"Det var 17 år
17 år i staden där jag växte upp och så
märker du hur fort det går
och jag var 17 år ville inte va den
som blev kvar
Jag har slitit ut så många skor
i en stad där ingen längre bor
Det var 17 år
17 år i staden där jag växte upp och så
märker du hur fort det går
och jag var 17 år ville inte va den
som blev kvar
Jag minns det än idag
en vattenfestival
minns att ingen ville åka hem
jag skulle utomlands
jag bytte efternamn
och jag blev en av dom som aldrig kommit hem"
Så tänkte jag också när jag var 17 år.
Nu är jag snart 27 och ibland tänker jag lika dant.
2 kommentarer:
vad poetisk du var/är.
inte jag, Veronica Maggio.
Skicka en kommentar