fredag 22 mars 2013
Det går bra nu
Hej, jag har världens två mest otacksamma jobb. Jag är lärare och jag är mamma. Två tidskrävande identitetsskapande sysselsättningar helt utan uppskattning (Ok, i stort sett. Uppskattning får man när man själv framkallar den). Oh well, i nästa liv ska jag bli man och ha ett yrke som alla uppskattar, som att köra glassbil kanske. Det uppskattar ju alla. Eller nej, inte mammor till sovande bebisar utomhus. Men det får man ju aldrig veta och eftersom man är man så bryr man sig ju heller inte om det. Och fick man veta det skulle man (MAN) helt enkelt inte ta åt sig av det och tycka att det var ens problem. Man skulle inte ligga vaken mellan tre och halv fem och grubbla över det. Man skulle heller inte gråta över det på jobbet. Bitter? Jag? Nej varför tror du det? Jag har bara fel kön, fel jobb och fel föräldraroll. Over and out.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag håller faktiskt med om allt det där! Tur att det finns fler sidor också!
Du kan inte byta kön men ett och annat kan du faktiskt påverka!! kom igen nu! Du kan inte bli bitter vid 25 (;-))!!
Styrkekramar!
Kan och kan, klart hon kan om hon absolut vill :-)
När jag känner så där brukar jag skänka en tacksamhetstanke till min egen mamma som orkat fostra tre döttrar till hyfsat normala människor.
Grejen är den att det inte är nån lätt uppgift att vara småbarnsförälder. Det är inte alltid så himla mysigt och solstråleljust. De stunder som faktiskt är så får man vårda ömt och vara tacksam för. Jag lovar att man saknar småbarnstiden med gosiga kinder, roliga frågor och allt då de är stora. Och jag är ibland också förundrad över att mina grabbar faktiskt verkar utveckla sig till hyfsat normala människor trots en mamma som inte alltid hade vare sig ork eller tålamod för att vara den förstående mamman. Nu kan jag däremot vara en ganska förstående och inlyssnande mamma. Det är kul att ha tonårsbarn! Kram
Jag tror att jag kommer att tänka som dig, Agnes. Jag tycker det är roligare nu än när Edvin var spädbarn. Även om han bara är 5år, så upplever jag att jag "har ut mycket mer" av honom nu. (vad hemskt det där lät) jag njuter klart mest av att vara mammaledig denna gång också. Tidigare har jag stressat tillbaka till livet, men nu är jag en riktig hemmaråtta och jag gillar det!
Jag ser fram emot större barn, men jag försöker njuta av bäbistiden också. :-)
Jag längtar tills hon blir äldre jo, gärna tonårsäldre. I mitt fall är det ingen slump att jag jobbar på just gymnasiet. Men jag har börjat inse att även gymnasieelever kan vara riktigt barnsliga så jag kanske ska gå över till Vux. Eller helt enkelt sluta jobba med människor överhuvudtaget. /Bitterfittan
Skicka en kommentar