Glamouröst, eller inte så glamouröst.

Jag har ju alltid velat bo i Stockholm eller åtminstonne jobba med något så att jag får resa en del. Som min pappa gjorde i 10 år. Stockholm varannna vecka, eller tre dagar i veckan.

Idag åkte min man till Stockholm eftersom han har ett sådant jobb som gör att han får åka till Stockholm ibland. Jag brukar vara lite avundsjuk, men idag var jag inte det minsta avundsjuk. Han har varit jätteförkyld i två dagar och vi har sovit dåligt sedan i torsdags. De två senaste nätterna har han hållit oss båda vakna med sin förkylning. Och när han var uppe imorse vid 5-tiden tyckte jag bara synd om honom. Det är inte det minsta glamouröst att åka med 6-planet till Stockholm och hålla kurs när man är dödsförkyld. Det är bara tragiskt. Tyckte så synd om honom. Och jag var för ovanligheten riktigt glad av att ha mitt hyfast softa jobb här i hemstaden att gå till.
Ett jobb som man fixar med även om man inte har sovit ordentligt på fem nätter. Fast man spottade blod (inte så glamouröst, nej. Varför gör man det? Har nog aldrig gjort det förrut. Är det farligt? Jag har ju en läkarstuderande bloggläsare - har du något bra svar?) när man gick upp på toan kl 5 och blödde näsblod när man sedan till slut släpade sig ur sängen vid drygt 8 och kom inte ens ihåg varför man kände sig mer död än levande. Nej, jet-lag är kanske inte så glamouröst after all. Och inte Stockholm alltid heller.

Men i natt ska jag nog få sova en hel natt.
Krya på dig hubby, där borta i storstan!