Personalfest

När lärare festar loss är det alltid väldigt välorganiserat och pyssligt. Konstigt vore väl annars. Tror att vi lärare har en förkärlek till att skriva ut saker och klippa till små lappar. Här var det amerikanskt tema och bordsplaceringsskyltar med flaggan och foton på olika kända amerikaner. Jag fick vara Arnold Schwarzenegger för en kväll. Absolut en mycket bra idé. Vi fick också se en cheerleadingshow och avnjuta god amerikansk mat. Sen dansades det natten lång. Eller i alla fall resten av dagen lång. En mycket trevlig tillställning. Det enda som kunde gjort bättre var min klädsel. Särskilt glamourös var jag inte. Dammiga tights i ett försök att klä ner en lite för fin klännig var inget bra stilknep direkt. Det jag egentligen skulle ha på mig var ett par mörkmörkblåa jeans och en vit blus till högklackade skor, så där lagom uppklätt. Men jag hade upptäckt att jeansen färgade av sig även fast jag hade tvättat dem en gång men glömde bort att jag skulle tvätta om dem under veckan och jag vågade inte riskera blusen, allt annat var i tvätten och de sista paret svarta strumpbyxor hade jag rivit sönder i Umeå för två veckor sedan och glömt köpa nya. Men det hade ju funnits bättre alternativ. Lacktights eller faktiskt hudfärgade strumpbyxor, även om de är glansiga blir man ju inte så värst uppklädd i med en kofta över. Svart klännig och svarta tights i olika svarta nyanser funkar ju bara inte. Här blir det skärpning framöver. Inga fler bortglömda tvättar och strumpbyxor och dags att shoppa festkläder så jag har mer att välja på! En viss standard är ju som utlovad att hålla om man ska kalla sig Glamour Teacher. Just nu är det för mycket Mom över det hela.

Och nu hänger den i hallen

Rosväskan ser precis ut som en kompis väska som vi bodde hos under tjejhelgen (kompisen alltså, inte väskan. Eller nu blev det kanske fel ändå). Vi försökte köpa av henne alla hennes väskor som hon hade upphängda i hallen. Men si det gick inte. Men nu har jag en likadan, bara i en annan färg.

Så där tänker jag att jag också skulle inreda om jag vore singel. Med väskor och kläder som dekorationer. Och skor och rosa tapeter och mer gamla fyndade möbler. Då skulle min rosväska också hänga i hallen och skapa ha-begär hos nån annan. Men det gör den ju nu ändå. Hänger i hallen alltså. Och bara väntar på att någon ska kliva in och säga ah och åh. Och så kanske någon annans farmor kan köpa den en likadan.

Man kan överraska med en ros, men man kan också överraska med en rosväska

Vilken helcrazy dag det här blev. Eller så är det mitt liv som är tråkigt och händelselöst men jag blir i alla fall väldigt uppjagad av att bli fotad/intervjuad av lokaltidningen. Varför säger jag inte nu, det får ni veta senare. Jag kan faktiskt det här med hemlighet och överraskningar. Eller jag tänkte prova i alla fall. Någon som kan det där med överraskningar är min inom citationstecken farmor. Hon kom förbi med en handväska som jag hade sagt att jag vill ha. Bara så där. Hepp hepp.

Alltid retar det nån

Eller hur Agnes?

Helgen har innehållit flärd och glamour och shopping och snöstorm och sova på soffan. Tjejhelg i Umeå. Oj så länge vi har pratat om detta. Men har inte den ena varit gravid så har den andra just fått barn eller så har det bara inte blivit av. Det är helt enkelt svårt att samla tjejer i vår ålder med barn och karriärer (?). Ok, kanske inte så mycket karriär just i mitt fall men ändå ett jobb som gör att man inte riktigt fixar med så mycket utöver det vanliga under så kallade blåveckor. Men nu var det ju "påsklov " i mitt fall så det fick gå. Denna kofta inhandlades bland annat. Jag brukar annars försöka vara lite diskret i min klädsel på jobbet (i väntan på läraruniformen) men nu kände jag att det behöver väl inte var en hemlighet att man gillar USA när man är engelsklärare och har vistats i landet i 8 månader total.

På tal om karriär frågade min chef idag upp om mina tjänstegöringsönskemål inför nästa läsår och det slog mig nyss att det måste ju innebära att jag inte blir av dem som tvingas lämna skolan nästa år som vi hotats om pga färre elevantal. Hurra för mig! (Jag har ju redan gjort mitt år i exil och det tänker jag vägra göra om. Då får det vara någon annars tur före. *Fortfarande bitter*)

Muuu

Den här bilden tog jag med mobilen morgonen efter födelsedagen. Selina med sin nya gungko. Den var populär! Selina gillar kossor i allmänhet. Det är träkossor och bokkossor och mu-ljud hela tiden.

1-årsdagen erased

På 1-årsdagen hade jag aldrig fram mobilen, dagen förevigades med digitalkameran istället. Sen överförde vi bilderna till datorn, fick virus på datorn och datorn totaldog. Hårddisken är tom. Så nu har vi inga bilder alls. Den här har jag knyckt från min mammas blogg. Hårddisken befinner sig just nu hos makens kollega på åtrrupplivningsförsök. Jag håller tummarna och hoppas på det bästa. För den dagen var inte det enda som inte backupats om vi säger så...

Dan före dan

Om tjugo (nitton) minuter fyller vår prinsessa 1 år! Eller nja, egentligen om fem timmar och 23 minuter. Om man ska vara exakt. Och är det någon gång man ska vara det är det när man pratar födslar. Det är ganska stor skillnad på att föda ett barn 24:00 eller 05:04. I vårat fall innebar det också ett helt missat barnbidrag, att hon föddes i april och inte i mars som det var sagt och att det blev just på den 1:a april som jag hade sagt att jag verkligen inte tänkte att hon skulle födas på. Sååå lääänge kunde man ju inte gå över heller! Och stackars liten som får vara ett aprilskämt hela livet. Men nu har jag ändrat uppfattning. Aprilskämt är det bästa som finns!!

Och så här dan före dan har vi då haft kompiskalas. Och oj så bortskämd hon blir! Lillprinsessan. Hennes kompisar köper så fina presenter och de vet verkligen precis vad hon vill ha! Som den här jackan. Den hade jag tittat på, men verkligen inte tipsat någon om att köpa. Men så finns det ju tankeläsare i vänskapskretsen. Tack alla som kom och firade med oss!

Glamour Teacher Mom festfixar

Glamour Teacher Mom jobbar och planerar kalas. 1-årsdagen närmar sig. En vecka från idag. Nästa helg kalasar vi i dagarna två. Så här ser inbjudningskortet till kompiskalaset ut. Det är ju jättekul att fixa barnkalas ju! Och tänk sen när hon är lite äldre och man kan ha fiskdamm eller vara på Leos Lekland, eller ha en massa tävlingar och lekar, så kul! Tror faktiskt jag ska byta namn på bloggen. Jag är ju faktiskt både lärare och mamma numera. Men mer mamma i hjärtat nu. Kalasmamma :)

Mamma mästerkock

Mamma är lite av en mästerkock. Pappa fyller 55 år och det firas med trerätters. Bland det godaste jag ätit på länge! Och då har jag ätit på både Bryggargatan och Cape East. Jag kanske anmäler henne till säsong tre. >

Januari börjar året, vabruari kommer näst.

Gör man något annat än att vara sjuk i början av året? Särskilt i februari. Vi har varit sjuka i princip hela februari och nu även halva mars. Och precis lika dant var det förra året. Vinterkräk och feber. Usch. För att inte tala om året före året dessförinnan. För tre år sedan menar jag. Då jag hade en hemsk läppinfektion i februari /mars. Och nu ännu en långdragen förkylning som aldrig vill ge sig. Och jag som skulle träna och komma i form. Köpte till och med en ny löparjacka i fjällen. Tärnaby har en riktigt fin sportbutik. Men när ska jag få använda jackan? Ont i halsen och snyt och snörvel och host host. Glamourfaktorn är väldigt låg. Det måste vara av denna anledning man sjunger "Januari börjar året, februari kommer näst". Det finns lixom inget mer att säga om februari än att den kommer efter januari. Förutom då att det är då man är sjuk. Men så tror jag inte man skulle skriva en sångtext.

En kollega använde begreppet "Vabruari". Det tycker jag var sjukt bra. Det blir nästa år det.

Någon smart typ har i alla fall försökte väga upp februaris elände genom att lägga två "högtider" där; Alla hjärtans dag och Fettisdag så att man i alla fall kan få trösta sig med choklad, gelehjärtan och semlor. Och sen är man ännu tjockare än man var efter julhelgerna.

Men snart är det april, då är det vår på riktigt och motionsmotivationen brukar infinna sig, och bäst av allt - lillsessan fyller ett år! Det är med det i tankarna jag släpar mig igenom denna eländiga vårvinterförkylning. Oj vad kalas det ska bli! :) Tårta och godsaker. Och sen ska det tränas :)

Stugmys

I fjällen vill man ju allra helst klä sig i en mysig jumpsuit. Mysgumman har fått en alldeles ny till fjällturen. Den var så fin att jag var tvungen att köpa den i två storlekar. Men det var nog också det sista som inhandlades på ett tag. Det är nu det blir knapert. Jag har börjat om att jobba och maken är föräldraledig så vi tvingas leva på min u-landslön som maken kallar det. Men då har han inte varit till något u-land. Det skulle vara

, Mexico i så fall

. Men Playa del Carmen. Jag vet inte om det ger en rättvis bild alltså.

Sånt som gör mig lycklig

Jag älskar att få upp saker på väggarna här hemma. Särskilt bokhyllor och hyllor jag kan överösa med små tingestar. Jag har hur mycket grejer som helt som jag vill ha framme och njuta av i vardagen men det har man verkligen inte kunnat tro de senaste fyra och halvt åren vi har bott här. Det har varit rätt så kalt. Det blir så när man köper ett renoveringsobjekt som behöver totalfixas. Då räcker inte orken till småfixet. Inte pengarna heller. Till det där som är så viktigt för trivsamheten i ett hem. Vi brukar snitta 6-9 månader på att få upp en nyinköpt grej, men nu var det bara knappt en månad sedan jag köpte oss en liten bokhylla, och ikväll kom den up!! Så nu får jag fylla den med böcker och annat kul! Sånt gör mig lycklig. Jag känner mig som dan före julafton när man får klä granen!

Vintage-boken i mitten är ett köptips förresten. Vad varje fasionista borde ha. (Den är skolboken i tv-programmet Stylisterna på Kanal 5 Play). Marie Birde heter författaren.

Köpte förresten de här också på rean

De här skulle jag ju så klart ha gått hemifrån i och haft de andra med i en skopåse.

Här är de

Här är mina Bambi-skor. De borde ju ha varningstext. De är ju faktiskt inte vårskor.

Snyggmoments

Det är inte ofta jag bjuder på bilder på mig själv här på bloggen men i helgen hade jag faktiskt ett snyggmoment (ok, bilden är kanske inte snyggast men ändå). Ny outfit inklusive skor, som dock var superhala. Jag tänkte att jag skulle vara praktiskt och inte ha skoombyte med mig men det var sjukt halkigt ner för backen hemifrån så jag vinglade ner som Bambi on ice och ibland sprang jag för att det inte fanns fäste nog för att gå. Det är en ganska brant sträcka, och hoppades att inte ramla sönder strumpbyxorna och försökte rädda upp det hela några gånger genom att hoppa ut i snödrivorna. Det var en kille i backen som hade ganska roligt. Jag kan visa upp skorna senare, och ännu senare ska jag nog klacka om dem. Hur som helst så var jag snygg. Men detta till trots var mitt sällskap för kvällen, svägerskan, duktig på att poängtera att the prime time of my life var för fem år sedan. 2007. Det var mitt bästa år. Bättre än så blir det aldrig. Det var då jag började blogga för att ta med mig lite glamour hem efter en sjukt glamorös helg i Stockholm. (Ni kan leta i arkivet). Då vägde jag ca 13 kg mindre, hade just varit hos frisören klippt och slingat håret i höstens trendigaste frisyr och jättesnygga nya kläder som tydligen gjorde en look som var så ny och rätt att jag typ (tydligen) var nästan snyggast på hela Café Opera (Stureplansbratsen gillade visst det där) och blev filmad i programmet Fråga Olle på Grand Garbos (som tydligen sen typ alla mina elever såg så klart. Typiskt). Jaja det där var tider det. Sånt där som jag och svägerska kommer berätta för barnbarnen sen. -Ni ska veta, det var hösten tjugohundrasju och mormor var till huvudstaden... Men jag tycker jag är snygg nu också faktiskt. Lite tjockare, men äsch. Man ska säga som icke-namnnämnd "när jag är smal och tränad, då gillar jag min kroppstyp jättemycket. Haha. Undrar om det finns någon som inte gör det? Men nu ska det här fattiga fettot komma i form som Mia Skäringer skulle ha sagt. Fröken O har hotat mig till det och henne är jag lite rädd för. Så fler snyggmoments coming up.

På tal om stjärnor

Undrar om Victoria och Daniel också kommer köpa stjärnkläder till sin stjärna? Hihi. Estelle - vilket otippat namn alltså. Men å så fint.

Stjärnor till min stjärna

Har beställt några saker till S från en fd Skelleftetjej som har det egna märket Onomak som jag ju måste göra lite reklam för. Hon lägger upp plagg som hon syr på onomak.blogspot.com men hon syr även upp på beställning. Jättefina grejer.

En prinsessa!!

Idag gläds jag med kronprinsessparet för deras lilla prinsessa. Så roligt! Ja, jag gillar kungahuset. Men mest för att det är fantastiskt att bli mamma till en liten människa. Det häftigaste i livet. Och en tjej dessutom. Tjejer är bäst! (Nu vet jag ju ingenting om att få pojkar men jag kan inte tänka mig något roligare än att köpa små klänningar och hårspännen och skor till söta småprinsessor).

Februari = tulpaner!

I februari är tulpaner bästa sättet att få lite vårkänslor inomhus. Vilken tur jag har som har en mamma som sköter lillan och kommer med tulpaner när jag är sjuk!

Nu ska jag njuta av buketten tillsammans med lite goda tryfflar som jag fick förra helgen. Kanske ska jag också se en favorit-chick-flick. Man får passa på när man är gräsänka. Då ser jag tv-program som Stylisterna och Född att vara annorlunda och filmer som Pretty Woman. Annars är jag inte så för typiska tjejfilmer, men jag har vissa favoriter som jag gärna återkommer till. Tidigare i veckan var det The Bodyguard till Whitney Houstons ära.

Billigare än Cambridge

Jag pratade här om dan med några om Cambridge-dieten. Att det tydligen funkar och är jätteeffektivt. Och jag skulle behöva gå ner 8 kg. Eller i alla fall 6. Eller åtminstone 5, de sista tre kan jag leva med, till 1a mars för att vara tillbaka i jobbformen. Men jag tycker sånt där är för jobbigt alltså. Jag har provat byta ut en del luncher när jag ändå bara är hemma mot shakes men till eftermiddagsfikat är man ju nästan svimfärdig då ju. Men om man byter ut alla måltider ska man visst inte bli lika hungrig. Efter första veckan det vill säga. Men det där tror jag aldrig att jag fixar med. Jag har inte självdisiplinen. Halva dagarna går ju ut på att äta dessutom! Nej, jag behöver mera hjälp på traven. Något som man inte kan smita undan. Något som en magsjuka. Aldrig känner man sig så smal som efter en magsjuka. Men så ställde jag mig på vågen här efter en sådan sejour och -1 kg minsann! Ett! Bara sju kvar då... Så nu funderar jag på om man ska försöka dra till med någon riktigt elak matförgiftning. Ungefär som den (ena gången av två) som jag faktiskt har ätit på McDonalds (för er som undrar varför jag inte äter där mer) då jag blev besinningslöst sjuk på en buss mellan Jönköping och Stockholm och låg med 40 graders feber i en lägenhet i Upplands Väsby i en vecka och missade höstupptakten på nya terminen på Universitetet. Då var jag  smal så jag fick hålla i byxorna i korridorerna sen. Något sådant kanske skulle fixa biffen. Pardon the pun. Så man kanske ska prova äta någon gammal illaluktande korvbit som kanske ligger kvar längst in i kylen. Sånt ska visst vara rätt effektivt. Det blir ju också mycket billigare än Cambridge. Eller har någon något bättre tips? Jag vill ju lixom inte åka på en till endagars som bara resulterar i ett kilo. Nej ska det va så ska det va!