Vi är beordrade på jobbet att läsa en bok som heter ”Vem snodde osten”.
Den beskrivs som ”en insiktsfull och roande berättelse om hur du kan lära dig att tackla förändringar i arbetsliv och privatliv”.
Jag fick den i tisdags morse. Ibland är taimingen ofattbart bra! Var man inte redan religiös skulle man nog lätt bli det när sådant händer…
Tänkte de specifikt på mig, undrar jag när jag nu har börjat läsa den. Jag som motvilligt, tre dagar efter Tjugondag Knut, så smått har börjat plocka undan julpyntet…
Boken handlar om två möss: Sniff och Snabb som inte analyserar händelser, utan handlar instinktivt. När deras Ost, som symboliserar det de tror gör dem lyckliga i livet, är slut ger de sig genast iväg för att leta ny ost. De andra två karaktärerna: Suck och Stön är två pysslingar som analyserar och låter känslorna styra. De kan inte hantera att deras Ost en dag är borta. Istället för att gå vidare och leta efter ny Ost, gnäller de och sitter kvar på ”Oststation C” och väntar på att deras gamla ost ska komma tillbaka. Hur det går för dem har jag ännu inte hunnit läsa om.
Just nu sitter jag själv på Oststation C och vill inte acceptera att Osten inte är kvar.
Jepp, jag är Suck och Stön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar