Därför att

Nu när den värsta paniken/förargelsen/grämelsen/irritationen har lagt sig kan jag förklara varför.

Shit. Därför att min chef upplyste mig om att jag har lektion på skola B på fredageftermiddagar från och med nästa vecka.
Shit. Därför att det krockar med lektionen jag har tagit på mig på skola A.
Shit. Därför att jag är korkad som inte hade vetat om det.
Shit. Därför att jag måste ringa och berätta det för rektorn på skola A.
Shit. Därför att jag känner mig som en idiot.
Shit. Därför att jag gillar inte att vara den som ger andra extrajobb.
Shit. Därför att jag gillar inte när andra blir irriterad på mig.
Shit. Därför att det är mycket dåligt för eleverna.
Shit. Därför att jag har sagt till alla att jag ska jobba där.
Shit. Därför att nu får alla veta vilken dålig koll jag tydligen har.
Shit. Därför att nu får jag inte jobba där jag helst av allt vill vara.

Nu känns det lugnare. Jag har insett att det värsta är att föreställa sig att få en utskällning. Det är nog lättare att faktiskt få en direkt. Det man bygger upp innan är mycket värre. Att gruva sig är mycket värre. Det blir sällan så illa som man tror.

Nu fick jag ingen utskällning. Inte alls. Rektor lät snarare lättad när jag berättade om vad det gällde. Han hade hunnit föreställa sig mycket värre eftersom jag skrev ett bråskande mail till honom igår afton om att jag hade ett "stort problem". "Var det inte värre. Jag hade hade trott att du hade gjort dig illa eller något sådant. Vi tittar på det imorgon då".

Det är något pappalikt över den här rektorn har jag kommit på. Han både är lite som en pappa och påminner faktiskt om min pappa i några avseenden. Istället för att bli irriterad får han en att känna att det var ju inte så farligt. Det löser sig.

Men det är ändå dåligt. Dåligt av mig att inte ha koll på mitt eget schema. Dåligt för eleverna att måsta byta lärare igen.

Som specialpedagogen sa. "Jag tycker det är katastrof om det inte blir du. Du är den som kan ge dem kontinuitet under resten av terminen. När jag hörde att det var du som skulle ha dem tänkte jag att då är det lungt. Blir det inte du nu är det katastrof".

I know. I'm sorry.