Långfredag per se

Är jag tidernas sämsta mamma? Nej jag vet. Svaret är nej. Men ibland tror jag att jag är den minst tålmodiga i världen. Eller åtminstone i närheten. Alla andra verkar tycka att det är så mysigt med ledig tid med sina barn. Själv får jag lätt ångest. Som idag. Lång långfredag utan make. Stiga upp på sin lediga dag före sju, nästan inte göra någonting man själv vill på hela dan, försöka packa ihop grejer till utflykt, kanske plockstäda lite vilket båda delarna är som att skotta snö i en snöstorm. När maken gör sina heldagsutflykter våndas jag. Jag klarar inte av det och måste ringa hit bästisgrannen eller någon förälder. Och jag vet. Mitt barn är inte ens jobbigt. Det är jag som är kass. Jag börjar förstå varför barnet är så pappigt. Han gör allting bättre och tycker inte att det är lika jobbigt (nej han spenderar inte lika mycket tid med henne). Jag har sämst tålamod. Sämst mentala och fysiska styrka. I suck ass. Så mycket att jag funderar på att söka sommarjobb för att jag gruvar mig för den långa (i mitt fall icket frivilliga sommarledigheten som ju är den enda egentliga fördelen med jobbet) . Suck suck suck. I suck. Kanske ska söka påskjobb också. Och kanske jobba heltid nästa år, vilket verkligen får mig att känna mig som en dålig förälder. 45 timmars arbetsvecka innebär långa dagisdagar. Suckisuck.

Hata småstadsliv

Ibland hatar jag småstadslivet. Ibland tränar jag för att rensa huvudet när något har varit jobbigt på något sätt, till exempel en diskussion/situation med någon person. Men då händer det att just den personen också är på gymmet just när jag är där och rensar huvudet. Eller när jag bara vill vara anonym. Då hatar jag att bo där jag bor.

Mammalivet har gjort mig effektiv

En av mina sämre egenskaper är att jag inte är särskilt effektiv. Om jag inte måste. Annars är jag en dagdrömmare men mammalivet har gjort mig effektiv. Var på jobbet till 12:45, körde till gymmet och bytte om på en kvart. 13:00 Joggade 30 minuter, varvade ner med promenad två minuter, stretchade två minuter, duschade och bytte om på tio minuter. Körde till förskolan ca tio minuter och var där ca 13:55. (Har tid till 14 så påklädningen fick gå fort). Ibland får man helt enkelt välja bort att äta. Äta kan jag göra med barnet. Träna är svårare. Så jag åt en bar på parkeringen och lunch hemma medans barnet och kompisen åt mellis. Så hann jag med en lunch/mellisdate idag också.

Det går bra nu

Hej, jag har världens två mest otacksamma jobb. Jag är lärare och jag är mamma. Två tidskrävande identitetsskapande sysselsättningar helt utan uppskattning (Ok, i stort sett. Uppskattning får man när man själv framkallar den). Oh well, i nästa liv ska jag bli man och ha ett yrke som alla uppskattar, som att köra glassbil kanske. Det uppskattar ju alla. Eller nej, inte mammor till sovande bebisar utomhus. Men det får man ju aldrig veta och eftersom man är man så bryr man sig ju heller inte om det. Och fick man veta det skulle man (MAN) helt enkelt inte ta åt sig av det och tycka att det var ens problem. Man skulle inte ligga vaken mellan tre och halv fem och grubbla över det. Man skulle heller inte gråta över det på jobbet. Bitter? Jag? Nej varför tror du det? Jag har bara fel kön, fel jobb och fel föräldraroll. Over and out.

Alice in Wonderland

Helt plötsligt är världen lite skarpare, lite klarare och lite färggladare. Jag har fått en IPhone! Jag känner mig lite som Alice i Underlandet. Löjligt länge som jag har väntat på detta löjligt mycket.

Snabbare morgonrutin

Jo det är värt 405 kr (plus etui för nästan lika mycket) för lite snabbare morgonrutin. Smakar det så kostar det. Mer täckande kompakt foundation och puder i ett. Det går fyra gånger så fort och man behöver knappt concealer. Eller jo, who am I kidding. Utgångspunkten är ju naturlig zoombisminkning.

Det finns en (kanske bara en) stor fördel med vinter

Täckbyxorna.

Jag såg en film en gång, minns inte vilken, där en mamma säger till någon

-Jag har blivit en sån där mamma som lämnar barnet på dagis i pyjamas (mamman i pyjamas, inte barnet).

Det där har jag tänkt på ungefär varje morgon när vi sover för länge (för vi sover inte mycket), stiger upp för sent och tar för lång tid på oss och till slut blev det min strategi. -

Jag lämnar barnet i pyjamas!
Tack och lov för täckbyxsäsong!

Sedan åker jag hem och klär på mig och gör mig klar. Det syns ju inte vad jag har under och med mössa syns det inte att jag inte har kammat håret.

Men det syns ju att jag inte har sminkat mig!

Och lite märkligt tycker de säkert att det är. Eftersom jag hämtar nästan varje dag med smink... Men då hittar jag stöd i att en kollega också brukar sminka sig på jobbet efter dagislämningarna. Jag gör det dock hellre hemma i lugn och ro och så slipper jag skrämma fler med min morgonzoombielook.

Frågan är bara hur jag gör när det inte är täckbyxsäsong längre? Fast då är det ju ljusare ute, lättare att stiga upp och man behöver inte bråka på barnet lika många plagg så då går det hela nog lite fortare. Då hinner/orkar jag kanske sminka mig hemma och klä på mig något normalare!

Obsession & Denial

Jag tror jag har ett beroende. Det stavas barnkläder. Och barnskor.
I veckan lade våran bästa barnklädesaffär i stan ner och jag hjälpte till att tömma stället. Först handlade jag ganska lagom men sen gick jag tillbaka dagen efter och handlade lika mycket. Så gör jag alltid. Jag delar upp köptillfällen men lägger aldrig ihop kostade. Det stavas förnekelse.

Vitt vitt vitt

Helt plötsligt känner jag mig så nöjd med där jag bor. Vårt hus är långt ifrån perfekt. Men vi har nya fönster och det är vitt ute, vitt inne, vitt i sinne. Och jag gillart. Tänk att man ska måsta fara och titta på annat för att komma fram till hur nöjd man är.

Jobbstart

Råkar ju verkligen gilla mitt jobb. Emellanåt. Särskilt när man har varit borta från det i två veckor. Man får ju läsa så mycket roliga saker hela tiden. Just det här har ingen elev skrivit. Men det kunde lika väl ha varit det.

Ett roligt religionsuttryck från i veckan var ''alla religioner är som sjöar och renar i samma hav''. Den har jag funderat länge på. Vad var tanken som blev fel? Kanske ägnar jag väl mycket tid ibland åt att försöka förstå istället för att bara dra ett streck med rödpennan och rita ett stort frågetecken.

Om det inte kändes så fel skulle jag gärna samla ihop och ge ut en bok med elevcitat eller göra ett veckans citat-inlägg här. Men då kommer det där moraliska in i bilden. Jag undervisar ju faktiskt i etik...

Rövhål

För att citera en krönika ur Nyårsaftonens tidning så kan man sammanfatta 2012 som ett riktigt rövhål. Jag tror inte jag har hört någon som tycker att 2012 var ett särskilt bra år. Ja, det ska vara undantaget då det brudpar som vi bevittnade under Nyårsaftonen.

Jag tänker inte räkna upp det som har varit dåligt med det gångna året men en allmängiltig sak kan nämnas vara vädret som har sugit röv. Ursäkta språket men det är min blogg så jag får uttrycka mig as I see fit. Kanske var det allt regn som Mayaindianerna förutsåg och tolkade det som undergången? Hade jag bara haft drivkraften hade jag nog byggt mig en ark i somras.

Det bästa med året har varit att följa min dotters utveckling, särskilt här på slutet. Det har hänt så otroligt mycket. Dan före nyårsafton började hon räkna ungefär n, hå, he, hya, hm, hek. Fantastiskt roligt! Så jag ser framemot 2013 och mera utveckling! Kom igen 13, you are so long overdue!

2011 var ju skitbra, så då borde ju 13 få bli det också och så kan vi se 12an som en bajskorv i protokollet sen. Återigen, ursäkta språket.

Julklapparna då?

Tomten kom aldrig i år heller men nog kom det julklappar ändå. Av oss fick hon inget på julafton, jag tänkte att det blir nog nog ändå, och sedan dess har vi kört någon form av omvänd adventskalender här hemma med minst ett paket om dagen... Fast eftersom vi är så miljömedvetna (läs: lata) är de oinslagna.

Hon fick ungefär allt det som hennes mamma hade önskat sig som leksaksspis och dockvagn och barbie. Men det totalt otippade var vem hon fick barbien av - sin moster! Känner man henne förstår man varför det är så otippat. Annars kan man väl gissa.

All in & all on

Jag är rädd för att det lär bli mer av sånt här framöver. Här har hon klätt på sig (ok, med hjälp av mig) en kjol och ett linne utanpå klänning och byxor och en av mina gamla mössor till det. Men visst, för att komma någon vart måste man våga experimentera.

Katter och sånt

Lilltjejen är som tokig i appspel. Främst pekböcker med djur eller andra spel med katter. Vi har aldrig känt behovet av en iPad men nu överväger vi att skaffa en sån för att få ha våra mobiler ifred.

Kläderna hon har på bilden har hon valt själv på stan tillsammans med min ''farmor''. Hon gillar allt med djur på. Främst katter och hästar. Även hundar så klart, men de verkar inte vara lika populär just nu bland modeskaparna. Jag fick hem en tröja med en häst på idag som jag hade beställt åt henne. Finaste trycket typ ever. Jag visar den senare.

Bloggprinsessa

Dottern håller upp bloggstatistiken. Se nedanstående inlägg. Hon blir nog en riktig bloggprinsessa när hon växer upp. Om nu någon fortfarande bloggar då?

Foto by mormor

Kjhtg. Jitsddfit

JxsAzqqtkåhgälll+

Ugglor i granen

Snart har vi ugglor i granen. Granen den står redan ute och väntar på att bli intagen. Men i lilla-fröken-höjd blir det plastkulor i år. En sån tur att sånna är snygga nuförtiden och inte har sånna där vita krokplasthängare som för i världen (förr i världen = när mina småsyskon var små och jag ville ha snyggt).

Middag

Jag och maken åt trerätters julmeny på restaurang som han hade vunnit i ett frågekryss. Ibland är det riktigt bra att ha en smart man. När man kan dra nytta av det. Det är mindre bra när man själv oftast får ha fel... Jättegott och trevligt att göra något på tu man hand och lillan var bortlånad till sin farmor och farfar för natten.