När jag köpte min skinnjacka igår provade min man faktiskt också en skinnjacka.
Jag har alltid gillat skinnjackor av någon anledning. Vet inte om det är för att det är lite bad boy över det hela, men jag har alltid tyckt att det har varit snyggt med killar med skinnjackor och sedan jag blev tillsammans med min man har jag försökt styra in honom på skinnjacksbanan. Utan vidare framgång. Men nu 8½ år senare (ja, det är så länge!) fick jag honom till att prova en. Och han gillade den! Men den var för dyr tyckte han. Och helt onödig i nuläget. Och fine, jag kan hålla med. Men ändå inte. För jag har ju som sagt alltid velat att han skulle ha en skinnjacka. Så medan han var kvar i provhytten gick jag fram till expediten och sa att han provar en skinnjacka nu som han inte ska ha men att jag ville att hon lägger undan den på mitt namn. Hon flinade hemlighetsfullt i samförstånd och sa att hon skulle göra det. Det var som roligt, vi hade en hemlis jag och affärsbiträdet. Hon var helt med på noterna och låtsades som ingenting när han kom ut ur provhytten med jackan. Men tittade sedan på mig och nickade spjuvrigt när vi gick.
(Jag tror faktiskt att det är helt safe att skriva detta här eftersom att min man aldrig läser min blogg om jag inte tvingar honom till det).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar