Amaryllis gambling

I helgen har jag inhandlat diverse julpynt och annat.
Bland annat två vita fyrkantiga blomkrukor och två vita (?) amaryllis (hur man nu skriver det i plural...).
Jag valde de som såg finast ut, och de hade så klart ingen märkning. De stod mellan de vita och de rosa, fast mer på den vita avdelningen tyckte jag. När jag hade köat i flera evigheter och fick möjlighet att fråga expediten (det fanns inga ute på golvet i hysterin) kunde han inte svara på vilken färg de hade. ”De kan lika gärna vara rosa eller röda” svarade han. (Har lite svårt att förstå varför man säljer blommor på sådana premisser… Tanter bryr sig sällan om vilken färg blommorna har ”alla är ju så granna” är ungefär min mormors inställning. Men alla deras kunder är ju inte i 80-årsåldern. Och när man själv försöker färgkoordinera sitt hem är det ytterst essentiellt vilken färg blommorna får när de väl slår ut). Eftersom jag redan hade köat i en evighet, var hungrig och less och inte ville ha de korta amaryllisarna som var kvar med vit märkning, sa jag åt expediten att ”Jag chansar. Man måste ju leva lite farligt ibland” eftersom jag då inte längre orkade bry mig ett skit vilken färg de skulle få. Expediten tittade tveksamt på mig. Han förstod inte riktigt min ironi och försökte nog avgöra om jag var en sådan person som aldrig går mot röd gubbe och aldrig någonsin gör något halvfarligt.

När jag sedan väl kom hem insåg jag att blombrädan jag hade tänkt ställa krukorna på inte var tillräckligt djup. Den var smalare än alla andra vilket jag aldrig hade tänkt på. Så de fick hamna i ett annat fönster i stället, och nu sitter jag här och väntar med spänning på att de ska slå ut så jag får se om jag vinner mitt gamblande. Måste dock ge mig ut i snöfallet igen och hitta smala krukor till det första fönstret. Får se hur det går den här gången… Det blir i alla fall inte fler amaryllis.