Som sin mamma

Imorse när maken klev upp till jobbet vaknade jag också och hade svårt att somna om sen. Bebben levde om som aldrig förr. Den verkade vilja ha följt med till flyget, tycker kanske att pappa verkar ha ett mera glamoröst jobb som får flyga i jobbet och ville hellre hänga på till Stockholm än vara kvar här hemma och hänga på mig till skolan. Det kommer kanske bli en liten Jet-set bebis det här :) Messade till maken att den verkade vilja ha följt med och hans svar var "Är väl som morsan, otålig och har svårt att sitta still" :) Kanske det. Jag hoppas bara att den inte kommer vilja resa lika mycket som jag har velat, för det är nog bara tur, ödet, slupen, Guds vilja att jag bor här där jag bor. Egentligen hade jag nog helst bo i USA. Eller åtminstonne i Stockholm. Men som det har blivit är jag mycket nöjd med hur livet här hemma har blivit. Tycker det är värdefullt att bo nära sin familj, så man kan bli bjuden på middag så här på en tisdagkväll :) och hoppas att mina barn ska vilja bo kvar nära också. Samtidigt vill man ju att de ska resa och utvecklas och se allt möjligt, men risken är ju att de blir kvar... (Lite tidigt att tänka på detta kanske. De ska ju födas och växa upp först). Att jag fastnade här var nog bara eftersom jag blev tillsammns med min man redan på gymnasiet och han är härifrån... Men återvända hoppas jag de gör när de har rest färdigt. Precis som sin mamma :)