hade en jättetrevlig grillmiddag ikväll med två gamla pluggkompisar. en som bor på Gotland och är hemma för sommaren och en som bor i Umeå som åkte upp för dagen. Mycket trevligt! Men i samma stund som de åkte slog paranoian till med full kraft.
Vi pratade om mina telefonsamtal just innan de åkte och min kompis frågade "hur känns det att sova själv i natt då?" Det hade jag aldrig tänkt skulle vara ett problem men i samma stund som hon sa det insåg jag hur obehagligt jag tycker det är. Sitter nu i soffan och regnet strilar mot rutan och det låter olika konstiga ljud ute från trädgården... Känner mig iaktagen. Tänker på att telefonen ringde natten mot söndag kanske en halvtimme efter att jag kom hem och idag ringde det tjugo minuter efter att min man åkt iväg till Stockholm... Men jag tänker realistiskt. Det med tiderna är bara ett sammanträffande. Ingen bevakar mig och ingen kommer att komma och banka på rutan. Mitt liv är inte som en film. För om det var det vet vi vad som skulle hända... But it won't.
2 kommentarer:
Usch, jag hade ju kunnat stanna om du hade velat. Om sanningen ska fram så ångrade jag att jag åkte direkt jag börjat köra. Dels för att det är jobbigt att köra i skymning OCH regn. MEN också för att jag ångrade att jag ställt frågan. Hoppas att det gått bra att sova och att ingen ringt och stört dig. Kram och tack för en trevlig dag! :)
du ska absolut inte ta på dig något ansvar för det! men så klart hade det varit trevligt om du sovit över, båda för att slippa vara själv, men också för att du skulle slippa köra hem så sent i regnet. men det har inte varit nga fler telefonsamtal nu iaf så jag är lugn =)
Skicka en kommentar