Så känns det just nu. Att mitt liv bara består av jobb, jobb och jobb. Denna vecka är en härlig sexarbetsdagsvecka. Nog för att jag oftast jobbar något, sex dar av sju. Men denna vecka är det schemalagt sex dagar. Innebär det då att det blir det sju dar för mig? Och måndag då jag är kompensationsledig, kommer jag att vara ledig då? Man har ju alltid jobb att göra... Och en måndag blir aldrig som en lördag, även fast man är ledig. Så kan man räkna med 12 dagar med arbete i streck? Aldrig.
Jag insåg i alla fall idag varför jag har valt ett yrke där man INTE behöver jobba på HELGER. Alltså förrutom denna vecka. Jag HATAR det! Vi börjar egentligen kl 9 på lördag, men eftersom vi har en del att ställa i ordning måste vi samlas här kl 8 på LÖRDAG.
Jag frågade om vi inte kunde ta det på fredag eftermiddag ist, men jag blev snabbt nedröstad av alla småbarnsförädrar. Jag förstår ju dem, att de lika gärna far iväg tidigt och jobbar när de ändå har blivit väckta av sina småbarn. Men förstår de mig? När man bor med någon som aldrig känner behovet av att lägga sig tidigt, speciellt inte på en FREDAG och som jobbar till minst 17 på fredagar är det inte så enkelt att stiga upp kl 7 en LÖRDAG och vara pigg, trevlig, representativ och informativ. Jag som inte har dagsihämtning kl 15 på fredag fixar hellre i ordning på fredag em än före skam på lördagmorgon. Men who cares??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar