Idag är årsdagen då jag förlorade en av de bästa vänner jag någonsin haft.
Men jag har accepterat det och gått vidare.
De första sex månaderna var otroligt jobbiga. Då tänkte jag på det varje dag. De första tre månaderna var jag förkrossad. De senaste sex månaderna har inte varit riktigt lika jobbiga. Då har jag bara tänkt på det - ofta. Ibland har det kanske gått flera dagar. Men som klyschan lyder så läker tiden alla sår. Livet blir aldrig detsamma, men det kan blir bra ändå. Det som har varit positivt är att det har fått mig att anstränga mig till att skaffa nya vänner. Saken är den att om man har en vän som har allting blir man bekväm. Man har inte så stort behov av så många andra så man anstränger sig inte så mycket för att skaffa nya vänner och kanske inte heller ens med att underhålla andra relationer man har. Men det har blivit annorlunda. Jag har insett att det inte är särskilt bra att bara ha en nära vän. Nu har jag fler vänner och jag är duktigare på att träffa dem.
Men såklart kan ingen ersätta dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar