måndag 3 november 2008

Tid är pengar

Lånade hem tygprover i fredags och på väg hem från jobbet idag beställde jag julgardinder!
"Du vill att vi ska sy dem?" frågade expediten. "Ja, så lat är jag" svarade jag. Hon: "Nej, du bara prioriterar din tid på annat". Jepp. För varje vecka som går börjar jag tycka mer och mer att det gamla talesättet "tid är pengar" är fantastiskt sant. Jag börjar vara mer och mer av åsiken "varför göra själv det någon annan kan göra åt mig?". (Borde man inte få göra avdrag för hushållsnära tjänster när man köper gardiner??)

Visst finns det en stor tillfredsställelse i känslan av att "det här har jag gjort själv!" Men när tillfredställelsen överskuggas av frustrationen över att man aldrig hinner, aldrig orkar, aldrig tar sig för och gardinerna blir antingen aldrig klara (jag har tyger som är flera år gamla hemma i en korg) eller så är man less på tyget innan det ens har kommit upp (hände med det senaste jag sydde) för att man har pillrat så mycket så länge med det, så känns valet att betala för att någon annan gör det snabbt och snyggt åt en, helt självklart. Faktiskt är det ganska mycket jag skulle betala för att slippa göra...

Här tycker jag och min mamma väldigt olika. Hon är av generationen gör-alltid-allting-själv-och-var-jättestolt-och-nöjd-men-hinner-inte-unna-sig-så-många-må-bra-saker-istället.
Ve och fasa den dagen då ingenting längre finns hembakat, hemsytt och hemafixat eftersom vi måste ha ett proffs till allting så att det blir ordentligt gjort medan vi är på ansiktsbehandling under tiden! Ingenting går upp mot mormors hemlagade kola och hemstickade sockar, mammas hemlagade mat och så vidare. Men just nu får bekvämlighet gå före det "duktiga". Jag är lat och jag skäms inte ens för det. Men jag måste så klart ursäkta mig litegrann. För man vet ju hur det "borde" vara. Kanske får min främsta ursäkt i det här fallet vara att jag inte har en symaskin och att det är betydligt omständigare att låna en än vad jag intalade mig själv när jag bestämde mig för att jag inte önskade mig en symaskin på min 18-års dag. Men jag behöver i alla fall inte ha dåligt samvete över att den står och dammar igen... Fast egentligen vill jag nog ha en så jag kan vara lite duktig när andan faller på!

2 kommentarer:

Anonym sa...

själv sträcker jag mig så långt att jag stryker på ikeas stryk-på-istället-för-att-sy-band när jag fållar upp ett tyg. har hänt en gång iaf. när jag har inrett nästa kök i 50-talsstil kanske jag går så långt att jag bakar muffins MED glasyr.

Peppen sa...

Du är inte lat. Du är 80-talist! Var stolt sådan, precis som jag!