit sjuk förrut sedan jag började jobba. Har inte haft en enda sjukdag tidigare vare sig från sommarjobb eller från lärarjobb. Och då har jag varit ganska risig ganska många gånger. Men eftersom det konstar en runt tusenlappen att vara hemma är jag aldrig sjuk - det lovade jag några av mina mentorselever i höstas - jag är aldrig sjuk. aldrig hemma i alla fall, det är jag för snål för, därför kommer ni att få se mig i alla möjliga tillstånd som finns. men man ska ju aldrig säga aldrig. nu när jag har spräckt nollan tror jag att jag kommer att vara hemma oftare när jag är sjuk. what's the big deal anyway? man får handla några grejer färre och jobba lite effektivare bara.

Helt ur fas

Jag är helt ur fas. Ingenting jag gör blir rätt. Mitt huvud fungerar inte. Ingenting blir bra.
Idag var jag tvungen att verkligen anstränga mig för att komma på vilken månad det är... Hur illa är det då? Jag skyller på läppförstoringen.

Misslyckad läppförstoring

Idag är jag hemma från jobbet. Därför sitter jag på pappas jobb och bloggar... Ska återkomma till varför. Var på vårdcentralen imorse. Det känns som att jag har brännskadat läpparna och det ser ut som att jag har gjort en misslyckad läppförstoring. Väldigt komiskt, men just nu är det inte roligt. Verkar vara så att jag är allergisk mot munsårssalvan. Så ju mer jag har smort, desto sämre har det blivit...

När jag ringde och sjukanmälde mig fick två kollegor och min chef leta igenom alla mina grejar efter de blad som mina elever håller på och skriver på, vilka jag samlade in förra veckan. Problemet var att idag hade jag ingen aning om var jag lagt dem. Men de lyckades hitta dem till slut i alla fall. Kändes dock så dääär bra. Måste skaffa mig bättre ordning på jobbet. Men det är ju det att hade jag varit där själv hade jag vetat exakt var de var.

Skulle åka förbi begravningsbyrån med en skorta och slips till morfar imore vilket jag kom på just före lunch så jag skyndade mig iväg för att hinna dit före 12 för jag tänkte att de har säkert lunchstängt mellan 12-13. Kom dit 11:56 ,då stod det på dörren lunchstängt 11:45-12:30. Vem har lunch då?? Det hade man aldrig förväntat sig. Så då tänke jag att jag kan ge skortan till pappa så kan han lämna in den på väg hem efter lunchrasten. Men så tyckte jag att det var lika bra att vänta den där halvtimmen till de öppnade igen. Det är därför jag sitter här och bloggar. On my sick day.

1000 kr kostar det här mig. Men läkaren tyckte att jag skulle vara hemma idag och jag har inte ens dåligt samvete. Efter förra veckan har jag inga reserver kvar och har man ett jobb som mitt där en massa människor stirrar på en hela dagarna måste man kunna skämta bort något sådant här och det har jag inga reserver kvar till. Inga skyddsmurar. De tog slut förra veckan när en och samma elev påpekade att jag var orättvis och att det kunde tolkas rasistiskt och att jag såg ut att vara gravid samma dag som jag fick mens (=menssvullen mage) och min morfar dog. Det går inte att gå till jobbet och vara grinfärdig. Inte hur många dagar i rad som helst i alla fall. Därför är jag hemma idag. Och om någon frågar är det läppförstoring - därför håller jag mig som en kändis inomhus och väntar på att svullnaden ska gå ner. Jag har dock inte råd att vara hemma fler dagar så imorgon får jag nog gå dit - Jane lips or not.

Melodifestivalen

Riktigt kul att vara på melodifestvalen och se hur de gör tv. Roligt med livesändningar! jag var riktigt imponerad av alla som jobbade med att få det att vara så professionellt som svts sändningar alltid är.

Sen att Mums-mums gick vidare var ju också roligt! =)

foto: norran.se

Efter melodifestivalen fick vi ut en sväng och avslutade med nattamat på max vilket resulterade i ordentligt såriga läppar... Måste gå till läkaren nu. Börjar vara riktigt less på munsår! Nu kallar min man mig för Jane - ni vet Jane i Fun with Dick and Jane... Inte roligt.
Men förrutom det var det en riktigt glamourous kväll!

Rosbakelse till mormor

Jag köpte en sån här på skolan i fredags.

Floristutbildningen säljer blomsterarrangemang varannan vecka och denna veckan var det så klart lite Alla hjärtans-dags-tema. De hade även gjort så kallade Rosbakelser. Roser i muffinsformar. Tyvärr kom inte formen med i bild, men från sidan ser den jättesöt ut. Tänkte att mormor behövde en liten rosbakelse så här några dagar efter.

Schlagerpepp, ego boost och bio

Efter en inte allt för upplyftande vecka tyckte maken att vi skulle göra något trevligt ihop. Firade lite Alla hjärtans dag en dag i förtid eftersom jag hade bokat upp lördagen med fika hos mormor och sedan melodifestivalen med mamma. Jag och maken gick till schlageryratältet på torget och åt Västerbottensbuffé - jättegott! Där hade jag en kompis och en fd elev som jobbade vilket jag påpekade för kompisen. Jag vet, svarade hon. Hon har redan sagt det. Hon sa att du var den läraren som alla killarna var typ kär i.

Efter lite schalgerpepp gick vi förbi min mans jobb och tittade på hans nya kontor. Han har övergett kontorslandskapet och flyttat in i ett eget rum med mer lugn och ro. Han valde mellan ett jättestort rum och ett lite mindre och han valde så klart det mindre. Det stora har stått tomt i ett år nu. Ingen vill ha det för att det är just fööör stort. Det händer nog bara i en norrlänsk småstad...

Därefter blev det bio - Benjamin Buttons underliga liv. Den skulle vara en drama/komedi, men vad det var som var komiskt missade jag helt. Möjligen var 7 st tvåsekundersklipp roliga. I övrigt handlade den om typ döden. Eller livet. Hur som helt var den lite för dyster efter en dyster vecka. Men hemma väntade en sån här fin Alla hjärtans-dags-blomma så då blev jag på bättre humör igen. =)

Själv hade jag köpt detta åt maken:

Innehållande en morgonrock så att han inte behöver frysa när han kliver upp på morgonen.

Lönesamtal

Hade lönesamtal idag (eller typ, jag-neggar-på-allt-jag-tycker-är-negativt-och-ursäktar-mig-med-att-min-morfar-dog-igår-samtal. men min chef sa att hon uppskattar att jag är rak och ärlig).
9oo pix blev ökningen. inte alltför illa får man säga. var då mer än väntat.
sedan till det bästa av allt - jag fick välja om jag ville ha löneförökningen från idag, eller från i april!(?) Funderade länge på vad jag skulle välja... Not. Kanske det lönar sig att gnälla lite? Eller så var det så att jag skrev på tillsvidareanställning idag och då har man rätt att förhandla upp sin lön (tror jag). Anyway - tror jag ska fira med att handla mig själv lite nya underkläder lagom till Alla hjärtans dag. Vem vet, Ingy och fd kollega - kanske får ni som ni vill... ;) Näe jag ba skämta. Not yet.

Hur mycket det än finns att gnälla på så får man känna sig väldigt tacksam att få skriva på ett tillsvidarepapper i tider som dessa! Och i engelska dessutom- min chef sa att LAS-listan brukar tydligen vara väldigt lång när det gäller engelsklärare.

alltså!

idag frågade en elev mig om jag är gravid.

tänk om man kunde ha en annan kroppstyp så att det inte var någon tvekan. äppelfigur plus IBS (balongmage) är ingen hit.

tror jag antingen ska se till att bli det snart så jag kan svara - ja, det är därför jag är tjock om magen. eller, så får jag se till att banta ordentligt så att det inte längre är någon tvekan. eller, bekosta en fettsugning och förflytta överskottsfett från magen till exempelvis rumpan eller höfterna eller låren.

vad röstar ni på?

11e februari 2009

RIP morfar.

Tillsvidare

Fick veta idag att jag från och med i söndags har tillsvidareanställning.

En stor fördel får man allt säga att skolan jag jobbar på nu har - det är nära till ICA, nära till sjukhuset och nära hem.

Vad mer kan man begära?

Nu ska jag gå på ICA och köpa med mig lite middag och gå till sjukhuset. Sedan ska jag gå hem. Ikväll kommer en kille och rengör vår vita lurviga vardagsrumsmatta. Helt gratis. Men jag måste hinna dammsuga först.

Shakespeare visste vad han pratade om

Får använda mig av mitt favorit-Shakespeare-citat igen:

Come what come may,
time and hour runs
through the roughest day.

Morfar ligger på sin dödsbädd och vi försöker hålla honom sällskap.
Tiden går sakta. Men stilla står den ju aldrig.

Diakonen kom in med en sångtext som morfar hade önskat att prästen skulle sjunga för honom förra veckan. Den gick något i stil med "Det enda som bär när allting annat vacklar är Guds nåd och Guds barmhärtighet". Jag läste upp texten för mormor och hon tyckte den var väldigt fin och var förvånad över att han hade kommit ihåg något sådant när han har haft så dåligt med minnet på senaste. Men som diakonen sa så kan det glimma till ibland. Kanske kommer det som man mest behöver fram ur minnet när man som bäst behöver det. Jag är glad att det hörde till morfars sista tankar i vaket tillstånd. Är tacksam för att man har en tro på att detta inte innebär det definitiva slutet, utan man får tro att han snart kommer att få det mycket bättre.

Lågkonjuktursträning & Stort avslöjande

Äntligen lyser solen efter att det har snöat kopiösa mängder från ungefär onsdag - tisdag.

Istället för att gå på ett flashigt gym i helgen och betala dyrt för att lyfta lite skrot där använde jag mig av det naturen erbjuder i helgen. Alldeles gratis. Sånt får man ta till när det är lågkonjuktur.

Tyvärr syns det inte riktigt hur brant det är och hur mycket snö det var. (Glömde ju dessutom fota innan vi började) Kul var det det inte. Men det blev värre.

Efter snöskottningen ägnade vi oss åt att bära ut betongkross från källaren. Resterna av tvättnedkastet. Vad är det man säger - den som vill ha ett fint kök får lida pin? Genom att göra detta själva istället för att hyra en sugbil sparade vi 5000 kr. Och en Glamour Girl gör väl vad som helt för pengar?? Se så snygg (och glad) jag var i mina oömma kläder och munsskydd:

This is me...then.

Extra extra!

The Death of the Boxer

Min man har hittat på att vi skulle säga upp Boxer-abonnemanget eftersom att att vi då ska få mer gjort och även få mer tid för varandra och inte bara fastna framför meningslösa tv-program. Nu har uppsägningstiden gått ut och vi har bara ettan, tvåan, fyran och sexan kvar. Men när man kommer hem från jobbet MÅSTE man ju se tv. Så är det ju bara! Så nu sitter jag och tittar på Doctors på fyran, vilket måste vara ett av de mest lame program som finns. Så vad är skillanden? Jag ser fortfarnde på tv och bränner middagen - det är bara det att underhållningen är sämre.

Postkodslotteriet

Mormor har vunnit 20 000 kr på två lotter på Postkodslotteriet. 10 papp per lott.

Tror jag ska börja köpa lotter. Kan behöva lite extra kapital till min husrenovering...
Då skulle det bli nytt badrum med ett sånt här:

Äckel-skit-snöoväder

Idag är det värsta sortens äckel-skit-snöstorm. Man vill helt inte gå utanför dörren. Tycker att skolan borde införa distansundervisning dagar som denna. När stormen ryter och det inte går att cykla för att vägarna är för oplogade borde alla få sitta hemma och jobba uppkopplade på någon videolänk. Då kan jag sitta där i myskläder och filt i soffan framför brasan och eleverna kan jobba hemma på sina rum!

Vi - tapetaffären och jag

Något som förvånade mig mycket på tapetaffären var att båda expediterna jag pratade med sa "vi" och syftade på mig. Till exempel frågade den ena "Är det tilltaget i de här måtten eller är det exakta mått? Bra, då kan vi justera lite grann med mösterpassningen när vi lägger golvet". Den andra sa något annat också - typ "Bra då kan vi..." men syftade helt klart på mig. Ska ni hjälpa mig att lägga golvet tänkte jag? (Inte för att det är jag som ska lägga det men...) Fast han erbjöd sig då aldrig... Sånna där säljtrix går inte hem hos mig. Tycker det är alldeles för inställsamt. Men han lyckades då helt och fullt överatala mig om att det är glasskiva och tapet man ska ha ovanför diskbänken. (Inte så svårt att överatala någon som vill bli övertalad kanske...). Gick ju in i affären för att jag såg dessa tapeter i skyltfönstret och fastnade direkt. Tänkte var kan jag ha någon av den där?? (De är snyggare i verkligheten. Min mobilkamera genom skyltfönstret i solskenet gör dem inte rättvisa). Och efter att ha pratat med min kollega föll det på plats - jag kan ju ha någon av dem istället för kakel! Men så när jag kom dit visade det sig att tapterna hade en snyggare och "gladare" syster. Jag blev helt förälskad. Så om maken samtycker blir det denna (crazy I know):

Om jag nu inte hinner ändra mig vill säga... Men det här med tapet känns verkligen helt som min grej! Jag älskar ju tapeter! Och det roliga är att det är enkelt att byta och därmed förändra hela köket. I like!

I am so not working here next year

Favoriten här ska vara mammaledig. Hon ska ha barn i juli. (Det var förresten chock nr 3 igår. Fast det var i och för sig inte jätteoväntat).
I am so not working here next year.

Men jag är bjuden hem till henne på köksinspektion! Hon är min köksinspiration och jag har inte bestämt mig - svart kakel eller glasskiva med tapet bakom? Hon har glasskiva. Med svart/guldskimmrande randig tapet bakom. Min man är inte helt övertygat om att det är en bra idé så därför hon bjöd in oss på köksinspektion för att se om vi gillar det! Sweet! (Hoppas bara att han köper det. Alltså, tycker det är en bra idé).

Ashton Kutcher har två barn

Fyra och sex år gamla. Jag vet, för idag satte han sig bredvid mig på lunchen.

Jag vill ha ett svart skrivbordsunderlägg och en svart musmatta! Mitt skrivbord är så trist med ett gammalt mörkgrönt underlägg och musmattan är orange och senapsgul och föreställer omslaget på läroboken som används på den här skolan, vilken jag inte alls gillar (varken skolan eller boken). Funderar på om jag ska investera i det. Kan ju ha det hemma senare om jag senare jobbar någon annan stanns där det finns snygga svarta. Som typ på mitt gamla jobb.

Idag ska jag beställa golvmatta till köket! Och köpa hårslingning. Utgifter utgifter. Får nog vänta med skrivbordsunderlägget. Känns inte så prioriterat.

Tearing down the house

Före:

Work in progress:

Efter ett tag:

När sedan även bänken på bilden togs bort hittades diverse föremål - bland annat:

en kapsylöppnare
ett grytunderlägg
två dukar
två rabattkuponger på kaffe från -98
två servetter
18 mycket stora dammråttor

Och detta!:

Det lustiga är att jag vet att det var någon historia om ett försvunnet armband. Den tidigare ägaren hade anklagat hemtjänsten för stöld. Tror till och med att hon gick till polien. Eller var det tidningen? Synd bara att hon inte är i livet längre så hon kan be hemtjänsten om ursäkt...

Dubbelchock

Chock nr 1: En av mina elever frågade om de kunde få min bloggadress. Hur vet de att jag bloggar? När har jag pratat om det?? Kände paniken komma över att ha förasagt mig. Hur kunde det hända?! När har jag gjort det? How could I slip up? Det jag har gjort så mycket för att dölja så länge! -Svenskläraren har pratat om det någon gång svarade han. Phu. Då hade jag inte tappat greppet.

Chock nr 2: En annan elev sa att han hade hört att jag var med i en församling och undrade om jag kunde berätta lite grann om den eftersom han var nyfiken. Detta, lixom bloggen, hör inte heller till sakerna jag berättar för folk hit och dit. Hur kunde han veta det? Det var assistenten som hade berättat det för honom. Ofta är det elever som stannar kvar och undrar över något och denna lektion var det flera olika. Då blir man ganska chockad när mitt i raden av frågor om att byta boken man läser och att det fattas en uppgift osv. att någon frågar om församlingen. Och väntar inte ens till han är ensam kvar heller. Too much to handle in one hour. Men roligt att han frågade.

Fyra frågor kvarstår dock:

1. Varför har svenskläraren pratat med eleverna om att jag bloggar?

2. Varför pratar assistenten med eleverna om vilken församling jag tillhör?

3. Ska jag lämna ut min adress nu och offentliggöra att det är jag som bloggar?
3b. Vad kommer det i så fall att innebära för bloggen. Vilka ämnen måste strykas från möjliga saker att blogga om? Hur ännu mycket mer måste jag censurera vad jag skriver om?
Skriv och kommentera vad ni tycker. Jag behöver råd. Ska bloggen hållas hemlig eller är det such a big deal om andra än bara mina närstående läser den?`

4. Hur beter jag mig om min elev kommer på besök till min kyrka?

Plötsligt händer det

Är du intresserad av ett 50-tals kök så säljer vi vårt nu. Det har gjort sitt hos oss.

Idag har vi beställt nytt! Och jag är inte det minsta nostalgisk. (Än...).

Bye bye köket. På måndag börjar vi riva. Imorgon ska vi packa ner i lådor.

50kr i soporna

har börjat rensa lite i köket inför renoveringen. gick igenom tidningshögen igår och hittade diverse försvunna grejer. skattemärket till bilen var ju en bra grej till exempel.
hittade också en oöppnad inplastad Ica Buffé innhållande en rabattkupong på 50 kr. Som gick ut i oktober. Buffénumret var från i april.

det man kan kostatera av detta är:

1. jag har legat efter med min postläsning
2. jag borde rensa i högen lite oftare och lite noggrannare
3. jag bryr mig tydligen inte tillräckligt om rabatter för att ens öppna tidningen och kolla om den innehöll en kupong
4. perioden april-juni är alltid lika hektiskt att allt som inte är superviktigt prioriteras bort
5. mitt intresse för matlagning är inte så stort som det borde vara
6. en skärpning behövs

Mina kollegor klottrar på min tavla!

Under dagens stödlektion gick jag iväg en sväng för att leta en elev som var på vift. När jag kom tillbaka stod det skrivet stort med stora bokstäver "JAG TYCKER ATT DU ÄR SÅ SÖT!" på tavlan. Mina elever upplyste mig triumferande att det var dataläraren som hade skrivit det. Där ser man.

Ashton Kutcher jobbar på min skola

Så är det.
Har jag sagt det förrut? Jag märkte det i höstas.
Jag har pratat med honom en gång. Ser honom ibland, senast i förmiddags.

Shakespeare-eftermiddag & Dagen-efter-ångest

En klass redovisarde Shakespearepjäser idag. Jag och svenskläraren har haft samarbete och idag skulle slutprodukterna presenteras. Jag har aldrig haft så roligt sedan jag bytte skola! Höll på att skratta ihjäl mig. Svenskläraren och en av eleverna hade tagit dit kassar med de roligaste utklänningskläderna! Det var fantastiskt roligt att, främst se killarna utklädda i klänningar och peruker och fevingar! Sjukt kul! Synd att jag inte kan lägga upp bilder så ni får se.

Nu ska jag på yoga. Därefter blir det promenad. Har lite dagen-efter-kalasdagarna-ångest... Måste göra mig av med några hekton buffémat och tårta. Fattar inte att jag aldrig lär mig. Jag äter tills jag mår illa och sedan känns det som att jag har gått upp tre kilo. Och snart är det ju Alla hjärtans dag-gelehallon- och Semel-februari... Måste ut!

Drama drama

Hamnade mitt i ett bråk utanför entrén idag när jag kom till jobbet. Försökte avstyra med halva skolan som publik. Inombords var jag nervös, det kändes som att vad som helst kunde hända men jag lyckades behålla lugnet och två av dem gick iväg mot stan men fortsatte att skrika hotelser. Då kom skolans fritidsledare som en räddande ängel. Han gör ett kanonjobb alltså. Jag hade ingen aning vad jag skulle göra. Har inte riktigt rutin för sånt där. Phu - helt slut innan jag börjat jobba. Som tur är blev utgången bra. Får hoppas på ingen fortsättning följer bara.

Äntligen händer det nåt!

Idag kommer det hem en snubbe och tittar på vad det kan kosta att ta bort tvätt- och sopnedkasten i huset som upptar så mycket plats helt i onödan. Min man tror 10000. Jag är pesimist så jag säger 25. De behöver ju göra en yttervägg i källaren när sopnedkastet tas bort. Betongklumpen ute på gräsmattan måste vi tyvärr vänta med att ta bort till sommaren eftersom att det inte går att putsa på utsidan eftersom det är kallt där. Tanken är att det ska gå bra att pusta från insidan genom att ställa en kupévärmare inne i klumpen där ute. Ehhh... Jag fattar noll och är glad jag slipper. Det enda jag förstår är att det är komplicerat och dyrt. Men tackar regeringen för rotavdrag (eller vad det nu är det heter?).

Igår var jag på svullarfest #3 med fd kollegorna (dock inte med de två föredettingarna som brukar kommentera här på bloggen tyvärr, men med andra trevliga människor!). Säga vad man vill och lärare - men de kan vara högludda och ha roligt! =)

Ikväll blir det fjärde och sista festen. Nu med mammas ungdomskompisar. Och även idag har jag glömt ta med mig diskhandskar! Jag sa till mina föräldrar att jag fakturerar en nagelbandskräm senare ;)

På tal om brunt

- Min blogg är ju också brun! Har ni tänkt på det?? Jag övergav ju den rosa layouten för denna bruna för ett bra tag sedan och den har visst fått hänga kvar. Konstigt.

50-års fest #2 igår var mycket trevlig! Jag har så trevliga släktingar! Synd bara att den tremening som är närmast mig i ålder inte kunde komma.

Jag åt så att jag mådde illa så efter kalaset lyckades jag faktiskt få ut mig själv på en timmas promenad! Utan Cissi eller Magda! Kors i taket! Det var länge sedan det hände. Både att jag promenerade själv och att jag promenerade över huvud taget.

Ikväll ska jag äta samma goda mat för tredje (!) dagen i rad! Ska försöka äta lite mindre idag.

50-års fest #1 och 30-års kalas

Igår stod mitt sovrumsprojekt klart lagom till 50-års fest #1. Jag är nöjd med resultatet (förutom att jag var sugen på att överraska med en ny säng. Då hade det blivit ännu bättre men jag vet inte hur det hade tagits emot... Till mamma - behåller du "benfotöljen" du fick kan du ju använda pengarna du önskat dig till en ny säng i stället. =) Tänk valnöt! =) ), och mamma verkade vara helnöjd! Så här blev det:






Därefter var vi på kalas hos Johan som fyllt 30. Här är han med nya presenten.
På torsdag åker han och Cissi till Thailand - jag är inte alls avundsjuk! Och mina promenader blir fortsatt lidande. Jag kommer mig ju inte ut utan henne, men jag önskar dem en trevlig resa i alla fall!

Nu ska jag göra mig i ordning för 50-års fest #2. Nu är det släkten och håret ska lockas.

Fienden

Min största fiende är Huvudvärken. Tänk att han aldrig kan lämna en ifred. Att han alltid ska komma och förstöra. Man tycker det går bra. Man är inne i ett flow. Och så kommer han och hälsar på. Tänk om man kunde slippa honom en endaste dag. Jag ska gå till rätten och begära besöksförbud! You're not welcome!

I've got brown on my mind

Har kommit ganska lång med mitt sovrumsprojekt. Det blev en blandning av brunt, beige och grönt. Nu är det lampor som fattas. Ni får se sen, lägger nog upp en bild när det är klart.

Men jag vet inte varför jag dras åt det bruna hållet så fort jag ska göra något åt någon annan? Undrar om det är för att jag aldrig någonsin har köpt något brunt i inredningsväg åt mig själv. Jag har alltid varit en svart person. När kompisarna hade bruna skinnväskor och skinnskor på nittiotalet hade jag svart. Kaffe Latte-trenden på inredning hakade jag aldrig på. Däremot det svarta och det vita, det har jag kört stenhårt på (börjar gå till överdrift). Dock hade jag faktiskt en brun klädperiod för 2-3 år sedan när det var ganska poppis. Ett linne från den tiden har jag dragit fram idag och sitter här ikädd i brunt.

I december när jag skulle göra julfint i skyltfönstret på V blev det brunt. Jag tycker det är superfint med brunt hos andra, inte hos mig. Jag tror att jag är mesig när jag kör på brunt. Hårt och svart ska det vara. Men då längtar jag nog omedvetet efter det mjuka och murriga eftersom det kryper fram så fort tillfälle ges.

Funderar på att börja dricka kaffe igen. Måste bli piggare. Räknas kaffe som svart eller brunt? Jag dricker med lite mjölk i så då är det väl snarare beige/brunt. Därför har det fått gå bort ur min värld. Men nu när jag omger mig med brunt igen kanske jag ska börja dricka brunt igen också. Eller har du en bättre idé, som inte inkluderar magkatarr?

Ingen bergsutsikt för pappa

Hatar att ha dåligt samvete. Det är en av de känslor jag inte har lärt mig hantera.
Nu har jag dåligt samvete för att jag inte lyckades hjälpa pappa välja tapeter till sitt kontor.
Det var före jul men det lät som att det kunde vänta tills efter jul och jag utan deadline kommer aldrigt till skott. Nu var det tydligen överspelat och hans rum har målats istället...

"Jag behöver inga tapeter. Det ska ändå upp så mycket grejer på väggarna. Det är som att kasta pärlor för svinen" uttrycker han det. Men jag vet att han inte menar det. Egentligen vill han ha en vacker fototapet med ett berg som jag visade honom som kostar flera tusen. Orealistiskt ja, men det kanske fanns alternativ. Men det vet inte jag för jag undersökte aldrig saken vidare.
Och nu gnager det. Samvetet. Måste kompensera. Men hur?

Om ni undrar varför jag hinner blogga så mycket idag är det för att det är uppsatsrättningsdag. Det går segt med uppsatserna. Bättre med bloggen.

Part-time interior decorator

I veckan jobbar jag halvtid som inredare. Eller ok, 20% i alla fall.

För den det har undgått fyller min mamma 50 nästa vecka och hon har bett mig fixa grejer till deras sovrum. Allt ska köpas nytt inkl lampor, gardiner, gardinsstång, överkast you name it. Jag är sugen på brun/beige/guld/brons men är rädd att jag fegar ur och kör på vitt istället.

Nu förstår jag verkligen hur svårt det måste vara att jobba som inredare. Man ser stället någon enstaka gång och sen ska man sitta och rita och köpa grejer och försöka minnas. Jag står på stan och har ingen aning om vilken färg sovrumstapeten är. Färgåtergivningen på min mobilkamera är helkass. Blir att handla på öppet köp, åka dit med grejerna och se om det passar. Så får hon också säga vad hon tycker.

Subway-lunch

Idag var dagens lunch risgrynsgröt. Ingen hit att betala för men hade tänkte det ändå men just innan jag skulle gå och äta frågade en av mina favoriter här om jag ville gå på Subways och luncha istället. Så då blev det tonfiskmacka, my favourite, och renoveringssnack istället.
Vi är snart på gång med renoveringen hemma igen! Det blir köket. Vi har bestämt oss en gång för alla att nu ska hela rasket rivas. Tyvärr har vi inte min kollegas tempo - de har precis totalrenoverat klart hela huset. På mindre än två år! Fatta!

Shortest weekend ever

Helgen som var var nog den snabbast förbipasserande någonsinn. Blir väl så när man jobbar även lördag... Smart planerat tycker jag att vi skulle börja terminen med sexdagarsarbetsvecka.

Lördagkväll var det 30-års fest med utgång vilket blev dyyyrt och seeent och resulterade i att jag sov till halv två. steg upp halv tre. Sedan var det inte så mycket kvar av den helgen. Men hann faktiskt med en del ändå - packa upp resväskorna från resan, sortera bort sommarkläder jag aldrig mer kommer att ha, städa lite, vara på första mötet för terminen på V och handla.

Bling-bling + Shakespeare = ?

Julklappen jag fick förra veckan var en bling-bling korthållare. Ser ut som en jättediamant med en vajer i sig. Funderar på att ta hit den på jobbet men jag vet inte riktigt om jag törs. Börjar vara mycket krimskrams här. Jag har nyss tagit hit en artikel av Linda Skugge från tidiningen Chic som så klart har rosa bakgrund och satt upp på min anlagstavla som verkligen är i blickfånget för ALLA här i krokarna. Just under sitter ett helsides uppslag ur DN men färgbild på Bella och Edward ur Twiligth-filmen. Och på mitt skrivbord står följade (i ett urval):

En svart blomkruka med låtsasväxt i
En vit Starbuckstermosmugg
En rosa "Little I"-minttablettask
Två tavlor med en grön och en rosa/orange blomma samt
En handkräm från Lush
En mönstrad kalender
Chockrosa post-it lappar

Jag vet inte hur mycket mer jag kan tona upp mitt rosa-glamour-self... Men tar jag hit bling-bling hållaren ska jag sätta dit mitt nya favoritcitat av Shakespeare som hjälper mig igenom mina tråkiga dagar:

Come what come may,
time and hour runs
through the roughest day.

Färdlektyr

Enligt Ebba von Sydow ska man tydligen blogga om vad man har läst på semestern. Så jag gör det då.


Jag läste ut Eclipse - den tredje boken i Twilightserien av Stephenie Meyer. Har du inte börjar läsa dem än - börja! Nu har jag bara den fjärde boken kvar men jag vill inte läsa den ännu. Jag vill dra ut på det och ha kvar den, spara på den. Men för att fortsätta på vampyrtemat läste jag John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in. Att båda handlar om vampyrer är dock den enda likheterna med Twilight. Låt den rätte var otäck och ganska dålig skulle jag säga. Slutet var bra men genom hela boken var den otrevlig. Och inte särskilt spännande heller. Sånt gillar inte jag. Men jag kommer säkert att ska se filmen i alla fall. Efter Den rätte började jag läsa Snabba Cash av Jens Lapidus. Den är jag ganska fast i. Handlar om Stureplan, kokain och juggemaffian. Kan det bli bättre? Hmmm... Men den funkar!


Så klart läste jag också decembernumren av Glamour och Chic som jag tog med mig. Jag har insett att att prenumerera på två tidningar samtidigt inte är min grej. Det är stressande! Jag har aldrig hunnti läsa ut den ena innan den andra kommer och så byggs det på hög! Skulle aldrig kunna ha en dagstidning. Men min Chicprenumeration ska ha gått ut vid det här laget. Jag ringde och frågade och de sa att det inte skulle komma fler nummer. Men det gör det. Och jag förstår inte varför. Den är bra, men jag blir stresad. Hade tänkt säga upp Glamour, men den hade jag visst förskottsbetalat ända till februari. Och jag känner på mig att jag kommer att förlänga. Måste ju ha någon av de tidningarna. Tycker båda är bra. Svårt att välja, men jag kan inte ha båda.

14/1 igen

Idag är årsdagen då jag förlorade en av de bästa vänner jag någonsin haft.

Men jag har accepterat det och gått vidare.

De första sex månaderna var otroligt jobbiga. Då tänkte jag på det varje dag. De första tre månaderna var jag förkrossad. De senaste sex månaderna har inte varit riktigt lika jobbiga. Då har jag bara tänkt på det - ofta. Ibland har det kanske gått flera dagar. Men som klyschan lyder så läker tiden alla sår. Livet blir aldrig detsamma, men det kan blir bra ändå. Det som har varit positivt är att det har fått mig att anstränga mig till att skaffa nya vänner. Saken är den att om man har en vän som har allting blir man bekväm. Man har inte så stort behov av så många andra så man anstränger sig inte så mycket för att skaffa nya vänner och kanske inte heller ens med att underhålla andra relationer man har. Men det har blivit annorlunda. Jag har insett att det inte är särskilt bra att bara ha en nära vän. Nu har jag fler vänner och jag är duktigare på att träffa dem.

Men såklart kan ingen ersätta dig.

Glamouröst, eller inte så glamouröst.

Jag har ju alltid velat bo i Stockholm eller åtminstonne jobba med något så att jag får resa en del. Som min pappa gjorde i 10 år. Stockholm varannna vecka, eller tre dagar i veckan.

Idag åkte min man till Stockholm eftersom han har ett sådant jobb som gör att han får åka till Stockholm ibland. Jag brukar vara lite avundsjuk, men idag var jag inte det minsta avundsjuk. Han har varit jätteförkyld i två dagar och vi har sovit dåligt sedan i torsdags. De två senaste nätterna har han hållit oss båda vakna med sin förkylning. Och när han var uppe imorse vid 5-tiden tyckte jag bara synd om honom. Det är inte det minsta glamouröst att åka med 6-planet till Stockholm och hålla kurs när man är dödsförkyld. Det är bara tragiskt. Tyckte så synd om honom. Och jag var för ovanligheten riktigt glad av att ha mitt hyfast softa jobb här i hemstaden att gå till.
Ett jobb som man fixar med även om man inte har sovit ordentligt på fem nätter. Fast man spottade blod (inte så glamouröst, nej. Varför gör man det? Har nog aldrig gjort det förrut. Är det farligt? Jag har ju en läkarstuderande bloggläsare - har du något bra svar?) när man gick upp på toan kl 5 och blödde näsblod när man sedan till slut släpade sig ur sängen vid drygt 8 och kom inte ens ihåg varför man kände sig mer död än levande. Nej, jet-lag är kanske inte så glamouröst after all. Och inte Stockholm alltid heller.

Men i natt ska jag nog få sova en hel natt.
Krya på dig hubby, där borta i storstan!

Träningsabstinens

What's up alltså?! Jag har träningsabstinens! Har inte tränat på en vecka och nu kryper det i kroppen. Har frusit hela dagen så nu värker det i musklerna och de längtar efter att få bli uppvärmda och bli igenompumpade med friskt och fräscht blod. I en vecka har jag suttit stilla och ätit Toblerone och andra godsaker.

Jag är avundsjuk på Ingoman som ska träna ikväll på det som är Skellefteås bästa gym nu och definitivt kommer att vara det i mars - Friskvårds!

Men det blir inte idag. Jag har en trillion saker att ta tag i hemma efter resan och imorgonkväll ska jag ju som sagt bort. Men på torsdag ska jag minsann träna.

20-kronors present

På onsdag ska jag träffa mina gamla kollegor på en typ julgransplundring. Jag ska ha med mig en present för 20-25 kr som jag tror måste funka både till killar och tjejer (vi har en karl i vårt sällskap). Vad köper jag? Förra året gjorde vi det här före jul (eh...alltså förrförra året) och då köpte jag en påse med"julte" som hade saffranssmak.

Nu funderar jag på kanske mörk choklad.
Har ni några andra förslag?

Mer Starbucks

Ja. Det är glamouröst att vara jetlagged. Och svara på frågan "Vad brun du är! Har du varit utomlands" flera gånger om dagen =) =) Och jag som i jämförelse med min mor och min bror var rädd för att det inte skulle synas. Phu. Som tur är gör det visst det. (Fast min mormor tyckte inte det).

För att ta med mig lite extra glamour till jobbet idag tog jag dit min Starbucks-termosmugg som jag köpte där borta. Den ska förgylla min vardag och få mig att både ha varmare te längre och minnas värmen och solen längre.

Jet-lag och söndagsångest

Man är ganska jet-lagged.

Sitter uppe och slösurfar men borde verkligen gå och lägga mig men det är ju så fel i kroppen alltså. Jobbigt med 7 timmars tidsskillnad. Varför ska det vara så egentligen? Det är väl onödigt. Minns särskilt hur frustrerande det var när jag bodde i USA. Särskilt när jag gick på en skola på en ranch ute i bergsöknen som endast hade EN telefon som vi elever fick använda. Så i bästa fall kunde man tajma in ett telefonsamtal i veckan...

Förutom tidsomställnigen vill jag inte gå och lägga mig eftersom att ju fortare jag lägger mig ju fortare blir det söndag och ju fortare söndagen är här (nu var den ju visserligen det för 47 minuter sedan, men jag menar alltså när man kliver upp och söndagen således börjar på riktigt) ju fortare är den slut och då innebär det att det blir måndag och jag måste gå till jobbet. Jag har söndagsångest alltså. Men lite extra topping av jet-lag.

Tänk om man hade en sån här nu, så mycket bättre det skulle kännas.